AFCON 2022 - Kvalspelet i full gång - del 1 av 3
AFCON , dvs Afrikanska mästerskapen för landslag, är det största evenemanget i Afrika. Champions League snurrar årligen med segrare - mestadels från de norra delarna av kontinenten och likaså var det 2019, när senaste AFCON ägde rum. 2019 vann Algeriet nämligen. Tanken var att detta mästerskasp skulle äga rum 2021 igen, men nu kom denna förtretliga pandemi farande och man tog beslutet att först flytta det från det planerade sommaren 2021 till januari 2021. Varför det då? Jo, mästerskapet går i Kamerun och mitt i sommaren är det mer än lovligt varmt i närheten av ekvatorn, så först till januari 2021 och nu med tanke på viruset - Januari 2022. Efter att kvalspelet startat i full fart i våras, så tog det tvärstopp. Det blev karantän, det blev Covid-19-tester och det var inställda matcher. Men långsamt börjar kvalspelet komma igång och nedan så går jag igenom kvalgrupperna och hur det ser ut inför det avslutande kvalspelet. Just nu har man spelat två matcher per nation ungefär och i det väldiga kvalspelet är det härliga 12 grupper. De två bästa i vartje grupp går till slutspel och Kamerun är med och spelar, men är naturligtvis redan kvalificerade, så i deras grupp är det bara en som går vidare.
Nåväl.. grupperna nedan. Lagen och deras smeknamn som är så viktigt i den afrikanska fotbollen. Läser man om kontinentens fotboll, så sägs sällan nationens namn utan smeknamnen. De förekommer i varje artikel. Elefanterna, örnarna, svarta stjärnorna med flera. Så det är bara att tugga i sig.
A : Guinea (Syli National – National Elephants), Mali,(the Eagles), Namibia(the Brave Warriors), Tchad(Les Sao)
Denna grupp känns vikt åt Guinea och Mali, De lagen ligger före både ekonomiskt och fotbollsmässigt. lagen har flertalet stjärnspelare som dominerar skeendet i de europeiska ligorna, även fast Mali möjligtvis tappat lite i fart efter att den gyllende generationen med Kanouté, Keita, Sidibé och Diarra.
Guinea har Aly Keita från Östersund och Michael Dyrestam i sin trupp. Till det Florentin Pogba(ja, Pauls bror), Naby Keita och den rutinerade Ibrahima Conté. Ett väderpinat lag med mycket rutin.
Mali har byggt upp ett nytt lag och plockat ihop en del spelare från den egna ligan där Diarra från Stade Malien står i mål, en del unga spelare som Bilal Traoré och Coulibaly och med Cheick Doucouré centralt som motor.
Namibias lag består av spelare från den inhemska och sydafrikanska ligan. Landet har haft förtvivlat svårt att få fram större spelare, men har en stark forward i Peter Shaluille, som är en av den sydafrikanska ligans bästa spelare och gör en hel del mål. I övrigt gillar jag namnet Dynamo Fredericks, som osökt för mig tillbaka till Franckie Fredericks, deras nationalikon på 200 meters löpning.
Tchad är som vanligt bekant för sin fantastiska färgprakt, men också för sina finansiella problem. De uteslöts från turneringen 2019 och spelade knappt en enda landskamp. När de nu plockar ihop laget så är det en blandning av inhemska spelare.
B; Uganda(tjhe Cranes), Malawi(the Flames), Burkina Faso(the Stallions), South Sudan(The Bright Stars)
Grupp två har väl egenligen en större favorit i Burkino Faso, som tagit många steg i sin utveckling. De kom trea 2017 i African Cup of Nations och har flertalet yngre spelare som tar plats i större europeiska lag. Lassina Traoré i Ajax exempelvis. Den numera ålderstigne Bertrand Traoré i Aston Villa, Charles Kaboré i Dynamo Moskva och en hel del andra spelare som spelar i Lens , Reims, Ajaccio och Mechelen.
Som jämförelse så har vi South Sudan, vars trupp finns i Sudanska ligan, den egna ligan och ett par i Uganda. Det unga landet, vars tyskefödde tränare nyligen klivit ombord möter ett ungt lag, där det som vanligt florerar rykten om spelares tillhörighet och huruvida de är möjliga att spela för landet. En av de mest lovande spelarna Rashid Toha har nyligen bytt från Uganda till Södra Sudan eftersom hans farföräldrar kommer därifrån. Det är fortfarande inte helt löst mellan Sudan och South Sudan om hur man skall betrakta spelarnas nationalitet när de spelar i exempelvis sudanska ligan. Skall man ses som utlänning eller inte och det sätter myror i huvudet på framför allt det sudanska förbundet och i klubben Al-Merreikh som vinner titel på titel, så är det flera spelare från South Sudan som spelar, men som i Sudan ses som sudanesiska spelare och detta gör att den tysk-kamerunske förbundskaptenen Ashu Cyprian Besongo har det jobbigt med uttagningen.
Men tranorna från Uganda då? Ugandesisk fotboll är hyfsad okänd i Sverige. Om man inte kommer från östersund då, där Ronald Mukiibi finns. Fast landslaget har gjort ganska stora framsteg. Ser man på statistiken så tog de sig till slutspel både 2017 och 2019 och gick långt i den östafrikanska mästerskapsserien 2017, så talangskolan i Kampala med omnejd börjar visa upp sig. Laget byggs kring den superrutinerade Denis Onyango som står i Mamelodi Sundowns i Sydafrikanska ligan. TP Mazembes Ochaya och Ugandas bäste spelare 2019 Allan Okello finns också som starka spelare. Abdul Lumala, med bakgrund från Sverige, har spelat för egyptiska Pyramids under året, deltog i CAF Confederations Cup, men skadades och lär varta borta ett tag till.
