Gruppspelet är över
Då var gruppspelet över, favoriterna klara för fortsatt spel och vi säger tack och adjö till de mindre nationerna för den här gången. Eller? Visserligen försvann Benin, Moçambique, Malawi och Burkina Faso efter gruppspelet, men det gjorde även Tunisien och Mali vilket var betydligt mer överraskande.
Vi börjar på lite afrikanskt sätt att baklänges gå igenom grupperna. Snabbt kan man konstatera att Zambia går vidare på bekostnad av Tunisien i grupp D, vilket nog får räknas lite som en skräll. Men den som är insatt i afrikansk fotboll vet att Zambia har flertalet klasspelare samtidigt som Tunisien generationsväxlat och haft problem i kvalspelet. Därför ser jag inte det som någon överraskning att det var just Tunisien som fick respass, där kontinuitet på tränarfronten – eller snarare bristen på den – spelat roll.
I zambisk media hyllas därför inte helt otippat lagets franska tränare Hervé Renard efter avancemanget, vilket innebär att man spelar landets första kvartsfinal i CAN på 13 år. Starkt jobbat.
Samtidigt kritiserar många av de Lusaka-baserade medierna hans kontroversiella uttalande efter förlusten mot Kamerun, där han menade att ingen vare sig hemma i Zambia eller på plats bryr sig om landslaget tillräckligt mycket. Stödet laget fått från den angolanska publiken var enligt Renard bättre än de tillresta zambiska supportrarnas. Nu, efter segern mot Gabon, hävdar tidningarna att det var just stödet till ”Chipolopos” som var anledningen till avancemanget. En annan anledning kan vara de 5000usd varje spelare fick av regeringen i bonus också var en anledning…
Grupp C
Favoriterna i grupp C pallade för trycket – både Egypten och Nigeria gick komfortabelt vidare. Egypten tog som enda nation full pott i gruppspelet och har imponerat, även om jag inte tror att de går hela vägen. Nigeria har även de hög potential i laget, vilket man visade i avslutningsmatchen mot Moçambique som vanns säkert trots att en lite längre startsträcka behövdes. Benin var ett uppstickarlag som var roligt att titta på, men som väntat klarar inte enstaka stjärnspelare av att lyfta ett helt lag, i det här fallet var det Sessegnon som inte nådde upp till den nivån vi är vana att se honom hålla.
Afrikansk fotboll på den här nivån handlar mycket om att få ihop ett lag där alla arbetar för varandra och där de drillas och spelas ihop taktiskt. Även om lag som Moçambique, Benin och Malawi på förhand och på papperet känns som de svagaste lagen visade de att de kan stå upp mot de större länderna, och av det jag sett i spelet ute på planen beror det på ett kollektivt, hårt arbete utan för stor fokus eller tilltro till att stjärnspelarna ska göra jobbet.
Grupp B
I grupp B var Ghana tvunget att vinna mot Burkina Faso i avslutningsmatchen, vilket man också gjorde samtidigt som Elfenbenskusten vilade på grund av Togos uttåg ur turneringen. Matchen bjöd inte på något direkt skönspel, men ett skadeskjutet Ghana gjordes vad som krävdes och tog en knapp men ändå klar 1-0 seger. Serben Rajevac får nu lite andrum efter att ha lotsat västafrikanerna vidare och en chans att samla trupperna inför kvartsfinalspelet.
Ghana håller jag fortfarande högt och jag tror att de tar sig åtminstone till semifinal. Vad gäller Burkina Faso är jag aningen besviken då jag trodde de skulle ha en skrällchans, men när lottningen var klar och där laget hamnade tillsammans med Elfenbenskusten och Ghana stod det tidigt klart att det skulle bli en extremt tufft om inte omöjligt att ta sig vidare. Laget hade dock ett par intressanta spelare som jag tror vi kommer få se mer av i europeisk toppfotboll – backen Bakary Koné och mittfältaren Charles Kaboré, som båda spelar i Frankrike, är två av dessa.
Grupp A
I hemmanationen Angolas grupp hittar vi även Mali, Algeriet och Malawi, där värdnationen stod som segrare på 5 poäng efter att ha tagit sin trepoängare mot Malawi och mäktat med två kryss mot starka Mali och Algeriet. Att Angola, ”os Palanças Negras”, skulle gå vidare med hemmapubliken i ryggen var ingen större skräll. Och många hade tidigt stjärnspäckade Mali som ett av finallagen i sina block, speciellt efter den starka moraliska kick man fick i och med upphämtningen till 4-4 i premiärmatchen. Men spelet klickade egentligen aldrig och en av förhandsfavoriterna till guldet fick alltså ge sig redan i gruppspelet. VM-klara Algeriet fick istället följa med Angola till kvartsfinal där ökenrävarna får en svår uppgift då de ställs mot Didier Drogbas Elfenbenskusten.
Målvaktsspel
et
Afrikanskt målvaktsspel förtjänar att nämnas ytterligare en gång. Det är underbart att se på. Av alla de afrikanska spontanfotbollsmatcher jag sett och deltagit i har det aldrig funnits en målvakt – man har löst det på andra sätt. Och eftersom det i väldigt få fall finns organiserad fotboll på gräsrotsnivå är det inte förrän i sena tonåren man på riktigt börjar utbilda målvakter. Nu ser vi vad resultatet blir. Benins Djidounou (född i Frankrike, så han har egentligen ingen ursäkt) stod för två härliga tavlor i matchen mot Moçambique, i vilken ”os Mambas” Kapango inte ville vara sämre där han får ta på sig åtminstone ett mål och sånär lyckas med att bryta nacken av sig själv.
Zambia gick vidare, men Kennedy Mweene – utsedd till Sydafrikanska ligans bästa målvakt 2009 - såg inte särskilt stabil ut när det kom till att ta hand om krossbollar i matchen mot Kamerun. Slutligen förtjänar även Angolas Carlos Fernandes att bli ihågkommen för ett par osäkra ingripanden i öppningsmatchen där vi minns hur Angola föll ihop som ett korthus under matchens sista 10 minuter. De två sistnämnda klarade sig vidare med sina respektive lag, även om jag tror det blir respass i kvartsfinalerna. Det ska onekligen bli intressant att se Afrikas VM-deltagande länder i sommar. En nyckel för exempelvis en annars komplett trupp som Elfenbenskustens Halihodzic är att målvakterna inte bjuder på något.
I Maputo
Avslutningsvis ringde jag upp en av mina vänner i Moçambique för att höra hur de fotbollsspelande barnen, de kringdrivande ungdomarna och de schackspelande gubbarna på Maputos gator och torg upplevt mästerskapet. Inte alls, tydligen. Statliga tv-bolaget TVM har nämligen inte haft råd att köpa rättigheterna till turneringen vilket innebar att så gott som alla stolta supportrar till landslaget gått miste om glädjen som infann sig efter att man kvalificerat sig. Räddningen blev istället grannens vardagsrum eller gubben på torget tillsammans med brusande och skrålande, angolansk AM-sänd radio.