CAN 2010: Presentation av Grupp B
Alla stora mästerskap har en "dödens grupp". Välkomna!
Hur känns det att spela i en dödens grupp, som till råga på allt skall spelas så långt bortifrån allfärdsleder att man behöver ha karta, kompass, vinkelhake och en bra lift-tumme för att hitta tillbaka till civilisationen? Det är som att Robinson Crusoe och Fredag skulle fått besök av fyra länder som skulle spela fotboll. Ungefär så. Välkomna till Cabinda. Här bor 180 000 invånare. Staden ligger in en egen enklav av Angola, som är omringat av Demokratiska republiken Kongo. Det betyder således; för att ta sig till stora Angola, så måste man passera Kongo antingen per buss, flygg eller simma väldigt långt ut i havet för att passera gränsen. Cabinda ligger norr om Angola, avskuret från omvärlden och naturligtvis skall "Dödens Grupp" avgöras här. Här kan de slåss på liv och död. Lagen i dödens gruppp är mäktiga. Här finns storfavoriterna Elfenbenskusten, Ghana- vars juniorer nyligen vann U20-VM-, Togo med den alltid så hete Adebayor och så uppstickaren Burkina Faso.
Gruppen är inte bara intressant på grund av lagens kraft och de olika proflerna utan på grund av geografin. Häng med nu.
Elfenbenskusten gränsar mot bland annat Ghana och Burkina Faso
Ghana gränsar emot Elfenbenskusten, Togo och Burkina Faso
Burkina Faso gränsar emot Elfenbenskusten, Togo och Ghana
Togo gränsar emot Ghana och Burkina Faso.
Låter det inte det som en hel delikatessbutik eller getingbo? Om jag hade varit togoles hade jag vräkt i mig hirs. Nu rullar jag ut en kortare presentation av lagen.
Elfenbenskusten
Vän av ordning irriteras av att de kallas ivorianer. På grund av att det heter Ivory Coast eller Cote d'Ivoire. Självfallet. De kan ju inte gärna kallas Elfenbenskustianer? Men laget kallas för Elefanterna. Alla lag i Afrika kallas något. Detta lag är Elefanterna och det är ett lag med betar och mycket mäktiga kliv som kommer. I Abidjan bildades för tjugotalet år sedan en fotbollsakademi, som sedermera förde spelare till laget ASEC Mimosas. Det är dessa spelare, som idag bildar stommen till det ivorianska lag, som nu äntligen skall ta sitt efterlängtade guld. Det är dock lite av sista chansen för den "gyllene generationen". Känns det igen? Portugal gick under detta smeknamn under många år, ivorianerna är liknande. Laget vann ACN 1992 dock, men har etablerat sig ordentligt de senaste åren med fjärdeplats senast, final 2006 och deltagande i VM 2006 och kvalifikation 2010. Här vimlar det av stjärnor naturligtvis. Störst är Didier Drogba, Chelseas fixstjärna, som egentligen har allt man kan begära av en stor forward. Huvudspel, bra på fötter, kraftfull och snabb. Han kompletteras på topp av Kalou från Chelsea alternativt den evige talangen Aruna Dindane, som var fantastisk i belgiska ligan till en början, men som inte riktigt slagit internationellt. Numera i Pompey, där han näppeligen gör succé.Till detta finns bröderna Kolo och Yaya Touré (bilden), ytterbackarna Eboué och Boka samt Marseilles Koné. Själv tycker jag att Gervinho från Lille är en mycket intressant playmaker och hoppas att han får speltid. Högintressante Bamba från Hibernians i Skottland är en annan spelare, som på senare tid gjort bra insatser och kopplats ihop med stora premier league-klubbar.
Spelet är snabbt, kraftfullt och direkt mot mål, där Kalou, Dindane och Drogba hugger. Svagheter finns dock i målvaktsspelet. När skall ett lag från det mörka Arika få fram en målvakt av världsklass? Boubacar Barry eller Aristide Zogbo håller naturlitvis inte.
