Togos regering gör ett självmål
Togos regering skickade hem sitt landslag vars spelare ville stanna kvar och spela de afrikanska mästerskapen i Angola trots attacken mot spelarbussen i fredags. Detta betraktar jag som ett klockrent självmål i fotbollens kamp mot terrorismen.
Tre människor dog i fredagens attack på den togolesiska delegationens bussar i Cabinda. Det har sedan varit mycket fram och tillbaka kring nationens deltagande i de afrikanska mästerskapen men nu har det fastställts att laget diskas. Spelarna ville själva delta för att hedra offren men Togos regering satte stopp för detta eftersom man tyckte att Togos trupp skulle befinna sig i hemlandet för att delta i diverse minnesceremonier istället. Dessutom var man rädda att säkerheten återigen skulle brista och man vågade inte ha kvar sitt lag i Angola av ren rädsla. Rädsla för terrorism. Rädsla för det onda. Togos spelare ville resa sig upp mot ondskan och visa mod och kurage, men det ville inte landets regering. De ville fly med svansen mellan benen likt en rädd och ynklig hund.
Vilken saga CAN 2010 hade kunnat bli om Togo fått delta. Kanske hade man kunnat ta sig riktigt, riktigt långt och visat hela världen vart skåpet ska stå. Vilken gruvlig revansch det vore på attentatsmännen om Adebayor & Co hade avancerat så långt som till en final. Detta såg möjligt ut på pappret men vi får aldrig veta om den sagan hade kunnat bli sann.
Oavsett hur långt Togo tagit sig i turneringen så hade deras deltagande varit en bragd i sig. Det hade varit en hyllning till världens vackraste spel och dess egentliga syfte, att förena och integrera människor. Det hade än en gång bevisat att fotbollen är och förblir odödlig. Nu blir det inte av alls och det känner jag både sorg, besvikelse och bitterhet för. Terrorister är onda människor. Terrorister är mördare och våldtäktsmän. Terrorister är folk som dödar oskyldiga. Terrorister är för mig mindre värda än de sunkigaste kloakråttornas lortar. De är vidriga avskum i kontrast till fotbollen, som ju ändå var det som hela evenemanget skulle handla om från början.
Visst är Angola, och särskilt Cabinda, en ganska osäker vistelseort, men det gäller ju även för Elfenbenskusten, Ghana och Burkina Faso som spelar i samma stad. Det hade inte varit farligare för Togo att delta än det är för dessa tre lag. Därför tycker jag att Togos regering skulle kunnat visa mer mod och stå upp mot ondskan. Togos spelare ville ju, som jag tidigare nämnde, spela för att hedra offren. Istället tycker regeringen att man ska vara hemma och sörja i tre dagar. Sörja och minnas är viktigt, men jag menar att det hade man kunnat göra efter att turneringen spelats färdigt. Den assisterande förbundskaptenen som omkom, Hamelet Abulo, hade säkert gärna sett sitt lag spela CAN 2010. Likaså med de bägge andra dödsoffren. Det hade varit en mer hedersvärd handling än att stanna hemma.
Nåväl, nu får vi aldrig veta om det hade kunnat bli ytterligare en fotbollssaga. Det är som att se en film som man av någon anledning missar slutet på.
Öppningsmatch CAN 2010 i Angola
Terrorismen-Fotboll 1-0
Målskytt: Togos Regering (självmål)
