Fiaskot med African Super League
För månader sedan noterade jag att Gianni Infantino i sitt sätt att värva röster i världen lovade en African Super League. I Europa gick han på pumpen direkt, då UEFA satte stopp. I Afrika fortsätter röstfisket och stödd av Patric Motsepe som CAFs ordförande så drev man igenom African Super League på kongressen i Lusaka i början av året.
Sedan började det gnissla rejält. Frågorna var många. Skulle detta ersätyta Champions league och Confederations Cup? Blir inte klyfrten ännu större mellan de rika och de fattiga länderna? Gnisslet blev större och större. Det som skulle starta under hösten 2023 med 24 lag blev snart en utopisk fråga.
Inledningsvis pratade man om att det skulle generera enorma intäkter för afrikansk fotboll med syfte att återinvestera i arenor och klubbar. Men fördelningsprinciper, vem-får-vad och hur.. frågetecknen hopades.
Sedan kom besluten att det skulle vara 24 lag någon gång, men att man skulle börja med åtta länder och dessa bode då rimligtvis fördelas ut på de fem områdena: UNAF, WAFU,UNIFFAC, CECAFA och COSAFA.
Nu verkar det som att åtta lag är klara och att detta skall spelas som en separat turnering under hösten. Det skall spelas parallellt med de andra cuperna. Jag tycker det låter som ett praktfullt fiasko, som någon World Cup, som ingen ändå vill åka på. Lagen så: Mamelodi Sundowns(COSAFA), Petro Atletico Luanda(COSAFA), Simba(CECAFA),TP Mazembe(UNIFFAC), Horoya(WAFU), A Ahly, Wydad och Esperance de Tunis(UNAF)
Personligen tycker jag att detta verkar vara fiaskoartat.