Ghana har glömt Sydafrika 2010
Den 2:a Juli 2010 var dagen då Ghana slutligen skulle ta steget och distansera sig från den övriga fotbollskontinenten Afrika. Det var dagen, då de svarta stjärnorna skulle bli den första afrikanska nationen som tog sig till semifinal i VM. I Sydafrika, inför världens blickar.
Men vi minns hur det gick.
Vi minns Asamoah Gyan. Vi minns ribban.
Allting var ju upplagt egentligen. Som ett drama av Orestes. Uruguay-Ghana. Det hade allt. Snygga mål, spelvändningar, själslig rening, dramatik, hybris, hjältar, antihjältar, förlorare och Luis Suarex "hand of God" när han räddade bollen på linjen som sedan blev till en straff. Resten av den afrikanska kontinenten hade åkt ur i gruppspelet. Ghana hade slagit ut USA i åttondelen efter en rafflande match och mål av...
..just det- Asamoah Gyan. Rennes-proffset hade varit Ghanas lysande stjärna tillsammans med KP Boateng, John Mensah och en allt starkare Richard Kingson. Asamoah Gyan hade skjutit dem till kvartsfinalen och i en rafflande slutstrid mot Uruguay, så skulle han skjuta laget till semifinal.
En hel kontinent tittar på. En hel värld. Jag tror att större delen av TV-tittarna, inklusive FIFAs ledning ville - för utvecklingen av fotbollen - att Ghana skulle vinna; att forwarden tryckte dit den bakom Muslera.
Men i den 93e minuten, när klockan och tiden stod stilla, när grässtrå för grässtrå ställt sig upp på parkettplats, när man hörde vartenda andetag, noterade att inte ett ögon blinkade, så lade Gyan upp bollen på straffpunkten och inom loppet av ett par sekunder hade en hel kontinent kantrat. Han träffar ribban. Han träffar r-i-b-b-a-n.
Matchen slutar 1-1 och i en kraftlös straffläggning, där Ghanas krafter är slut, me där Gyan sätter sin straff, så orkar inte de svarta stjärnorna och Uruguay går till semifinal.
Det tar krafter att resa sig från detta. Asahmoah Gyan har säkerligen tagit hjälp av diverse mentala rådgivare och terapeuter för att komma över detta och via en misslyckad sejour i Sunderland, så har han tagit fart i Turkiet igen. Åter efter skadad och färdig att visa världen att Ghana verkligen är Afrikas hopp framöver. Efter att Elfenbenskusten startat mediokert, så är det nu dags för de svarta stjärnorna, ledda av Goran Stevanovic att kraftmäta sig med Botswana.
Det står mycket på spel för favoriterna. Botswana är ingalunda ett lag som man bara marscherar över och jag har läst en härlig ordsvada på en websida som nämnde "Comfortable Zebra Crossing" efter att Botswana kallas för zebrorna, men som kollegan Eronen skrev; så finns det ingen underskattning från Muntari, Gyan , Mensah och andra. Laget är sammanbitet och lagom till turneringen, så har André Ayew fått ta nummer 10, vilket fadern och legendaren Abedi Pelé hade.
Sydafrika är glömt för Asamoah Gyan & co. Nu rullar man mot den första titeln på länge..