Förbundskapten är Vahid Halilhodzic, en serb med erfarenhet från både spel och tränarskap i Frankrike. på sin tid en duglig spelare i bland annat PSG,
Svenskafans rankar: 1
Kommentar: Elfenbenskusten borde knalla igenom denna grupp obesegrade. Även fast inte försvarsspelet alltid håller världsklass, så är offensiven spännande och vill Halilhodzic, så kan ha dra tillbaka Zoro, Zokora med flera till en mur framför Boubacar Barry.
Ghana
Från Elfenbenskusten åker vi österut till "the Warrior King", som Ghana betyder på Ghana-språk. Tidigare hette det Guldkusten, så vi har med andra ord blivit lite mer värdefullare på vår färd längs den västafrikanska kontinenten. Ghana är en kraftfull outsider i detta ACN. Senast var de värdland och med pukor och trumpeter marscherade de till en tung tredje plats då de slog just Elfenbenskusten i turneringens bästa match. Ghana är den afrikanska kontinentens mest framgångsrika land. Fyra gånger har de vunnit ACN, vilket är en sämre än Egypten, men på juniorsidan har de tre viktiga titlar - två stycken U17-VM och ett U20-VM. Det senaste så sent som i höstas, då de i just Egypten, vann U20-VM mot Brasilien. År 2006 tog de sig till åttondelen, där de dock krossades av just Brasilien.
Årets upplaga av Ghana är en blandning av gammalt beprövat och världstjärnor, men också flera från det lovande U20-laget. Som vanligt ser man en svaghet i målvaktsspelet; där förre Bajen-målvakten Kingson finns att tillgå. Philemon McCarthy är ett alternativ dock. Annars roterar laget kring Michael Essien (bilden) från Chelsea. Skadades dock i ligaspelet och hans spelduglighet är ifrågasatt. Ghanas lag brukar vara tunga att möta att möta, men årets upplaga känns snabbt och kvickt snarare än tungt. Visst; Jonathan Mensah, Isaac Vorsah och Essien är tunga spelare som tål en frostnatt, men hela det yngre gardet med bröderna Ayew(för övrigt söner till gamle Abedi Pelé),Lee Addy, Norge-proffset Anthony Annan, och Harrison Ilfull är korta, kvicka och ganska spensliga. Men håll ögonen på Dominic Adiyeh, som vann skytteligan i U20-VM och blev vald till U20-VM Most Valuable PLayer. Strålande speluppfattning, bra på huvudet och utrustad med bra skott i båda fötterna. Kommer att få mycket speltid, men behöver en kraftfull spelare bredvid sig som Asamoah Gyan eller Matthew Amoah. Derek Boateng, en gammal AIKare, finns också i laget.
Ghana kallas till skillnad från många afrikanska lag inte något djurnamn utan för "Black Stars" och tränas av Milovan Rajevac, som från ingenstans blev uttagen att ta hand om landslaget.
Vi noterar också att det saknas en räcke spelare i Ghanas lag - Appiah, Pantsil, Owusu-Abeyie, Muntari och Agogo. En del skadade, en del är helt enkelt inte med i Rajevacs idé om att föryngra trppen.
Svenskafans rankar: 2
Kommentar: Ghana kliver vidare med Elfenbenskusten. Även fast Ghanas lag inte är lika namnkunnigt så är jag svårt förtjust i Ghanas nypolerade ungdomar som lekte så mycket fotboll i Egypten att man trodde att det var roliga timmen. Fara för Essien dock. "le Bison" måste bli frisk för att kunna styra spelet.
Burkina Faso
En gång i tiden sade man Övre Volta och så kunde man huvudstaden Ouagadougou. Det lät som en klassisk ramsa. Tränas av portugisen Paolo Duarte, som sägs vara José Morinhos lärjunge. Försökte sig på en Hamrén, dvs att träna ett klubblag samtidigt som ett landslag. Det gick så där. Le Mans i franska ligan sparkade honom i December, så nu är han burkinabernas tränare.
