Skellefteå - Luleå3 - 2
Villa förlorade två poäng
Inför matchen mot Tottenham hemma på Villa Park kände alla Villa-intressenter att en viss stolthet sedan matchen mot West Ham skulle återvinnas. Delvis gjorde den det, men ser man till antalet chanser som skapades borde Villa inkasserat tre poäng istället.
Aston Villa inledde matchen i ett furiöst tempo och skapade
lägen därefter. Den första kvarten kan vara den mäktigaste
inledningen som har skådats på många år, och Villa Parks
besökare visade sin uppskattning genom en rejäl ljudvolym
på allsången.
När Baros fick bollen på vänsterkanten efter bara fyra
minuters spel, väcktes hoppet. Men istället för att utmana
stannar han upp, vilket för en kort stund irriterade mig.
Fortsättningen var allt annat än irriterande. Baros lirar bollen
till Milner, som tar emot och skickar in bollen i den för dagen
utmärkte Paul Robinsons högra hörn.
Skulle det lugna ner sig nu? Nae, Villa fortsatte att rulla boll
och utnyttja ytorna som gavs. Innan kvarten hade passerat
kunde både Baros och Berger ha utökat ledningen ytterligare.
Efter en intensiv inledning, stabiliserade sig matchen och
Spurs verkade ta kommandot, och lyckades vaska fram två
riktigt fina målchanser.
Efter tjugo minuter dök Spurs chans upp när Tainio fick
bollen serverad vid fötterna, efter att Defoe snurrat med
Ridgewell på kanten. Från tre meter lyckades han med
konststycket att skjuta över. För en sann Villa-fantast innebar
det en lättnadens suck och en smutt på ölen.
Tottenham fortsatte ligga på och fick en straff när Bouma
fick bollen på "handen". Straff eller inte? Det finns bara en
man som bestämmer, och han pekar på straffpunkten. Fram
kliver Defoe - Sörensen är dock på tårna och gör en hög-
klassig räddning. Först fram och tackar är vår holländare.
Fram till paus böljade spelet fram och tillbaka med bland
annat en bra chans för Angel, för dagen anfallspartner med
Baros, efter inlägg från Bouma.
Inför andra var min förhoppning att Villa kunde täta till
ytterligare lite bakåt, där för övrigt Mellberg gjorde en kanon-
insats. Efter en timmes spel fick Villa en frispark som
landade framför en helt fri stående Ridgewell, som tyvärr
prickade ribban med sin volleyträff.
Genast dök det negativa tänkandet upp igen; jaha, nu
går väl Tottenham upp och gör 1-1 på nästa anfall - vilket
nästan blev ett faktum när Defoe rann förbi Mellberg, men
prickade ribban. Alldeles för nära för att vara hälsomsamt.
Villas byte i andra halvlek, när Bouma går ut mot Samuel,
väckte en del funderingar. Är han trött? Skadad? Bouma
lämnar visserligen mycket att önska på sin vänsterflank,
men höll ändå ställningarna under tiden han spelade.
Tottenham gjorde också ett byte; ett byte som visade
sig vara ödesdigert för Villa. Själv satt jag och njöt när jag
såg Reid lämna plats för Keane, trots att Keane sedan
gammalt alltid gör mål mot Villa. Tottenham hade ju
uppenbarligen problem att bryta igenom Villa järnridå.
Efter att det ständiga orosmolnet för Spurs försvar, Milan
Baros, haft ett friläge som han förvaltade på bästa Savo
Milosevic-sätt (det vill säga, en bra bit utanför), drog Spurs
upp ett anfall. Keane fick tag på bollen och efter ett mer
eller mindre medvtetet väggspel med Defoe, fick han till-
baka bollen på ett mindre lustigt sätt. Barry såg ut som den
statist han alltför ofta gör och låter Keane vinna bollen och
avsluta på ett kliniskt sätt. 1-1 och världen föll återigen i
spillror.
Trots att båda lagen vägrade se slaget om tre pinnar
förlorat, slutade matchen med delad pott. En poäng kändes
inte gott nog och är det inte heller om vi ska nå Europa nästa år.
Inför nästa match mot Chelskij på Stamford Bridge känner vi,
liksom alla andra fotbollsintresserade, att chansen till tre poäng
är minimal. Men jag sluter upp bakom citatet som levererades
på Canal plus, just med hänsyn till matchen: "Med Milan Baros i
laget är ingenting omöjligt".
Spelarbetyg:
Sörensen: Jätteräddning på straffen och säkerheten själv i
straffområdet. Med andra ord den Sörensen vi vill ha.
Bouma: Långt i från någon höjdarmatch, men slog ett fint
inlägg till Angel som borde resulterat i 2-0. Problem med
tempo och positionsspel emellanåt.
Samuel: Visade ingenting extra och får svårt att ta tillbaka
den förlorade platsen.
Mellberg: Gullspångs stolthet visade klass i defensiven,
som oftast. Tyvärr är det samma gamla problem med upp-
spelen, men idag höll hans övriga spel hög klass.
Ridgewell: Ibland mästerlig, ibland juniorspelare. Pendlar
mellan högt och lågt - negativ när han blir uppsnurrad av
Defoe (när Tainio skjuter över) och positiv när han springer
sig fri, i läget där han skjuter i ribban.
Hughes: Stabil är rätta ordet. Nordirlands "Captain Marvel"
var varken bu eller bä, men inte lika bra som han varit i
matcherna innan.
Berger: Osynlig mesta delen av tiden. Hade gärna sett
Berger ta mer initiativ än de gånger han kliver fram vid
frisparkarna.
Barry: Ojämn; får delvis ta på sig Tottenhams mål på grund
av obeslutsamhet. Samtidigt riktigt bra passning till Baros
2-0-läge.
Davis: Samarbetet Davis/Barry på innermitt fungerade bara
sådär - Framförallt Carrick, men även Jenas, fick styra spelet
lite väl mycket. Lite för valpig emellanåt.
Milner: Försvann efterhand. Inledde bra som 1-0-skytt, men
var sedan mer eller mindre osynlig. Ändå positiv och lovar gott
inför framtiden.
Angel: Knappt godkänd. Samarbetet med Baros började bra,
men avtog efterhand som bollarna blev allt svårare. Förlorar
mycket på att han är långsam, i alla fall jämfört med...
...Baros: En klassvärvning, är det så man säger? Utan att vara
ruskigt bra, skapar han lägen hela tiden och är ständigt på
hugget. Hade han haft någorlunda kvaliteter som målskytt,
hade vi inte behövet oroa oss för Tottenhams, tja, låt oss säga
3-1-mål.