CAN-panelen: "Linjedomarna håller korpklass"
Afrikanska Mästerskaps-panelen gör sitt sista framträdande. Vi snackar upp helgens bronsmatch och final, underhållande trollgubbar samt de omtalade domarinsatserna i turneringen.
Medverkade
Rickard Petersson, Spanien- och CAN-redaktör
David Berg, Cataniaredaktör och CAN-skribent
Magnus Falk, Tysklands-, Arsenal- och CAN-skribent
¤ Domarna har hamnat i fokus under veckan och återigen i semifinalen mellan Algeriet och Egypten. Hur tycker ni att domarnivån har varit hittills i turneringen? Har matcherna varit svårdömda eller har domarna "gjort" matcherna svårdömda? ¤
Rickard: Tycker nog inte att matcherna varit mer svårbedömda än några andra matcher oavsett nivå. Däremot är standarden på vissa domarteam så usel att man knappt vet vart man skall ta vägen. Och det är inga småmissar heller. Elfenbenskustens bortdömda mål är en stor skandal och kanske den största och mest avgörande missen hittills. Sedan finns det som alltid inkonsekventa beslutsfattanden men det är kanske inte specifikt för denna turnering eller kontinent. Det ser vi överallt.
David: Matcherna i de afrikanska mästerskapen är inte svårare att döma än andra matcher. Jag tror att det handlar om att domarna helt enkelt inte är lika skickliga i Afrika som i Europa. Här har vi en mer omfattande utbildning vilket gör att domarna häruppe, överlag anses som mer kompetenta än de afrikanska. Domarnivån i denna turnering har varit ganska ojämn. Vissa har varit jätteduktiga och andra har varit mindre bra. Så är det å andra sidan i många europeiska ligor också men här har vi som åskådare högre krav och spelet går fortare. En domare från exempelvis Benin har dessutom en betydligt lägre grad av rutin än en domare från England.
Magnus: Jag skulle vilja påstå att domarnivån inte överraskar. Linjedomarnivån på den afrikanska kontinenten är nära korpklass till att börja med. De viftar nu-då-sen-aldrig; och sällan riktigt. Tajmingen verkar fel och sedan är kommunikationen med sina huvuddomare ibland rent utav bedrövlig. Mali-Angola var ett typiskt exempel. Ett par av Zambias matcher också. Huvuddomaren har svårt att få grepp om matcherna. Det är få som utstrålar riktig pondus. Bäst brukar de ”arabisk-afrikanska” domarna vara, som brukar ha en bättre vy. Jag tycker nog inte matcherna har varit svårdömda. Matcher av derby-karaktär; som Egypten-Algeriet exmpelvis, Elfenbenskusten-Ghana eller storfräsar-matcher är alltid tuffa och hårda, men det hårda spelet har egentligen uteblivit. En och annan vårdslös tackling hittar man alltid, men borsett från holmgången i semifinalen, så har matcherna varit skapliga att döma.
¤ Egypten övertygade återigen och får ses som klara favoriter inför finalen. Vad tror ni om söndagens drabbning? Vad talar för Ghana? Hur slutar matchen? ¤
Rickard: Det som talar för Ghana är att man är nästa stornation på kontinenten Afrika. Det tror jag i alla fall. Att vinna U20-VM är ingen dålig bedrift och hittills har flera av de talangerna visat att man räcker till även på den här nivån. Annars hade man inte gått så långt som man gjort. Det är en enorm bedrift anser jag om man tittar på vilka namnkunniga spelare som fattas i Ghanas trupp. Helt klart är det så att Ghana har något på gång. Det kommer bli väldigt spännande att se dem i VM i sommar om man då kan slippa skador och de får med sig sitt absolut bästa material. Men på söndag vinner Egypten (i vanlig ordning). I detta mästerskap finns det inget lag som rår på dem. Jag säger 2-1 till Egypten i en förvisso tät och säkerligen spännande match.
David: Jag var ju den enda i den här panelen som trodde en del på Ghana i kvartsfinalen mot Angola. Dock känns Egypten oerhört starka i det här mästerskapet och man har varit det klart bästa laget på samtliga positioner så här långt. Man kan jämföra det som detta egyptiska lag har gjort i Angola med det som Spanien gjorde i Österrike/Schweiz 2008. Egypten känns ungefär lika överlägsna i den här turneringen som Spanien gjorde i EM för två år sedan.
