Reflektioner efter sex dagars spel

Reflektioner efter sex dagars spel

Om inledningen av turneringen, skrällarna, vad lokal media sagt om Angolas insats och veckans höjdpunkt - matchen mellan Moçambique och Egypten...

Inför mästerskapet skrev jag om skälen till varför afrikansk fotboll är speciellt. Jag nämnde oberäkneligheten som en faktor till mitt kärleksförhållande – och vad sägs om Malis upphämtning, Gabons (som jag varnade för!) uddamålsseger mot Kamerun eller Malawis jätteknall mot VM-klara Algeriet? De här resultaten samt matchutvecklingen i öppningsmatchen är precis det jag gillar - tillsammans med fantastiskt sprakande fotboll med galna taktiska beslut är det här underbart!

För er som läste min första krönika kanske ni minns att jag hoppades på att Moçambiques målvakt Kapango skulle stå för sina patenterade panterliknande räddningar (host). Nu kanske ni förstår vad jag menar – karln väger åtminstone ett par kilo för mycket och borde fundera på att inte försöka bryta nacken av sig själv i framtiden, även om just den sekvensen var underhållning i världsklass!

Media i Angola
Vidare undvek man förvånande nog i angolansk media att totalsåga landslaget efter kollapsen mot Mali, där man tappat en 4-0-ledning sista 10 minuterna. Istället förklarades genomklappningen med Gilbertos skada, Bragas centrala mittfältare Stélvios trötthet och lagets ”okoncentration”. Givetvis kunde man inte heller låta bli att tala lite om Gud, samtidigt som Jornal de Angola avslutar sin rapportering kring matchen med ”A verdade é que o futebol não tem justiça” – fotboll är inte rättvist - jag kan bara hålla med, och jag förstår om man inte hade möjlighet att se underhållningsvärdet i Malis fantastiska upphämtning…

Positivare tongångar var det istället efter den ”fantastiska” insatsen och revanschen mot Malawi i Luanda, en match som spelades inför presidenten José Eduardo Santos. Tidningarna rapporterar om hur "o técnico" Manuel José lyckades formera om laget efter skador på nyckelspelare och hur mardrömsavslutningen mot Mali nu är glömd. Supportrarna till Palanças Negras räknar med seger mot Algeriet, vilket skulle garantera vidare spel. För turneringens skull hoppas jag att de får rätt, det har varit bra tryck på läktaren under de två matcher Manucho och kompani har spelat, och givetvis är det bra för intresset om värdnationen finns kvar. Vamos Angola!

Omgång 2 och Moçambique
Om vi ser till de övriga matcher som hunnit spelas i omgång två, revanscherade sig även Algeriet via en viktig trepoängare över Mali, som nu får en tuff uppgift att gå vidare. Under gårdagskvällen spelades också en högintressant match där Elfenbenskusten - en av favoriterna imponerade mot Ghana. Här hittar vi idel stjärnor där merparten figurerar i den europeiska toppfotbollen. Säkerheten var enligt lokal media höjd och matchen kunde fortgå utan några problem. Spelare som Drogba och Essien bevakas annars av militärpoliser 24 timmar om dygnet till följd av det som hände Togo.

Till sist är veckans högst subjektiva höjdpunkt under kvällen då Moçambique tar emot Egypten i Lobito. Os Mambas kan definitivt överraska, även om jag tror Egypten är klassen bättre. De imponerade mot Nigeria samtidigt som Moçambiques försvar såg rejält virrigt ut under stora delar av matchen. Avsaknaden av en stabil målvakt och giftiga anfallare, vilka är Moçambiques absoluta svaghetstecken, kommer göra Egypten till klara favoriter.

Jag hade hoppats på Dominguês dribblingar – och fick dem genom en assist till Fumo Gonçalves kvitteringsmål mot Benin. Jag efterlyste panterräddningar av Kapango – och fick dem genom galna utrusningar och katastrofala utboxningar och ovan nämnda nackbrytarförsök vilket sånär resulterade i ett segermål för Omotoyossi. Jag varnade också för Paítos dåliga passningsspel – men fick se vänsterbacken som Moçambiques bästa spelare tillsammans med Sporting CPs Mexer. Força os Mambas!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Edvard Godin har under 2008 samt början av 2009 varit bosatt i Moçambique, där han spenderade sin tid med fotbollsspelande och arbete som lärare och frilansskribent för bland annat DN. Han har även rest runt i området under flera månader och som ett resultat ligger kontinenten, och i synnerhet landet Moçambique, honom varmt om hjärtat. Under CAN2010 kommer han att bevaka turneringen med flertalet krönikor där fokus ligger på hur turneringen upplevs på plats, ofta med hjälp av bilder och kommentarer.

Edvard Godin2010-01-16 14:08:00
Author

Fler artiklar om Afrikansk fotboll