AFCON 2022 -Kvalspelet i full gång - Del 3 av 3
Efter två snabbgenomgångar av 32 stycken landslag i det afrikanska mästerskapskvalet, så tar vi de avslutande 16 lagen.
4 grupper fyllda av fascinerande lag, där lag som Nigeria, Elfenbenskusten, Tunisien och Senegal måste ses som de största favoriterna i respektoive grupp, men där vi får stifta bekantskap med landet Eswatini och varför inte Madagaskar? Så välkomna till en avslutande rundtur kring denna fantastiska kontinent, som jag besökte så sent som för tre år sedan,då jag den 12 mars 2017 stod på Afrikas högsta topp- Mount Kilimandjaro. Då var man stilt som ett lejon och Senegals lejon från Teranga blir först ut, Välkomna.
I Senegal( The Lions of Teranga),Kongo,(Diables Rouges),Guinea,Bissau(, Djurtus),Eswatini( Sihalngu Semnikati el King's Shield)
Så vad är Teranga? Man hasplar ur sig det i tron att det kanske är en bergskedja eller ett smeknamn på Senegal. Men det är ju inte så. Teranga är på ordet "Wolof" ett ord för "Hospitality". Så Lions of Teranga är en skaplig paradox. Men laget har klass. Ett av kontinentens bästa. Sadio Mané, Eduard Mendy, Kalidou Koulibaly, Gueye och Ismaila Sarr. Mer okänt är de röda djävlarna från Kongo-Brazzaville, där man verkligen får leta för att hitta något av värde. En målvakt - Matoumbi - i maltesiska ligan. Några ögonbryn? Nähä, Silere Ganvoula i Bochum då? Inte det heller. Junior Makiesse, som senast var i Libyen? Nä, det gick inte. Jag tror de får svårt i denna grupp. Men chans finns, för Guinea-Bissau har inte heller många spelare man känner till. Som vanligt när det är en litebn nation, med täta band till den forna koloniallandet,så finns majorietten av spelarna i Portugal. Spelaren med namnet Pelé är en i raden med det fina namnet och som sina föregångare så är detta en spelare med stjärnstatus. Numera i portugisiska ligan, men han har varit runt en hel del och tillsammans med Mamadu Candé och Piqueti är han de som driver laget framåt. Intressant är namnet Eswatini som Swaziland döptes om till 2018. Landet ligger inringat av Sydafrika och de spelare som vill något brukar hamna där. Mest känd idag är Leon Manyisa, en 19åring som Real Madrid har varit på jakt efter. Banele Dlamini på mittfältet och Sanile Gamadze i topp. Ja där har vi de största spelarna i Eswatini. Några ni kände igen? Nä, det borde bli Senegal och sedan är det hyfsat öppet.
J Tunisien( Eagles of Carthage),Libyen( The Mediterranean Knights),Tanzania, (Kilimanjaro el Tayli Stars), Equatorial Guinea( Nzalang Nacional el The National Thunder)
Om man minns filmen The Gladiator, så minns man hur speakern på Colosseum vrålade ut "On this day we reach back to hallowed antiquity to bring you a recreation of a second Fall of Mighty Carthage". Det handlar ju inte om mäktiga Tunisien naturligtvis, som har kvalificerat sig för mästerskapen- år-efter-år och som har ett lag som inte lika klart är märkt av den kolonisering som gjordes och alla inflyttade tunisier till Frankrike; utan faktiskt har en hel del spelare med tunisisk påbrå. Två av de bästa finns i Egyptiska mästarlubbarna - Sassi och Maaloul exempelvis. Men här finns också Msnaki, Skhiri, Khazri och Khaoui, som alla är via disporan och födda i Frankrike.
Libyen då? En gång i tiden spelade härskaren Ghadaffis soin i Italien. Högintressant. Idag är spelet mera kring de två USA-proffsen Monir och Tajour-Shradi. Den sistnämnde spelar mned Tinnerholm i New York.
