Lagbanner
Ghana - Botswana 1-0(1-0)

Ghana - Botswana 1-0(1-0)

Målskytt och utvisad. Dagen för John Mensah var som vägen till Accra; upp och ned.

Värmen hade lagt sig något i Franceville i Gabon. En av de större städerna skullese mötet i Grupp D mellan en av storfavoriterna Ghana och nykomligarna från Botswana. För det sistnämnda så var det första matchen i slutspelet överhuvudtaget och det var en laddad överste Stan Thsosane som stod på sidan av planen och såg sina blå-svartklädda zebror marschera ut på planen. Konstig färg på zebror kan man tycka, men de ser ut så i Botswana. Det beror på en blandning av skum kosthållning och på tok för mycket Playstation. Botswana må vara nya i mästerskapet, men deras kvalspel såg dem släppa in 3 mål i matcher mot Tunisien och Togo, så överste Stan vet hur man ställer upp ett försvar. Dock var laget försvagat på grund av en hel del skador och spelare som var avstängda.
Ghana kom utan avstängde Vorsah, men med en pigg Asamoah Gyan och två bröder Ayew, som ville ta det slutgiltiga steget upp i pappa Abedi Pelés fotspår.

Halvfullt på läktarna. Ghanas klack syntes överallt dock, då de är väldigt färglada i regnbågens alla färger. Själv var jag nyfiken på om Botswanas ytter Mongala överhuvudtaget skulle se något under matchen. Hans pannband som höll ihop rastaflätorna verkade vara knutet utan någonsomhelst insikt om att pannbandet skulle sitta på huvudet.

Nåväl. Skall vi spela boll?

Första halvlek

Man såg taktiken direkt. Överste (han är faktiskt det) Thsosane ställde upp sitt lag efter ett schackspel och som om de gamla Boerna skulle kliva in i Botswana igen. Laget var klanderfritt uppställt defensivt, med tvåp styckn defensiva mittfältare som hjälpte till att parkera bussen. Kapten Thuma drev på sina spelare längst bak och Asamoah Gyan fick ett brutalt välkomnande när Patrick Motsepe kom glidande och kapade honom. Det kunde ha varit rött, men domaren valde att prata lite baktips med Motsepe.

Ghana rullade mycket boll och taktiken var ganska klar.Låt kanterna göra jobbet när man inte tar sig in centralt. Bröderna Ayew matades med bollar från den mycket starke Boye, Annan och Agyemang-Badu. Runt på kanterna och in centralt där Asamoah Gyan och Sulley Muntari skulle dyka upp och göra livet surt för zebrorna.
Men man tog sig inte riktigt in centralt. André Ayew försökte nicka på en frispark, men bollen gick en hel kontinent över målet. Jordan Ayew sköt på distans och Agyemang-Badu försökte med ett skott som gick tolv kvarter utanför.
Botswana då? Jo, de försvarade sig. Totalt. Den kvicke Mongala rafsade ihop någon frispark på kanten, men den så farlige och omtvistade Ramatlhokwane gjorde ingenting. Han fick inte en boll att jobba med och Botswanas taktik kändes kassaskåpssäker.

Men så fixade Agyemang-badu fram en hörna. Bollen kommer in från vänster; Gyan löper fram- får till en toch och den tar på en framrusande kapten John Mensah och in bakom Marumo till 1-0.  Jubel. kaskader, dans och minsann bad inte halva Ghanas klack till högre makter.


Nu hade man gjort 1-0 och nu kunde man locka ut zebrorna ur sina hålor. Sårade zebror skall man inte leka med? Gammalt Fantomenordspråk. Nu var Tshosanes gäng tvungna att flytta fram och äntligen fick vi se den avige, snabbe och väldigt tekniske Ramaltlhokwane (vilken tur att kan kallas för Jerome), som  faktiskt skapade ett par farligheter med skott. Ghana utnyttjade det uppluckrade försvaret och Sulley Muntari tog tag i mittfältet på ett imponerande sätt och försökte sticka fram Asamoha Gyan i luckorna. Något skott på Marumo och sedan fick Ndiapo Letsholathebe agera mänsklig vägg när Muntari sköt.

Vi såg halvtidspausen. jag vet inte vad de gör i Franceville i en paus? Själv skalade jag en apelsin, såg ut över mina fantastiska ägor, räknade till åtta stycken östgötska gnuer, lade in ett kraftfullt börstips, kramade världens vackraste familj och sedan gled jag ned i min Chesterfieldfåtölj igen. Nöjd, glad och spirituell.

Andra halvlek

Ghanaövertag inledningsvis. 75-25 i första halvleken fortsätter med stenhårt innehav även här. Ett par hörnor och på en av dem så visar afrikanske målvakten igen att utbildning behövs då Marumo är ute och hänger tvätt rejält på Ayews hörna, men Ghana lyckas inte förvalta chansen.

Så kontrar Botswana. Thumas långa boll möts av Moemedi Moatlhaping, som får bollen förbi norsk-ghanaesen Adam Kwarasey och mot mål, men lagom innan Ramaltlkhowane skall slå in bollen, så möter John Boye upp och slår undan den.
Sedan har Botswana en väktare när Ayew och Muntari spelar sig in i straffområdet, men Mosimanegape Ramohibidu ligger som en rem i luften och blockar skottet.

Strax efter är det färdigspelat för målskytten Mensah, som på ett klumpigt sätt river ned Ramaltlkhowane i en duell och får rött kort. Kändes inledningsvis lite tveksamt, men efter visst överläggande med min familj och samtal med en god vän, så Ok; det var nog rätt.

En frispark följer och Ngele drar bollen rakt i muren, nja i huvudet på Agyemang-Badu, som troligtvis behöver en och annan Panodil innan han går och lägger sig. med 20 minuter kvar sker en del rockader. Ghana stärker upp defensiven. Asamoah Gyan får en utpräglad ensam-forward-roll och gör detta med bravur. Ghana spelar upp bollen till honom och den starke, brede gossen täcker bollen oerhört bra och dödar en massa tid. Thuma tröttnar och kapar honom. Gult kort. Men Gyan fortsätter och har bollen tryggt när han väl får den. Hos Botswana ges nu Mongala och Ramaltlkhowane mer plats och den förstnmnde visar varför så många i den sydafrikanska ligan håller detta yrväder högt.

Men det skapas ändå inte mycket och Ghana segrar med 1-0.

Summering
Ghana hade mycket svårt att ta sig igenom Botswanas buss-försvar. Man kan kalla Tshosanes taktik för anti-fotboll, men jag tror att det var en insikt att hans lag inte skulle rå på ett rörligt och tekniskt Ghana om man stod högt i planen. Ergo; backa hem och spela på kontring. Ghana fick in en fast situation i mål och det var väl symptomatiskt för denna match, som inte var en värdemätare på hur bra Ghana är, men gav dem tre viktiga poäng. Botswana kommer härifrån med heder och zebrorna kan backa hem med högburet huvud.
Bäst i Ghana: Gyan, Boye och Muntari. Hos Botswana: Thuma, Mongala, Motsepe och Letsholathebe.




Magnus Falk2012-01-25 06:41:39
Author

Fler artiklar om Afrikansk fotboll