Drömfinalen blev inte av: Egypten till final efter straffdramatik
Frågan är vem som skall coacha Egypten i finalen. Tränarna åker av planen på löpande band.
Innan matchen var Sa avstängd efter matchen mot Marocko. Under matchen mot Kamerun fick Carlos Queiroz rött kort och till råga på allt så fick assisterande förbundskaptenen ett gult kort, vilket också förpassar honom till läktaren. Kvar blir doktorn, massören och kostrådgivaren eller något.
Men det kanske räcker. Egypten gick till final i AFCON2021 efter stor dramatik på Olembe Stadium under kvällen. Kamerun lämnar gråtandes och hulkandes turneringen och får spela match om tredjepris mot Burkina Faso. Egypten - Senegal i final. Salah mot Mané. Klopp ler på avstånd men förbannar det samtidigt. Han får ju inte hem sina stjärnor.
Inför matchen var den stora frågan om Egyptens andremålvakt Gabaski skulle kunna stå efter att ha gått av skadad mot Marocko. Han visade upp sig och ställde sig i mål. Zamaleks målvakt ville inte missa denna möjlighet. Borta var dock den viktiga mittbacken Hegazi, som var skadad. In med Mahmoud Hamdy med smeknamnet El Wensh, som skulle ställas tillsammans med Al Ahlys Abdelmonem som mittback. Kamerun kom som planerat med de två starka ytterbackarna Faï och Tolo bredvid Castellano- Ngadeu. Aboubakar-Toko Ekambi på topp som vanligt.
Matchen så?
Det var en match med flera ansikten. Inte som guden Janus som tittar framåt och bakåt, utan mer som en kamelont som växlar färg med omgivning.
Första halvtimmen av matchen var Kamerun och enbart Kamerun. Grönklädda spelare var piggast, grönklädda spelare var starkast och mest effektiva. Egypten hade det märkligt svårt att få undan bollen från straffområdet. Här och var åkte de i backen i dueller. Gabaski gav sig ut i luftrummet helt utan rädsla, krockade med Aboubakar och blev liggande. Man undrade hela tiden om den egyptiske målvakten skulle utgå. Hans grimaser påminde om Jim Carreys ansikte i The Mask, men han fortsatte oförtrutet. Han tog sig för ljumsken, axeln och knät, men ruskade på sig och spelade vidare. Mohamed Salah ? Han hade det inte lätt alls. Så fort han fick bollen på sin kant, hade han den snabbe Tolo eller Ngameu på sig och kom inte loss alls. Frustrerad kastade han blickar mot domaren, men denne gambier skakade på huvudet.
Kamerun försökte ofta utnyttja sina kantspelare. Faï, Tolo eller Ngamaleu slog ofta inlägg, men Abdelmonem hade Aboubakar som i en liten ask. Inte en nickduell vann den kraftfulle Kamerunspelaren. Abdelmonem manövrerade ut honom skickligt hela tiden. Men några chanser dök upp. På en hörna mötte mittbacken Ngadeu med axeln och bollen gick i kryssribban. På returen kastade sig Aboubakar fram men Kamal fick undan bollen. Sedan fick samma mittback en kort hörna och perfekt skottläge, men bollen spelade flipper med hans ben och chansen missades. Även Toko Ekambi hade en chans, men den tog Gabaski enkelt. Egypten fick några frisparkar, men var totalt osynliga. Mot slutet av halvleken nickade El Wensh ihop med Hongla och fick avsluta halvleken med turban. I detta skede åkte också Queiroz på ett gult kort då han satte sig på knäna och vädjade till alla egyptiska gudar han kunde hitta när den gambiske målvakten missade ett gult kort. Istället fick Queiroz det. Så kan det gå.
Om det var Kamerun som ägde första halvlek, så kom Egypten bättre ur startblocken i andra halvleken och tog klart över spelet. Stark backinsats från El Wensh-Abdelmonem, Kamal och Fattoh. Den sistnämnde spelade matcherna med brallorna uppdragna högt upp och hade kunnat platsa på någon burlesk klubb som dansare. Nyinsatte Trzeguet började stöka runt rejält i Kameruns försvar och Salah/Marmousch fick lite större ytor. Efter ett misstag på mittfältet kom så Egyptens chans då Salah fick fri lejd mot mål, men bollen rann iväg och Onana hann ut. Gyllene läge.
Så borstade hemmalaget upp sig igen och efter en tilltrasslad situation fick Samuel Gouet en praktträff från 30 meter och bollen träffade stolpens utsida. En fruktansvärd träff. Den kom som en missil, Där hade Gabaski åkt med in i målet.
Mot slutet kom mer och mer byten och så ett rött kort. Queiroz protesterade en gång till och gambiern fick nog, slet upp det röda och bad portugisen att lämna matchen. Samtidigt fick hans assisterande ett gult och då var han också borta från nästa match.
Det blev förlängning.
Hände något i förlängningen? Inte mycket alls. Tröttkörda ben på en rätt dålig plan. Ett par notabla händelser dock. En jättechans för Kamerun som drev en frispark nästan in i mål. Väldigt likt Ronaldinhos mål på Seaman 2002(inte 2006, Bojan). Mot slutet av matchen kom Sobhi igenom på kanten och skulle hitta sina egyptiska kamrater i mitten men istället för att kompis-passa in den, så drog han en missil rakt in i straffområdet och hade en egyptier fått den på sig så hade de hamnat hos Tutankhamon, fullt balsamerad. Ett par intressanta byten. Egypten bytte in en hyperpigg Mohamed Sherif i förlängningen. När det var 3 minuter kvar av förlängningen bytte han ut honom. In med Zizo-bättre på straffar. Sherif otröstlig naturligtvis.
Straffar följde. Vems nerver skulle hålla bäst?
Egypten har fem raka straffsparksläggningar i AFCON, utan förlust.
Det blev en sjätte.
Kamerun inledde med mål, Egypten kvitterade, sedan brände Moukoudi(Gabaski räddade) och Abdelmonem gör mål. Fördel Egypten. In med Lea Siliki, som missar och Egypten gör mål. Nu hänger det på Clinton N'jie. Proffs i Ryssland. Han lägger upp bollen på punkten och drar bollen vid sidan av målet. Besvikelsen total i hemmanationen. Frustration, tårar, ilskna vrål och ledsna straffskyttar. På andra sidan vilt firande faraoner som efter ett tag fick fira med Carlos Queiroz som släpptes ut från omklädningsrummet.
Egypten till final.
Bäst i Egypten: Mohamed Abdelmonem - han hade Aboubakar i en liten ask. Extremt bra match.
Bäst i Kamerun: Collins Faï - jag tyckte han jobbade, löpte, utmanade och slog inlägg mest hela tiden.
