Lagbanner
Elefanter på marsch: ”Bara seger räknas”
Straffsparksläggningen i finalen mot Zambia förra året.

Elefanter på marsch: ”Bara seger räknas”

För Togos förbundskapten Didier Six är förutsättningarna klara: ”Vi har allt att vinna och inget att förlora”. För Elfenbenskusten är förutsättningarna helt annorlunda.

Förväntningarna har blivit ett ok för en gyllene generation. Den där titeln från 1992 som ännu inte fått någon uppföljare, men som var så nära förra året. ”Vi har haft tolv månader på oss att känna smärtan från finalen mot Zambia. Äntligen har vi chansen att glömma den”, skriver Kolo Touré i en krönika på BBC:s hemsida.

Togo har lidit av en helt annan smärta. Skotten i Kabinda är fortfarande närvarande. För vice lagkaptenen Serge Akakpo också rent fysiskt. Han träffades av två skott i ryggen vid attacken.

”Jag har några stora ärr på ryggen. Jag påminns varje gång jag duschar. Det som hände går inte att glömma. Det kunde ha varit jag som inte hade varit här. Det är därför vi kommer att spela med så mycket hjärta för att gå vidare. Vi kommer att spela för de som dog”, säger Akakpo till L’Equipe.

Både Elfenbenskusten och Togo har en anfallsstjärna som lagets stora ledare, Didier Drogba respektive Emmanuel Adebayor. Men där slutar likheterna. Medan ivorianernas lag är fullt av välkända namn med meriter från Premier League lär de flesta togolesiska spelare bara vara allmän kunskap för finsmakare av fransk fotbolls två högsta divisioner.

Elfenbenskustens förbundskapten Sabri Lamouchi har påpekat att det inte blir någon lätt match och Gervinho har lyssnat. "Vi är alla förberedda och fulla av självförtoende. Vi är nästan tvungna att slå Togo. Det finns inget alternativ till seger", säger han till Sport Ivoire.

Citat: ”Jag tror att detta mästerskap äntligen kommer att sätta ett leende på våra läppar”. Elfenbenskustens anfallare Lacina Traoré (L’Equipe)

Kuriosa: På läktarna har Elfenbenskusten som vanligt stöd av Les Mamans Eléphants, ”Mammaelefanterna”, som består av spelar- och supportermammor. Förra året fanns Didier Drogbas mamma Clothilde på plats i Ekvatorialguinea och slevade upp mat till fansen. Här är ett inslag inför årets turnering.

Elfenbenskusten (troligt lag): Copa – Eboué, Kolo Touré, S Bamba, Tiené – Yaya Touré, Tioté, Zokra – Gervinho, Drogba, Gradel.
Togo (troligt lag): Agassa – Djene, Nibombé, Bossou, Mamah Gafar – Romao, Akakpo, Amewou – Gakpé, Adebayor, F Ayité.

Avspark: 16.00
Tv: Eurosport

Matchanalys Magnus Falk:

Jag tror inte att de helt gillar att vara utmålade som favoriter. Elefanterna från Elfenbenskusten är favoriter i varje afrikanskt mästerskap, men på något märkligt sätt har det undgått dem de senaste åren. För talang finns i det Lamouchi-tränade laget. Europas stjärnor finns placerade i laget och Afrikas två bästa spelare - enligt senaste omröstningen - delar på ledarskapet. Å talangfulla spelare som har utvecklats. Så varför funkar det inte? Sitter det i skallen eller är det så att laget inte jobbar som ett lag. Just det sistnämnda har debatterats, men samtidigt pratar alla om en väldigt god laganda. När man sedan ser spelarna mötas i Premier league, så är det en väldigt kamratskap, så jag tror nog att det finns en bra sammanhållning och i och med att Drogba verkar vara den självklare ledaren i laget och utanför planen, så drar elefanterna åt samma håll.Den mycket karismatiske, men också sympatiske Drogba är lätt att lyssna på.

Men ibland orkar man inte hela turneringen och när man orkar, så är det en heroisk målvakt och lag som står emot. Som Al Hadary i Egypten för några år sedan och Mweenes Zambia fjol. Årets upplaga är väldigt taggat, slipat som en machete och fullt av inflytelserika spelare och man bara njuter av att se spelare som Drogba, bröderna Touré, Tioté, Boka, Gradel, Gervinho och Bony. man lyfter på hatten och inser att det är stor fotbollskonst. Men Drogba är ödmjuk och lätt anspråkslös i sin syn på lagets roll som favoriter "Who decides who are favourites? It's not us thinking about ourselves for the title. Barcelona and Bayern were favoured against us last season but we won the Champions League. You never can tell what will happen in football."

Samtidigt är motståndet inte att leka med. Ett pånyttfött Togo efter år av diskussioner, en del korruption och diskussioner om premier och laguppställningar. Under den gamle franske yttern Dider Six, så har man samlat ihop en mycket kapabel grupp spelare, där Adebayor naturligtvis är den största stjärnan. Det centrala mittfältet med Segbefia och Alayxis Romao är dock väldigt starkt och enormt hårt jobbande.Romao har jag sett i Lorient och han har imponerat storligen på mig med sina löpningar och känsla för position. Mr Daredevil själv; Dare Nibombe på högerbacken släpper ingen över bron och Stade de Reims målvakt Kossi Agassa gör sin bästa säong på många år. Sparvhökarna från Togoland är redo för att ta emot Elefanterna och detta blir en av mästerskapets stora höjdpunkter och en av gruppspelets mest efterlängtade matcher.

Det blir en match med många intressanta dueller. Drogba-Adebayor; Romao-Yaya Touré, Agassa-Barry och så de två franska mittfältarna Lamouchi-Six på tränarbänkarna.

Varsågoda. Välkommen till fotbollsgodis. Ta fram popcornen.

Frederic Pavlidis2013-01-22 12:44:00
Author

Fler artiklar om Afrikansk fotboll