Tanzania kom sist i slutspelet 2019 och det var första gången de gått dit. Som i Libyen, ett väldigt anonymt lag. Tanzaniska ligan håller inte hög klass och det har varit svårt att mobilisera pengar från förbundet att satsa på forboll. Ganska intressant att denna del av Afrika med Kenya, Uganda, Malawi, Rwanda, Tanzania, Somalia och Madagaskar aldrig egentligen fått fram någon riktig världsspelare. Tanzanias två toppnamn spelar i Fenerbahce och Abu Dhabi. Mbwana Samatta och Simon Msuva. Om man sedan tittar på truppen till senaste matcherna och läser om de som ligan tagit ut som bästa spelare så saknas de första spelarna Waziri Junior och Yusuf Mhili. De verkar ha gjort en strålande säsong, men finns inte i truppen, Man undrar varför.
Theodore Obiang. Vem är då det? Jo, honom skall man känna till för det är en av världens längst sittande diktatorer. Han leder Ekvatorialguinea med järnhand och hans son är vicepresident. Vilken jul de måste ha. Å vips är vi inne på Pedro Obiang, som är en av de stora namnen i laget. Har varit i West Ham bland annat.Basilo Ndong är en ung back i belgiska ligan och så Kike Boula i den lokala ligan. Huvuddelen av truppen spelar dock i spanska andraligan. Laget kallas National Thunder efter alla åskväder som komer runt ekvatorn, men så mycket oväsen blir det nog inte.
K Madagaskar( The Barea) Ethiopien(Walyas),Elfenbenskusten( The Elephants),Niger(Le Mena el The Mena)
Vi rör oss långsam nedåt genom gruppspelet och hamnar i den förhållandevis enkla gruppen för elefanterna från Elfenbenskusten. Här är frågan om någon kan rapa upp en enda spelare från Madagaskar, Niger eller Ethiopien? Efter en snabbgenomgång så kan ni det och då ringer jag och kontrollfrågar. Börjar med Madagaskar, som för många är en tecknad film med roliga små djur, men där en spirande fotbollskultur finns. De chockade senast och kom sexa efter att aldrig ha tagit sig till slutspel.De blev adlade därefter. Madagaskars lag är för det mesta i utlandet. Mestadels i Frankrike och man känner igen en spelare på att namnet aldrig tar slut och innehåller en massa "a". Razakanantenaina är en back exempelvis. Adrianarimanana är en mittfältare. Adrianysilavina en målvakt. Mest känd i laget är mittbacken Thomas Fontaine, som spelade fransk U21-fotboll och Jerome Morel. Laget är rätt åldersdiget dock och det saknas påfyllning av det yngre gardet.
Ethiopien? Namnen Dagnachew och Bekele är i kedjan och brukar göra en del mål. Den förstnämnde avgjorde hemma mot Elfenbenskusten, Annars är målvakten Tassew den som oftast sticker ut.
Niger är ett land som går under radarn. Landet har växlkat ut förbundskaptener snabbt och det verkar vara samma göng som snurrar runt i de olika afrikanska länderna. Cavalli, som var i Algeruet tidigare har nu tagit över en lista bestående av tysdkar, fransmän, några Niger-baserade och så några fransmän till. Laget var i slutspel 2013 och 2015, men lever liksom i skuggan av det stora Sahara och fattigdom. Huvudstaden Niamey ligger i sydväst där djungeln tar vid. Annars är det rätt mycket öken och sand. Lagets största spelare är Moussa Maazou, som varit i bland annat Lens. Victorien Adebayor är ett intressant namn i danska Köge och så målvakten Kassouly Douda, som är en av nigerianska ligans bästa keepers. Ja, ni ser. Det vimlar inte av namn man använder på sitt FIFA.