De brinnande flammorna från Malawi hänger framför allt upp sitt spel kring forwarden Hellings Frank "Gabadinho" Mhango , som spelar i Sydafrikanska ligan. En stark forward i Orlando Pirates, som tillsammans med Richard Mbulu skall göra målen. Malawis namn dök upp precis nyligen på näthinnan dock, när ManCitys unge Jeremy Winsten(med Malawi-bakgrund) tog livet av sig efter att ha misslyckats i karriären i deras akademi. Mycket tragiskt.
C Ghana(the Black Stars), Sydafrika(Bafana Bafana),Sudan(Falcons of Jediane eller Nile Crocodiles), Sao Tomé & principe(Os Verde-Amarelos)
Grupp C är mer av ett getingbo, där Ghana, Sydafrika och Sudan alla borde ha stor chans att ta sig till slutspel. Ghana hade ett rysligt starkt lag under första delen av 2010-talet och gick långt i alla Afrikanska mästerskap, förutom 2019, då de flög ut i gruppspelet. Laget har stor kvalitet, men saknar möjligen en fixstjärna. Arsenals Partey, bröderna Ayew och Schlupp - ja det finns en del talang och styrka, men man har exempelvis ingen stark målvaktsbesättning efter att Kigson slutade. Sydafrika är en dark horse. Jag såg att de återkallat gamle Khune till sin trupp igen och det är också ett tecken på att målvaktsfronten inte är vad den borde vara. Sydafrikas bäste coach är Pitso Mosimane, men han finns i egyptiska ligan och leder Al-Ahly och den nuvarande coachen Ntseki har fått börja om igen med ett lag som primärt är baserat i Sydafrika. Den senaste truppen är dock kryddad med Bongani Zungu från Rangers FC,USA-baserade Kamohelo Mokotjo och Carlisle United’s Dean Furman. Sedan älskar man ju namnen Percy Tau och Kermit Erasmus. Vilka härliga namn.
Sudan, som ovan nämnts, har Al-Merreikh som tillsammans med Al-Hilal brukar förse landslagstruppen med spelare. Vid ett Afrikanskt mästerskap, så stod dessa för 95% av alla spelare i truppen. I senaste truppen var det 16 av 20 stycken. De dyker dock upp annorstädes också och Yasin Hamed spelar i ungerska Nyíregyháza Spartacus. Hade man hittat den klubben om det inte var för Hamed? Det tror jag inte.
Sao Tomé & Principe. Någon som känner till någon spelare därifrån? Spelarna spelar mestadels i portugisiska ligan och främst i klubbar man knappt hört talas om. En intressant spelare är Diego Jordao, som spelar för Needham Market FC i engelska sjunde divisionen. Jodå, man hittar dem överallt. Luis Anjos i Old Newell's i Argentina är ett annat exempel.
D Gambia(Scorpions), Gabon(The Panthers el The Brazilians), DR Kongo(the leopards), Angola(Palancas Negras)
Man brukar prata om dödens grupp och grupp D är väl det närmaste man kan komma. Vid en första blick så kanske det inte säger så mycket, men Gambia har tagit jättesteg i den internationella fotbollen. Gabon har bland annat Aubameyang, DR Kongo bygger sitt lag kring TP Mazembe och Angolas spelare hittar man i den portugiska ligan. Här kan det gå hursomhelst.
Jag var i Gambia för herrans massa år sedan. En soldränkt strand, Atlanten och innanförslingrade Gambiafloden med dess prunkande djungel. Pa Dembo Touré och Njugo Demba-Nyrén och på senare tid Mo Barrow är namn vi alla känner till i Sverige. Men nästa generation med Musa Barrow, Bologna, Omar Colley, Sampdoria, Jatta(HSV) samt spelare i Zürich, Boavista och så Noah Sonko-Sundberg från Östersund.
Är Gabon bara Aubameyang? Nä för the Brazilians har bl a Hammarbys Junior och Fulhams Lemina. Gabons lag är dock ganska ålderstiget och bakom de större stjärnorna flockas en hel del spelare med bakgrund från halbvskapliga lag i franska ligan. Dijon, St Etienne, Guincamp, Clermont Foot. 66-årige Patrick Neveu är ansvarig för landslaget och den väderbitne fransmannen har lång erfarenhet från turneringar med Haiti, Laos, Guinea och Mauretanien. Intressant att följa dennes resa med den färgstarke Aubameyang, som likt Togo med Adebayor är en ensam stjärna i ett kollektiv och en spelare som med ett starkt vokabulär sköter talan.
Leoparderna från Kongo är en stor tombola av spelare från olika delar av Europa. När man tittar igenom laget är det få med rötter i landet DR Kongo utan de flesta har rötter i Frankrike eller Schweiz. Senast kallades tre målvakter - Kiassumba, Mossi. Fayulu - tll landslaget. Alla tre spelar i Schweiz och är födda där. Sedan väller det av spelare med europeisk bakgrund. Det största affischnamnet torde vara Yannick Bolasie eller Neeskens Kabano. Båda födda i Frankrike.
Så Angola- de svarta antiloperna - som fortfarande hänger upp sin forwardsflärd kring Matéus som varit med sedan urminnes tider. 36åringen var med redan i VM2006, spelade nästan tio år i protugisiska Nacional och är en av Angolas främsta genom tiderna. Men nu kommer det några intressanta ynglingar i Zito(Cagliari), Vá(Paphos) och Show(Boavista). Dessa tre spelade senast mot Mocambique och kan vara en bra möjlighet för Angola att växa framöver.
