Ett Libyen i spillror reser sig till mästerskapen
Jag tänker inte sitta och vara politisk eller lägga någon politisk vinkel på en notis om Libyen, men när man läser om landets fotboll och dess lidande under Muammar Gaddafis regim, så häpnar man. Så mycket man inte vet och så mycket man kanske inte vill veta för man orkar inte.
Libysk fotbollshistoria handlar om sönerna Gaddafis regim över fotbollen. Hur Broder Saad helt plötsligt spelade i Italien, vandrade runt i fyra klubbar på hg nivå; fick 25 minuter och bev utskrattad. Hur man helt sonika bestämde sig för att det bara skulle finnas en klubb med namnet Al Ahly och begav sig kuststaden Benghazi och jämnade Al Ahly Benghazi med marken. Fullständigt demolerade. Detta var år 2000 och det var inte många som ens orkade tala om det. Det följde fängelse, tortyr och annan jävelskap när regimen regerade över fotbollen.
När så revolutionen kom,så klev de flesta fotbollsstjärnorna i landet in på rebellernas sidan. Ligan upplöstes. Många av spelarna i ligan flydde hem tll andra länder, de libyska spelarna klev in i rebellenernas kläder.
När regimen hade fallit återsamlades laget och avslutade African Cup of Nations kvalificeringen. På grund av det instabila läget i landet, så åkte man till Egypten och deras Petro stadium och mötte Mozambique i en rysligt viktig match. Seger där och andraplatsen var i hamn och troligtvis också avancemanget till African Cup of Nations. Mål i första halvleken av Rabee Allafi tog laget till slutspelet. Ett historiskt mål, eftersom Libyen uppträdde med en ny flagga, nya landslagströjor och i frihet.
Libyen är naturligtvis Afrikas nya älsklingar och många vill att det skall gå mycket bra för dem under CAN-2012. De som kan sin libyska fotboll menar också att den nya vinden i landet, som har medfört att klubbfotbollen nu åter har sitt högsäte i Tripoli och Banghazi och skapar en nyttig balans i landet. Affischnamnen finns i Tunisiens Club Africain och heter Ahmed Sa'ad; en forward med bra instinkt och rörlighet.Tarik al-Taib i Spanska ligan är annars fixstjärnan. Laget spelar en kortpassningsfotboll med mycket bollinnehav som liknas med Spaniens och lagets förbundskapten - en brasse vid namn Paqueta - vurmar för snabba omställningar och snabbhet. Här finns också nationalikonen Samir Aboud, som står imål. 40 år gammal och fortfarande strålande. En av turneringens bästa. Djamal Mahamat är en mittfälsspelare i portugisiska Braga, som kommer att hålla i mittfältet.
Experter menar att detta Libyen är den bästa årgången någonsin och en outsider i turneringen. Men fortfarande allas älskling och som får sympatier varhelst de åker.
Rättmätigt.