Sista laget är elefanterna från Elfenbenskusten. Detta lag är alltid storfavoriter att gå långt och misslyckas nästan alltid. Tre VM i rad var de med med ett storlag och åkte ur i gruppspelet. De har en seger 2015 i afrikanska mästerkspet, men åker ofta ut i kvartsfinal eller semifinal. Ett av problemen med laget har varit osämja, svårigheter att få ihop lagdelarna och att man varit beroende av att någon av stjärnspelarna skall överprestera. Det nuvarande laget är utan storstjärnor, men med en bra bredd. Här finns inga Tourés, Kalou, Zokora eller Drogba. Istället har vi den brittiska brigaden med Nicolas Pépé från Gunners som står rätt stilla, Boly från Wolves, Aurier i Tottenham, Zaha i Crystal Palace; italienarna med Kessié(Milan), Akpa Akpo(Lazio), Koaumé(Fiorentina) och gamle Gervinho(Parma) och därtill den franska delen med Diomandé och Cornet(Lyon) och Maïga(Metz). Ett lag utan superstjärnor som tar sig vidare enkelt. lagets stora svaghet ligger i försvaret och i målvaktspositionen, där gamle Bobacar Barrys ande fortfarande hänger över laget och ingen riktig ersättare finns.
L Nigeria( The Super Eagles),Benin,(Les Écureuils el The Squirrels),Leshoto(Likuena el Crocodiles), Sierra Leone(The Leones Stars)
Sista gruppen har en av de stora favoriterna till mästerskapet i Nigeria. Men ekorrarna från Benin är på stark frammarsch. Leshotho, som är inringat av Sydafrika brukar inte ställa till mycket oro och Sierra Leone är som alltid ett land, präglat av oro, fattigdom, uppror och dålig organisation. Men-ett-efter-ett då?
Sierra Leone, som jag var lite ogin emot, känner många till numera efter att Erik Niva berättade om dem i sin fantastiska "When we were Kings"-podcast. Då var det Ebola, fattigdom, inbördeskrig och förödande berättelser. Som Niva beskrev i sin berättelse så har landet varit i konflikt med FIFA, då landets regeringsorgan så kraftigt involverat sig i landets fotboll. 2019 var de avstängda från afrikanska mästerskapen just därför. Deras förbundsordförande är kvinna med namnet Isha Johansen. En Sierra Leone-kvinna som är gift med den norske konsuln i landet. Nu är de tillbaka. John Keister leder laget och i sin senaste trupp så var det en del intressanta namn. Rodney Strasser- f.d AC MIlan och en som bråkade en del med Zlatan; Mohammed Buya Turay(f.d Djurgården), Kevin Wright i Örebro SK och så en Bangura i backlinjen, som också är kapten och naturligtvis ett par Kamara, varav en - Kei Kamara - är en av MLS storskyttar.
Lesotho då? De har fått en ny coach och just fått tillbaka 13 spelare som varit i armén under ett år, så tränaren är nöjd. Han samlade ihop 30 spelare på ett höghöjdsläger och körde skiten ur dem. Blir det något då? Leshothos spelare är inte som Eswatinis spelare - länkade till den sydafrikanska ligan utan i den inhemska ligan. Två spelare finns i USA ; Senate Letsie och Boitumelo Rabale - de får väl ses som största stjärnorna. Litšepe Marabe:är en av de stora i den lokala ligan. En stor stark forward som gjort mycket mål. Kopana Tseka är mittbacken och Monyatheli Ntobo den nye intressante forwarden. Kommer Lesotho att överraska något? Högst osannolikt.
Men Benin kan göra det. Här finns en mix av lokala talanger, men en hel hög franskfödda spelare som kan göra ont att möta. Störst är Stephane Sessegnon, som nu är i Turkiet. Bakom honom finns Sessi d'Almeida, Soukou i Arminia Bielefeld och den unge Fiogbé som spelar bra i Tunisien. Benin är ålderstigna, men talangen finns och trots att de inte har så många superstjärnor så har de haft en förmåga att få ihop spelidén.
Men störst är väl ändå laget i västafrika- Super Eagles från Nigeria?Fast när man ser lget--vem skall skrämma? Ihenacho i City,Oshimen i Lazio? Tveksamt. Jo,de finns spelare de flesta lagen i Europa, men stjärnor? Nej det är marginalspelare eller spelar man skickar in för att vända på matcher. Ändå är Super Eagles rätt klara i denna grupp
Det var de 48 lagen. Nu tar jag mig an gruppspelet. Vi ses.
