CAN10-bloggen: En historisk återblick på mästerskapet
Eurosports kommentator Mats Larsson bloggar kring årets upplaga av afrikanska mästerskapen.
Årets Afrikanska Mästerskap är den 27:e turneringen i ordningen sen premiäråret 1957. Intresset för fotboll hade sen länge varit stort på kontinenten, men det var först i takt med de afrikanska ländernas självständighet som den organiserade landslagsfotbollen gjorde ordentliga framsteg.
Ser vi till årets startfält i CAN så hade Storbritannien tidigare kolonier som Egypten, Kamerun, Nigeria och Ghana. Frankrike lade stora delar av nordvästra Afrika under sig, som Tunisien och Algeriet men även Benin, Burkina Faso och Elfenbenskusten. Portugal styrde Mocambique och årets CAN-arrangörer Angola.
I slutet av 1950-talet började kolonialisterna att lämna Afrika, och under det närmaste decenniet blev de flesta av kolonierna självständiga (även om man i de portugisiska områdena fick vänta till 1970-talet).
Parallellt med den politiska självständigheten så började också afrikansk fotboll att stå på egna ben. Det Afrikanska Fotbollsförbundet (CAF) bildades 1957 av nationsförbunden i Egypten, Etiopien, Sudan och Sydafrika. Förbundets 50-årsjubileum uppmärksammades under 2007, där startskottet för firandet var Egyptens träningslandskamp mot Sverige i Kairo den 7 februari (där Amr Zaki och Ahmed Fathi gjorde matchens två mål).
Det var också de fyra länderna ovan som lade grunden till Afrikanska Mästerskapen, även om de tre förstnämnde utestängde Sydafrika från spel på grund av landets apartheid-politik.
De två första CAN-upplagorna 1957 och 1959 bestod därför bara av tre lag, och Egypten kunde efter totalt fyra spelade matcher titulera sig dubbla afrikanska mästare.
På den här punkten var faktiskt CAF tidigare ute än Uefa. Historiens första EM-slutspel avgjordes nämligen inte förrän 1960, då Sovjetunionen blev mästare i Frankrike.
När den tredje upplagan avgjordes 1962 fick man på grund av anstormningen av lag (nio stycken) organisera kvalspel inför den slutgiltiga fyralagsturneringen. Tunisien och Uganda gjorde sina CAN-debuter, men det blev veteranerna Etiopien och Egypten som möttes i final. På hemmaplan i Addis Abeba segrade etiopierna efter förlängning.
Under 1960-talet avgjordes turneringen med ojämna mellanrum och växte från fyra till sex till åtta deltagarländer. Ghana blev första land efter grundarna att vinna turneringen, något man gjorde både 1963 och 1965.
Från och med 1968 har turneringen avgjorts vartannat år, även om tidpunkterna på året har växlat något.
Till CAN 1992 i Senegal hade turneringen växt till 12 lag och bara fyra år senare, till Sydafrika 1996, hade man utökat till dagens format med 16 lag.
Totalt har 13 länder blivit afrikanska mästare. Egypten är mesta mästare med sina sex segrar, övriga länder att vinna mer än en gång är Ghana (4), Kamerun (4), Nigeria (2) och DR Kongo (2).
