För Libyen betyder segern mer än tre poäng.
Efter ett halvårs inbördeskrig så kan man förstå att idrottens enande kraft än en gång har visat sig i fallet Libyen.
Vi känner alla till historien, diktatorn Muammar Gaddafi störtades i vad som endast kan beskrivas som ett inbördeskrig av ett libyskt folk som hade tröttnat på att inte kunna utöva dom grundläggande friheter som ett folk skall kunna tillgodoräkna sig.
Konflikten som slutade förra hösten och som direkt och indirekt drabbade hundratusentals människor rev såklart upp ett stort sår i folksjälen. Ett sår som fotbollen kan hjälpa till att läka.
Under det senaste decenniet har libysk fotboll stått i skuggan av Gaddafis upprepade försök att försöka få in en av sina söner; Al-Saadi Gaddafi i elitfotbollen. Visserligen har man spelat i ett afrikanskt mästerskap och gjort ett par godkända insatser i VM-kval men i den situationen som landet befann sig i är det naturligt att fotbollen inte hamnar i blickfånget.
Efter gårdagens seger mot Senegal var förbundskaptenen Marcos Paqueta mycket nöjd med sina mannar, ”Jag är nöjd med lagets prestation. Tänker man på förhållandena på hemmaplan, många av spelarna har varit inaktiva pga. att ligorna avbrutits. Mentalt, påverkades spelarna av den situation som dom visste att deras familjer var i hemma.”
För oss som valde att se Libyen-Senegal igår så såg vi att det fanns potential i detta libyska landslag. inte bara det faktum att man slog Senegal, som visserligen är turneringens största fiasko, utan även att man gjorde av egen kraft till skillnad från genom en målvaktstavla eller ett felaktigt godkänt mål.
Det stora målet för det libyska landslaget ligger dock längre fram i tiden. Man har ett Afrikanskt Mästerskap på hemmaplan 2017 och det är då som Medelhavsriddarna skall vara som bäst. I och med att vi har sett en förändring i det afrikanska fotbollslandskapet på dom senaste åren är det inte omöjligt att Libyen kan vara med och konkurrera om titeln om 5 år.
Coachen Paqueta uppmanade också förbundet att ta tillvara på denna möjlighet och sade till den officiella hemsidan igår: ”Efter den här prestationen så hoppas jag att förbundet håller samman laget och ger spelarna möjlighet att förbättras.”
Kanske kommer libysk fotboll i framtiden vara känt för fint spel, bra spelare och sportsmannaanda istället för att leva i skuggan av en diktator och dennes son.
Det vi såg i år vara bara början…