Chamakh är sugen på revansch
I Franska ligan lekte livet för Marouane Chamakh. Hyllad forward i Bordeaux. Låg alltid långt framme i skytteligorna. En osviklig kompis med Gourcuff, som hittade honom i sömnen. Den gänglige marockanen löpte massor i anfallet, man såg honom ofta ute på högerkanten, men dök upp i luckor centralt och framför allt på inlägg. En spelare med massor av talang och framför allt en enastående styrka i luften.
Wenger såg detta och värvade över honom till säsongen 2010/2011. Det gick bra. En halv säsong. Marockanen spelades mycket centralt i Wenger 4-3-3-uppställning. Ensam på topp med Arshavin, Walcott och Bendtner och jag såg honom som en god möjlighet att variera med en halvskadad van Persie. Men efter en stark höst med sex-sju mål och hårt arbete, så kom eftertankens kranka blekhet och den Chamakh, som Arsenalfansen gillade, försvann in i en håglöshet och på gränsen till utbrändhet som vi sällan skådat. Han raderades från målskyttet. Fullständigt. Man kan läsa hur mycket man vill. Ingenstans.
Vårsäsongen i Gunners 2011 heter van Persie. Holländaren vräkte in mål. Marockanen marginaliserades till bänken, inhopp och spel i betydelselösa matcher. Hans självförtroende var naggat i ändan ordentligt och inte blev det bättre av att hans började ifrågasätta sig själv i press och menar att han "possibly can score" och att "it is a high probability"..och han sjönk ännu mer. Men just så här här den ganska blyge marockanen. Han må vara 190cm lång(typ), men väldigt tillbakadragen och tar inte mycket plats. På planen ser man honom aldrig gestikulera väldigt, inga yviga gester, ingen skärmytsling med motståndare. Han biter ihop, koncentrerar sig och går vidare.
Höstsäsongen har varit en kopia av 2011s vårsäsong. van Persie har öst in bollar, Chamakh har gjort något mål i cuperna, men hans spel har varit fjärran från självförtroende och man har sett att han verkligen längtar efter att spräcka fördämningarna. Nyligen har han kopplats ihop med transfer tillbaka till Bordeaux igen. Wenger har sagt att han inte släpper marockanen, men samtidigt ser man ett förhållande som håller på att vittra sönder och när nu Afrikanska mästerskapet står för dörren, så kommer det ut en marockan med en revanschlusta som bara finns i Atlasbergens dalgångar. Förvisso född i Frankrike, men av marockansk börd och så väldigt sugen på att kliva in i Atlaslejonens färger och visa världen, Gunners och Marocko att Marouane Chamakh kan göra mål.
