Vägarna bar till Luanda
I Egyptens fall började vandringen från Benguela, där man inledde gruppspelet genom att besegra Nigeria. Ghana förlorade i Cabinda mot Elfenbenskusten, men har repat sig och är i sin första final sedan 1992. Ikväll gör lagen upp om guldmedaljerna.
Till slut blev det Egypten och Ghana. Inte alls förvånande då båda spelat med imponerande disciplin och organisation på ett europeiskt manér. Försvarsspelet som finallagen visat upp är högklassigt – Egypten har endast två mål bakåt efter fem matcher. Samtidigt har man ett rörligt anfallsspel med fin bredd där flera spelare klarar av att producera vilket har genererat hela 14 mål framåt. Ghana har å sin sida endast släppt in tre mål, samtliga i öppningsmatchen mot Elfenbenskusten. Sedan dess har Kingson och backlinjen spikat igen helt – mycket tack vare Rajevacs taktiska kompetens, vilket bäddar för en intressant final.
Egypten
Hur tog sig lagen hit? Egypten har smugit med och imponerat redan från första början, även om jag själv ska erkänna att jag trodde Algeriet skulle kunna hota i semifinalen. Så blev det inte alls – Shehatas lag vann enkelt med 4-0 i en märklig tillställning. Att rivaliteten finns länderna emellan gick inte att ta miste på, och Algeriets tre utvisningar och totalt tappat humör hjälpte med all säkerhet egyptierna att komfortabelt vinna matchen. Tungt för Algeriet som gjorde en strålande heroisk insats matchen dessförinnan. Nu får Ökenrävarna trösta sig med VM-spel i Sydafrika till sommaren.
Ghana
Ghana har i mina ögon växt allt under turneringens gång. Att i kvartsfinal besegra hemmafavoriten Angola var starkt. Ännu starkare var hur man genomförde matchen – ett tidigt ledningsmål av Asamoah Gyan och sedan stängd butik. Skickligt. Första finalen sedan 1992, lita på att man jublade i Accra. Vid seger ikväll kommer det med all säkerhet bli tutande och firande kring Black Star Square och Labadi Beach.
Jag hade inte satt Egypten som turneringssegrare på förhand, men nu är det nog dags att sätta en peng på Faraonerna, vilka i eftermiddag går in för att ta sin tredje raka CAN-titel. Ruskigt imponerande och det är egentligen bara att lyfta på hatten för deras insats hittills. Skulle man sedan även ta hem bucklan till Kairo undrar jag hur det här landslaget hade kunnat prestera i sommarens VM-slutspel. Jag tycker på sätt och vis är synd att man inte deltar då insatsen här i Angola varit fläckfri.
Egypten och Nigeria, två lag från grupp C som sämst slutar 2:a respektive 3:a. Nigeria vann ju bronsmatchen mot Algeriet med 1-0, målet inprickat av Málagas Obinna inför 15,000 åskådare i Benguela. Jag hade hoppats att Benin eller Moçambique skulle kunna utmana en av dessa i gruppspelet. Nigeria hade sett aningen slött ut i VM-kvalet, speciellt på bortaplan, och Egypten har fått återbud av flera viktiga kuggar. Men jag fick helt fel. Gruppen, som i efterhand måste räknas som en av turneringens absolut tuffaste, bjöd inte på några överraskningar utan favoriterna pallade för trycket.
Lyckad mästerskap - skottlossningen till trots
Ikväll är det dags att börja sammanfatta Mästerskapet, som började med tragedi i samband med skottlossningen i Cabinda. Efter den incidenten har Angola dock fått visa upp sig från sin bästa sida och flertalet rapporter och artiklar i Afrikansk press tyder på – attentatet undantaget, givetvis, turneringen varit lyckad. Organisatoriskt har det enligt zambisk, nigeriansk, moçambikisk och angolansk fungerat bra.
På hemmaplan i Angola har dock livliga debatter förts kring den uteblivna publiken. Varför kom ingen? På vissa håll har det sett riktigt tunt ut. Justino Fernandes, förbundssekreterare, har skyllt bristerna i marknadsföringen på allt annat än det angolanska förbundet och deras ansvar. Attentatet i Cabinda har säkert spelat roll, även har svårigheterna för utländska medborgare (läs supportrar) att ta sig in i landet påverkat. Byråkratin portugiserna lämnade efter sig gör verkligen skäl för sitt namn och rykte, och processen kopplat till exempelvis visumansökan och pressackreditering har varit undermålig och överdrivet utdragen. Det är i alla fall vad Johannesburg-baserade The Star skriver.
Nu är det dags för laddning. Sista matchen i Mästerskapet som egentligen innehållit allt - snygga mål, vansinnestacklingar, galna målvaktsingripanden, glädje och sorg. Jag kommer sakna det här. Därför bänkar jag mig för att se vilket försvarsspel som är starkast, Ghanas eller Egypten.
