Niger - Marocko 0-1
Libreville i Gabon känns inte som det ligger högst på min lista av städer jag vill åka till. Jag sökte ifjol efter en resa för min familj och letade febrilt efter "Sunwing Libreville", men måste ha bokat fel, då jag hamnade på Kanarieöarna. Inte så långt ifrån, men världar som skiljer. Libreville i Gabon är mullrigt, trafikerat, ett trafikkaos fullt av försäljare, marknader, hus på tre-kvarts och en stad som fortfarande firar att Gabon har gått vidare till kvartsfinal. Igår var det dock andra saker att skänka världen. Halvtomma läktare såg den avslutande matchen i Grupp C mellan Niger och Marocko. Två lag utan chans att gå vidare, två lag som bara spelar för heder och att visa för omvärlden att de faktiskt kan spela boll.
Niger kom till mästerskapen på ett bananskal och var med i mästerskapen för att lära sig; Eric Gerets Atlaslejon gick till slutspelet med seger i bakhuvudet. Eric Gerets gick ut inför CAN och sade "Vi är i Gabon-Ekvatorialguinea för att vinna. Detr är dags för Marocko". Efter två raka förluster var den chansen borta och när lagen klev ut mot Niger, så hade Gerets möblerat om ordentligt och skickade ut sju nya spelare; bland dem Marouane Chamakh och Mbark Boussoufa för att stärka offensiven. Hos Niger fanns Limhamns stolthet Ngounou med från start igen tillsammans med den ultrakontroversiellt Maazouw, som om han blev inlåst ensam i ett mörkt rum troligtvis skulle slå sig själv på käften.
Matchen
Som sagt. Folkfesten uteblev. Mörkret föll över Libreville och tempot i matchen vittnade inledningsvis om en vilja att visa världen, men sedan dök det till havsnivå igen och man hittade vägar till en marianergravdjups nivå bitvis, där bollen gick som i ett flipperspel mellan Niger och Marocko.
Det var dock Atlaslejonen som hade det mesta och bästa spelet. Pådrivna av den instrumentale Kharja, så hittade man vägar in i Nigers försvar, där Kader och Chikoto inte var varken vän med boll, underlag eller verkade ha pratat taktik eller struktur med målvakten Daouda. Man kom på "mellis" och hängde inte med när Boussofa gick mot bollen på Belhandas inlägg, missade men kunde sedan se Kharja dra bollen utanför från distans.
Sedan hade både Hadji och Chamakh gyllene lägen, men fick inte fram kropp och boll när inspelen kom och Niger höll kvar spänningen i matchen och Daouda räddade laget när El Kaddouri kom helt fri, men målvakten gjorde sig stor som ett hus och fick undan bollen.
Strax före paus kunde Niger chocka då Maazouw slog ett volleyskott, som tog tibbans överkant och studsade ut.
Det var 0-0 i paus.
Efter pausen, då man drack en kopp thé och åt ett paket "Ballerina", så startade Niger bäst och Lacina sköt ett skott, som Augsburg-målvakten Amsif fick sträcka hela sin lekamen efter och plockade undan från det farliga området. Niger såg aktiva ut, rörde sig bättre och verkade ha pratat en och annan taktisk disposition i paus.
Men långsamt tog Marocko över. Kharja-Belhanda och den rörlige Bossoufa hade mycket boll och skickade fram bollar mot Chamakh för att utnyttja dennes möjlighet att låsa fast bollen och sedan fylla på med spelare. Efter att Boussofa tvingat Daouda till en bra räddning, så mojnade vinden, men blåste upp till strom igen då Belhanda gjorde 1-0 med tio minuter kvar.
Det var inte helt okontroversiellt, då bollen går mot Chamakh, som i ett misstänkt offsideläge tar emot bollen, väntar in Belhanda som vräker upp den i taket.
Det slutar 1-0 denna dag i LIbreville och Marocko kanske åker hem med någon heder i behåll? fast..kanske ändå inte...
