CAN10-bloggen: Sammanfattning av kvartsfinalerna (med höjdpunkter)
Eurosports kommentator Mats Larsson bloggar kring årets upplaga av afrikanska mästerskapen.
Inför kvällens semifinaler så ser jag tillbaka på kvartsfinalerna.
Angola–Ghana 0–1
Den fotbollsfeber som har haft sitt grepp om arrangörslandet verkar ha gått över. Anledningen är att unga, skadedrabbade och av många nederlagstippade Ghana knäppte angolanerna på näsan på söndagseftermiddagen. Asamoah Gyan, som med sina 24 år är något av en veteran i laget, slet sig loss en kvart in i matchen och satte bollen mellan målvakten och bortre stolpen. Angola hade sina anfallsstjärna Flávio tillbaka i spel efter skadan men trots att man jagade kvittering i 75 minuter så stod ghananerna emot. En anmärkningsvärd bedrift. (Se målet)
Elfenbenskusten–Algeriet 2–3 e fl (2–2)
När Salomon Kalou tråcklade sig igenom det algeriska försvaret efter bara några minuter och gjorde sitt första mål i turneringen så störtdök oddset på ett ivorianskt avancemang. Men Elfenbenskusten var vänliga nog att bjuda på ett av mästerskapets mest virriga försvarsspel, och allra jobbigast hade mittbacken Souleymane Bamba det. Matmour hade gjort ett fint kvitteringsmål och vid ställningen 1–1 i slutet av matchen inväntade vi förlängningen. Och den skulle komma, men otroligt nog först efter ytterligare två mål. Abdulkader Keita gjorde från distans turneringens kanske vackraste mål med bara minuter kvar, men Bougherra hann kvittera med pannan. Och precis i början av förlängningen satte också inhoppande Bouzza ett nickmål som stod sig förlängningens återstående 28 minuter. Förhandsfavoriterna Elfenbenskusten var utslagna! Tyvärr lämnade matchen en besk eftersmak då Kolo Tourés kvitteringsmål i det absolut slutskedet felaktigt dömdes bort för offside. (Se målen, från 0:45)
Egypten–Kamerun 3–1 e fl (1–1)
De senaste årens CAN-giganter i Egypten vägrar att vika ned sig. Lagkaptenen Ahmed Hassan blev historisk i Afrika när han spelade sin 170:e a-landskamp. Tyvärr för hans del så började det inget vidare, istället för att nicka undan Achille Emanas hörna vid den främre stolpen så styrde han den i mål. Men Hassan skakade av sig sjabblet och satte själv 1–1 när han från knappt 35 meters håll överlistade Kameruns keeper Kameni med ett avigt långskott. Och som så många gånger förr, när det inte gäller VM givetvis, så var egyptierna starkast och hade marginalerna med sig när det väl gällde. Kameruns högst ojämne högerback Geremi bjöd Geddo (nu fyra inhopp, tre mål) på ledningsmålet efter bara två minuters förlängning. Och när Ahmed Hassan sen sköt en frispark via Kameni och i ribban så kändes matchen avgjord. Detta eftersom den assisterande domaren fullständigt obegripligt vinkade mål på frisparken, som säkert var en decimeter utanför mållinjen. De kamerunska protesterna var förgäves, och man blev nästa storlag att få lämna turneringen. Den förväntade slutforceringen uteblev i princip, mycket på grund av passiv coachning från kritiserade Paul Le Guen. (Se målen)
Nigeria–Zambia 0–0 (5–4 i straffar)
Den sista kvartsfinalen var den minst händelserika, men den var inte tråkig för den delen. Skrällaget Zambia var väl så bra som det betydligt mer meriterade nigerianska laget, men spetsen som tidigare funnits där saknades nu. En bättre chans att nå semifinal kan det dröja länge innan zambierna får. Nigeria å sin sida var inte dåliga, men precis som tidigare så såg man tröga ut (personifierat av Yakubu) och inte heller här lyckades man förvalta möjligheterna. Efter 120 mållösa minuter fick matchen avgöras från straffpunkten och efter en kavalkad av vackra straffar så blev Zambias Nyrienda första målsumpare, detta i den fjärde rundan. I den femte och sista rundan skickade bägge lagen fram sina målvakter som skyttar, vilket gav ett avgörande vi knappast lär få se i ett EM framöver. Vincent Eneyama och Kennedy Mweene lade den kollegiala respekten åt sidan och gjorde sitt bästa för att psyka varandra. Mweene gjorde det nödvändiga målet för Zambia och försökte att störa Eneyama in i det sista när det var ombytta roller. Men även nigerianen hittade rätt och efter full pott från elva meter så blev Super Eagles sista lag till semi. (Se höjdpunkter, från 1:12)