Magnus: Överraskar egentligen Egypten? Laget är titelförsvarare, har sin stomme I laget kvar samtidigt som jag tycker att den afrikanska fotbollen avtagit i kvalitet. Algeriet i semifinalen var ingen motståndare. De var överraskningen. Jag tycker Algeriet saknar mycket av klass; deras målvakt Chaouchi har bitvis varit ganska hopplös och hans uppträdande i semifinalen var ytterligare et sådant tecken. Egypten har spelat bra, utnyttjat de styrkorna de har i snabbhet, spelvändningar och framför allt utnyttjat de stjärnor i storform, som fått mycket boll; typ Zidan, Abn Radou och så Gedo, som blivit bättre och bättre. Matchen mot Ghana blir en kul match att se. Båda lagen spelar en öppen fotboll när de får tillfälle. Ghana har minskat i storlek och plockat fram tekniken, som det unga U20-landslaget stod för; brödrna Ayew är en attraktion och med asamoah Gyan har man ju en kilel som kan bli hela västafrikas hjälte. Lite Charisteas över den gossen. Jag misstänker att större delen av västvärlden slåss om honom. Personligen tror jag inte han blir något speciellt. Han saknar grundläggande touch för detta. Ghanas försvar har varit stabilt. Bortsett från kollapsen mot Elfenbenskusten, så har de inte släppt någon över bron. Isaac Vorsah imponerar.
¤ Matchsnacket för oss in på lördagens tredjeprismatch mellan Algeriet och Nigeria. Algeriet saknar tre viktiga avstängda spelare. Vilka är favoriter och vad tror ni om matchen? Hur viktigt är det att vinna bronsmatchen? ¤
Rickard: Huvudlösa Algeriet kan se sig om på månen efter en bronsmedalj nu. Nigeria har förvisso inte fått igång sitt spel alls i den här turneringen och det är ju ett stort minus såklart. Att säga att Nigeria är favoriter drar jag mig för då trots de avstängda spelarna så finns det ett väldigt starkt manskap i Algeriet. Det är aldrig kul att vara näst bäst, desto roligare att vara en vinnare bland förlorare. Bronspengen är inte viktig men jävligt mycket roligare att få än silverditon.
David: Nigeria känns som klara favoriter och Algeriet var riktigt usla i sin semifinal. Dock tror jag att bronsmatchen är av större värde för algerierna som inte har varit lika framgångsrika genom åren om man jämför med Nigeria. Själv känner jag inget jättestort intresse för denna match överhuvudtaget utan fokus ligger för egen del på finalen mellan Egypten och Ghana.
Magnus: En medalj är alltid viktig. För Algeriet är den nog extra viktig efter att ha förlorat den kritiska matchen mot Egypten. Algeriet har inte tagit ren medalj sedan 1990. det är dags nu, så man mobiliserar nog ordentligt för denna match, såvida man inte visar upp barnets sida och bara går ut och spelar och åker hem. Nigeria känns dock som favoriter; även fast jag tror att det finns en besvikelse även här. Många av spelarna vill nog lämna turneringen och åka tillbaka till sina klubbar och fortsätta äventyret. Nigeria är favoriter i mina ögon.
¤ Slutligen - efter två veckor av underhållande matcher har jag fastnat lite extra för Egyptens trollgubbe Mohamed Zidan. Vem tycker ni har varit turneringens spelare hittills? Har ni hittat några andra personliga favoriter? ¤
Rickard: Karim Ziani är min trollgubbe nummer ett. Gillar verkligen hans fötter och spelsinne. Mycket känsla där och det är mycket tack vare honom som Algeriet tog sig till en tredjeprismatch. Annars måste väl Egyptens Hassan anses vara både turneringens bäste och viktigaste spelare. Vilken fantastisk frontfigur han är och inte minst har han visat vägen ett flertal gånger i turneringen, antingen genom sitt spelsätt eller genom att faktiskt stänka dit en boll själv.
David: Jag håller med om att Zidan har varit riktigt bra. Dock vore det ju ett ganska tråkigt svar om jag svarade samma spelare, så därför säger jag Asamoah Gyan i Ghana. I avsaknaden av stjärnglans så har Gyan klivit fram under slutspelet och avgjort både mot Angola och Nigeria. Det tycker jag är ruskigt starkt. Ghana har använt sina resurser på bästa sätt och skapat en stabil defensiv med Gyan som spjutspets, och det är anledningen till att de tagit sig till final.
Magnus: Zidan är svår att komma runt som en av turneringens bästa spelare. Själv tyckte jag att Ghanas André Ayew har varit en attraktion med sin bollbehandling, teknik och one-touch. Sedan gillar jag Bröderna Katongo i Zambia. Hur många volter gör inte Christopher? Men Zidan? Jo, han har nog varit bäst. Malawis Kafoteka var också en härlig injektion. Vilket leende.