Historien om Burkina Faso startar 1960, så de i likhet med många andra västafrikanska länder fick sin självständighet. Första matchen som ny nation vanns mot Gabon med 5-4. Första matchen som Burkina Faso var mot Kina 1984. En mycket underlig motståndare kan tyckas men dåvarande diktatorn Thomas Sankaras var hyfsat vänstervriden. Deras största framgång är en fjärdeplats i ACN 1998, då de själva var organisatörer. Det höll på att bli en tredjeplats och de ledde med 3-0 med kvarten kvar, då Kongo gjorde fyra mål. Det blev dock straffar, som Kongo sedermera vann.
Burkina Faso - Anno 2010 är dock ett lag som mycket väl kan stöka till det för sina motståndare. Laget har vunnit mer och mer i kraft och flera av spelarna har lyckats att etablera sig i stora klubbar i Europa. En av de största stjärnorna dock- Aristide Bancé i FSV 05 Mainz kommer inte till spel, så han inte är överens med Duarte om hur bollen skall spelas. Synd och skam, ty Bancé är en kul figur att skåda och gjorde skapligt narr av Rasmus Bengtsson i höstens ligamatch mot Hertha Berlin. Men burkinaberna har andra spelare. Vi noterar Charles Kaboré (bilden) i Marseille och Jonathan Pitroipa från HSV som mycket dugliga mittfältare. Kaboré med snabbhet och teknik, Pitropia opererar å kanten. Här finns rutinerade Wilfried Sanou från Köln och den mycket kapable Habib Bamogo från Nice. Den franskfödde burkinabern blixtrade till på Stade Velodrome för några år sedan och har efter diverse utflykter till Spanien hittat tillbaka till Nice. En vänsterback att hålla utkick efter är Saïdou Madi Panandétiguini, som efter ni har fått tillbaka tungan i munnen efter det uttalet, redan har visslat förbi er på sin kant. Här kommer det att springas. Målen i laget, när inte Bancé är med, kommer att göras av Youssef Koné som är en typisk afrikansk anfallare med stor tyngd, kraft och som påminner om en Anthony Yeboah i spelstil. Gjorde mål för Cluj mot Chelsea i Champions League för några år sedan. Moumoni Dagano är en annan kille att hålla utkik efter. Han vann skytteligan i kvalificeringen med 12 mål. Bland annat hade han enförkärlek att göra mål på Burundi. Fyra stycken.
Ett litet varningens finger för laget som kallas för hingstarna. The Stallions. Så, saddle up...Burkinaberna är på gång.
Svenskafans rankar: 3
Burkinaberna är på gång. Till skilland från togoleserna i gruppen, så finns det en helt knippe med kvalitetsspelare, som redan är etablerade internationellt. Det kan röäcka och får man snurr på det centrala mittfältet med Kaboré-Pitroipa och Bamogo, så gör Koné målen.
Togo
Let's go to Togo. Les éperviers kallas dessa gossar. Sparvhökarna. Är det ett lag i Afrika, som jag har följt det senaste fem-sex åren, så är det Togo. Jag intresserade mig för dem inför VM 2006 i Tyskland, då jag såg dem mot Schweiz och läste in mig på landet, kulturen, spelarna och följde deras öden och äventyr via diverse franska Togo-bloggar. Åt även en massa togolesisk föda på vägen. Yams och Hirs. Man kan förmodligen bli inburad på institution för mindre. Togo är en f.d tysk koloni, som blev brittisk-fransk efter första världskriget då Togoland delades upp i British Togoland, som blev en del av Ghana och French Togoland, som sedermera 1960 fick självständighet. Här pratar vi kolonialhistoria så det skvätter. På med tropikhjälm. Togo idag styrs av den hyfsat allsmäktige Faure Gnassingbe, som under de senaste åren varit häftigt kritiserad och mer eller mindre krigat med sina bröder Essolizam Edem Gnassingbé och Kpatcha Gnassingbé. Det har varit diskussioner om valfusk, regelrätta skottväxlingar och som alltid i dessa länder, så ligger korruptionen tät. Inga julfiranden således.
