Lagbanner
This is Africa #10 — The Divine Roosevelt

This is Africa #10 — The Divine Roosevelt

Cupskräll, ungdomslöften och trebensfotboll när This is Africa är tillbaka.

Vi hade precis anlänt till vårt hotell i Arusha. Vaknat på morgonen i det myggnät som vi hade omkring oss. När vi anlände på kvällen var det kolmörkt och vi checkade in. Dagen efter stod solen högt på himlen och vi hade ett par dagar att anpassa oss innan den stora Kilimandjaro-strapatsen skulle komma. Vi simmade runt i poolen, tryckte i oss några Öl med titeln Kilimandjaro(vad annars?). Till lunchen serverades någon lokal rätt med russin, kyckling, ris, grenadiner och pumpa. Vi satt där och försökte hjälpköst få i oss maten och pratade om den kommande turen. Att kliva upp för Afrikas högsta berg. Vad häftigt. Vi hade läst på om Machame-turen vi skule gå, sett på youtube, kollat på några program. Vi kände oss pålästa. Förvisso nästan 6000meter högt, men ganska lätt vandring. Vi satt där och mumsade i oss, drack lite lokalt kaffe, då det kommer in fyra stycken yngre män. Ja, runt 25-30 år gamla. Tyskar. Jag kan tyska så det var inga problem att förstå. De såg fullkomligt förstörda ut. Riktigt jävliga. Vindpinade, hålögda, stapplande. De satte sig ned. Knappt rörliga. När jag sedan lyssnade så gick det kalla kårar genom kroppen på mig. "Å den branten..fy fan".. "Helmuth stannade och spydde där. Han orkade inte mer".. "Jag fixade 4000meter, sedan blev det inte mer".. "Å maten de serverade. Jag fick inte i mig en bit".... vad i hela friden hade vi gett oss inpå. Vad väntade oss... egentligen?

Vad händer på kontinenten då?

*Från den fantastiska lilla staten LIberia noteras att det växer fram en ny fantastisk junior som skapar historia. Hans namn är Divine Roosevelt Teah. För övrigt ett fantastiskt namn, men här verkar också en av Afrikas största talanger. KIllen är 17 år gammal, gjorde landslagsdebut som 15-åring och är historisk i Libyen med mål i landslaget vid samma ålder mot Burundi. Han är hett eftertrakad och i helgen gjorde han Liberias mål mot Ghana. Det var det första målet landet gjort mot Ghana på över 50 år, så han skrev in sig ånyo i böckerna. Håll utkik. 



* Confederations Cup fortsätter med andra rundan denna vecka. 16 matcher skall spelas i dubbelmöte och segrarna går till gruppspelet. En snabb tittpå de 32 lagen ger en stor spridning i kontinenten, men huvudfavoriter är fjolårsvinnarna USM Alger, Zamalek, RS Berkane och troligtvis Rivers UNited. Intressant start av sydafrikanska Supersport United, som varit borta ett tag. Första matchen i helgen, andra matchen om två veckor. Champions League går också igång med sin andra runda. Även här 16 matcher som skall avgöras och ett par matcher att notera är ASFAR-Etoile de Sahel och Al Merreikh-Young Africans. Huvyudfavoriter? Al Ahly, Wydad, Mamelodi Sundowns och varför inte ASFAR. Notabelt är att Raja Casablanca inte kvalificerat sig för någon av cuperna. 

 * I en parallell värld, så spelas African paralympics Championship i Accra och inför en mängd åskådare så segrade Ghanas hemmalag i klassen för amputerade. Ghana var avstängda från alla möjliga tävlingar för amputerade eftr att de dragit sig ur VM 2018, men då man hade hemmaplan detta år så gjorde man avsteg och Ghanas lag slog Marocko i finalen. Grattis Ghana.

*Vad händer i Djibouti?  ja, för det första måste man hitta landet på Afrikas horn, nära Somalia. Sedan börjar man gräva i dess fotbollshistoria och hittar inte mycket av värde. De har genom åren aldrig gått till något internationellt slutspel och hänger på gärdesgården när det gäller Arab Cup och de lokala afrikanska cuperna. Så varför Djibouti; jo för Arta/Solar 7. Vad är då det? Jo, det är en klubb i Arta, Djibouti som för några år sedan fick en solcellstillverkare som investerare. 2020 tog de in förre stjärnan Alex Song som tränare och nyligen anslöt Salomon Kalou. De spelar nu i Confederations Cup och slog Zamalek i första matchen av två. 2-0 var resultatet och på nätet vräkte Al Ahly-fansen ut diverse okvädesord. Intressant. 



Snålt med publik kanske ni tycker. Inte så konstigt då matchen spelades på Chamazi Stadium - i Tanzania. 

*Historien om Alexis Isese Chuma är spännande. Detta är en 18-årig kongolesisk gosse som kan spela ordentlig fotboll. Vi skall till Goma i DR Kongo, som gränsar till Rwanda och som alltid är i fokus när det gäller flyktingar, inbördeskrig, stamkonflikter och allmän oro. Men området ville ha fokus på annat så då tog man tag i fotbollen, anordnade en fotbollsturnering för att locka talangscouter och nyfikna åhörare. Det dök upp ett gäng talangscouter och minsann, man hittade en ung 18åring som troligtvis kommer att belönas med kontrakt någonstans i Europa. Hans namn Alexis Isese Chuma.
Han sade glatt "I'm proud of myself, and the medal and cup are just a reward for my efforts. It was a dream and now it's come true. We still hope to do a lot more, because this is my career I'm building, and I have even more to give. This isn't the end, there will be other competitions and I've got to work to keep up with them."

******

Då rullas det boll igen.

Magnus Falk2023-09-19 12:31:00

Fler artiklar om Afrikansk fotboll