Vem tar upp Egyptens kastade mantel?
När de tre senaste mästerskapens segrare Egypten inte ens är kvalificerade blir årets upplaga av Afrikanska Mästerskapen synnerligen öppet. Magnus Falk reder ut vilka som gäller som favoriter, outsiders och potentiella skrällar.
Det har varit en enmansshow de senaste mästerskapen. Ett lag har i ensamt majestät sopat rent 2006, 2008 och 2012. Faraonerna från Egypten, ledda av den karismatiske och ultrataktiske tränaren Hassan Shehata, med den fantastiske Kairo-katten El-Hadary i målet, med Ghaly, den makalöse Ahmed Hassan, den svårstoppade backen Gomaa, målskytten Gedo och den driven Abd Rabou. Egypten har varit en kraft; en urkraft sprungen ur faroener, nilkraft,krokodiler och en extra drift genom gamla andar hämtade från Konungarnas Dal.
Men Shehata lämnade 2010 och plötsligt var inget det samma igen. Egyptisk dominans på klubblagsnivå har upphört. De senaste tre åren i African Champions League har sett finaler utan egyptisk inblandning och laget kom sist i sin kvalgrupp i African Cup of Nations. En smärre chock och när vi nu står inför ett nytt mästerskap så väntar en ny mästare och det finns heta tronpretendenter. Lita på det.Här finns både elefanter, Atlaslejon och diverse hästarter.
Det är öppet som aldrig tidigare. Man kan tycka att det borde vara öppet för Elfenbenskusten, elefanterna från västafrika, som genom åren plockat fram talanger efter talanger, men man kan samtidigt konstatera att sammansättningen i laget aldrig varit speciellt bra och att det alltid har funnits ett par riktigt svaga länkar. Målvaktspositionen har exempelvis aldrig varit speciellt bra och ytterbakspositionerna har växlat. Men det finns naturligtvis svarta stjärnor från Ghana, som efter finalplats senast vill visa att man uvecklats vidare. Ghana var det afrikanska lag som gick längst i VM2010 och har även ett lag som gått långt i ungdoms-VM. Här finns en härlig mix mellan ungt och gammalt och bröderna Ayew kommer att bli nyckelspelare. Men, men- målskyttar? Målvaktspositionen?
Mali är en stark outsider. Jag var lätt besviken när jag minns 2010. Laget har en oerhörd kompetens, men kanhända har man misslyckats något med återväxten i laget och levt för länge på Diarra, Keita och Kanouté. Nu verkar varken Diarra eller Kanouté deltaga i mästerskapet och gamle mittfältaren Alain Giresse har scannat hela franska ligan på Mali-spelare och fått ihop en hel del intressanta spelare med Tamboura och Fofana som intressanta försvarare. Däremot tycks Giresse ha haft det svårt med forwards och jag ser namnet Garra Dembélé på listan. Köpt av Freiburg inför säsongen, men som knappt fått speltid. Men Giresse brukar kunna veta hur man spelar tätt och taktiskt och Mali är en outsider.
En annan outsider är Senegal som kan uppvisa en forwardsbesättning som ingen annan i mästerskapet. Demba Ba, Papis Demba Cissé och Moussa Sow. Tre hyperintressanta forwards, som gör massor av mål i sina lag. Däremot är laget lite svagare bakåt och som vanligt är mlvaktspositionen en stor fråga.
Vi fortsätter med andra potentiella kandidater. Angola- Palancas Negres - som bygger mycket av sitt lag kring spelare i egna ligan och med erfarenhet från den portugisiska ligan. Tidigare har mycket handlat om Manucho, Love och Flavio och problemet antiloperna har är att laget inte utvecklats massor sedan sist och haft problem med återväxten. Nye forwarden Vunduigica, som spelar i Preussen Münster är intressant dock och försvarsspelet brukar vara ett gott kännetecken för denna outsider.
Sedan har vi nordafrikanerna, som är på frammarsch igen. Efter lång svår törst, så har kanske den afrikanska våren tagit med sig ett schwung i fotbollen också och med Marocko och Tunisien så kommer två stycken starka nationer. Marocko är ledda av den gamle mittbacken Eric Gerets och här finns en av Afrikas mest lovande playmakers i Abel Taarabt från QPR. Laget är rutinerat med Chamakh, Kharja, Boussofa och Khaddiri. Svåra och tunga att möta. Tekniska och med bra skott.
I Tunisien finns den senaste Champions League-vinnaren Ésperance och Sami Trabelsi, tränaren som fått ta rodret efter ett mindre kaos med tränare under 2011, bygger sitt lag kring detta vinnarlag. Mittfältarna Darragi-Traoui var stommen i Ésperande under året och tillsammans med rutinerade Chedli och Schweiz-proffsen Chermiti och Chikhaoui, så har Trabelsi ett mittfält som är svårt att möta.
Låt mig också lyfta fram Zambia. Laget från det djupaste av alla djunglar i centralafrika har fått en bra fart på sin talangutveckling. Vi har sett det i bland annat Sverige med Isaac Chansa, Boyd Mwila , men ute i världen så börjar zambier att visa framfötterna och mycket kommer från det lovande U-17-landslag som gick långt i VM 2007. De verkar samtränade, spelar en teknisk fotboll och så har de ju officeren Katongo, som brukar göra volter över hela planen.
Som ni märker så har undertecknad rapat upp åtta stycken potentiella kandidater och ändå inte tagit med varken Gabon eller Ekvatorialguinea, som anordnar turneringen. Låt mig dock lyfta Gabon. De vann nyligen afrikanska U23-mästerskapet och kommer att spela OS i London. Pantrarna från Gabon var en stor skräll i mästerskapet när de slog Egypten i final. De kommer naturligtvis sjukt laddade till sitt eget mästerskap och jag flaggar för forwarden Aubameyang och dennes vapenboder Cousin. Här finns också en bra målvakt i Ovono. Equatorialguinea jobbar i motvind och fick byta tränare så sent som förra veckan, då fransmannen Henri Michel sade upp sig.
I övrigt då? Niger, Botswana, Sudan, Libyen, Guinea och Burkina Faso - Kan någon av dessa skrälla? Niger slog ut Egypten exempelvis. Guinea brukar historiskt komma med ett starkt och muskelmässigt hårt spelade lag.
Ni ser, det är fullt av potentiella vinnare detta år.
2012 blir året då mästartiteln försvinner från Egypten. Vem tar över den fallna manteln?