Detta har påverkat fotbollen i landet, som under det senaste decenniet haft en tuff tid ekonomiskt. Laget har inte fått sina premier betalda, en del spelare har vägrat att flyga till matcherna och under både VM 2006 och ACN 2008, så var det heta diskussioner om segerpremier, kostnader för uppehälle och att få premier för deltagande. När man vet om detta tjat och gnat om pengar, så är man inte så förvånad när Emmanuel Adebayor, landets fixstjärna, nästan alltid är i fokus när det gäller diskussioner om pengar, premier, löner och andra förmåner. Laget var också involverat i en helikopter krasch 2007, då landets sportminister omkom på väg till en landskamp mot Sierra Leone. Så det har varit fart i Togo.
Laget tränas numera av Hubert Velud, en av dessa globala tränare som åker land och rike runt i Afrika och tränar lag. Detta är dock hans första stopp, men är en av en lång rad av utländska tränare i Togo. Velud har inte mycket till internationell erfarenhet utan tränat lägre divsioner i Frankrike. Spelarna i Togo hittar man lite varstans. När jag följde laguttagningen till 2006, så dök det upp spelare som spelade i franska division sju exempelvis- Richmond Forsom. Han är fortfarande med i truppen, men verkar ha avancerat ett par divisioner. han spelade i VM 2006 och var hopplöst efter i snabbhet. Lagets store stjärna är naturligtvis Emmanuel Adebayor (bilden). Lynnig spelare, men en stor underhållare. En spelare, som liksom Didier Drogba, är bra på både fötter, huvud och kombinerar styrka med snabbhet. Sedan har det nyligen dykt upp spelare i Togos landslag, som äntligen fattat beslut om sin tillhörighet. Serge Gapké från Monaco kommer att styra mittfältet exempelvis och tyvärr är Razak Boukari skadad, annars hade Lens-spelaren varit dominant på det centrala mittfältet. Vad som nu finns är dock inte fy skam; Thomas Dossevi var en av Valenciennes bättre spelare i Ligue 1 för några år sedan och spelar nu i Nantes. Tung targetplayer bredvid Adebayor. Här finns Moustapha Salifou, som är kontrakterad av Aston Villa och som står för mittfältskreativitetet tillsammans med Alyssis Romao och Yao Junior Senaya. Men, som vanligt så är det defensiven som kommer att vara svag när det gäller Togo. Jag saknar två man - Daré Nibombe och Emmanuel Mathias, som båda två hade stärkt upp backlinjen, där nu Erik Akoto tillsammans med Eninful och Akakpo får agera skydd framför Agassa eller Obilale. Målvakten Obilale står f.ö mål i Pontivy i franska division fyra. En liten flaggning dock för bröderna Akityé- Floyd och Jonathan- som båda kommer att matchas av Velud. Båda två snabba och kvicka, men när det gäller Jonathan så kommer tyngd och en vilja att vinna boll.
Det var sparvhökarna det.
Svenskafans rankar: 4
Togoleserna, hur mycket det än skär i undertecknads hjärta, kommer att få lämna Cabinda med ett leende på läpparna men med en tår i ögonvrån. De är tekniska, de har fart, det finns en del styrka, men mina damer och herrar, kvaliteten håller inte. Att spela med franska div III och IV-spelare, tyska div IIi-spelare i Touré och förlita sig på att Adebayor skall näta; nja det räcker till en sista plats.
Grupp B; Dödens grupp var det kallat. Här finns elefanter, hingstar och sparvhökar som alla övervakas av en hoper av svarta stjärnor.
Gruppens spelschema:
11/1: Elfenbenskusten-Burkina Faso, 17:00
11/1: Ghana-Togo, 19:30
15/1: Burkina Faso-Togo, 17:00
15/1: Elfenbenskusten-Ghana, 19:30
19/1: Burkina Faso-Ghana, 17:00
19/1: Elfenbenskusten-Togo, 17:00