-
Pride of the Midlands gästar Bolton
Aston Villa reser till Bolton på lördag på jakt efter sin fjärde ligamatch i rad utan förlust. En poäng borde vara ett rimligt mål, men vi inbitna Villa-fans tackar förstås inte nej till en repris av fjolårets vinst under slutminuterna.
För Villas mittfältare gäller det kanske först och främst att undvika nackspärr och passa på att hålla i och rulla boll när tillfälle ges. Bolton är grymt tunga att möta om man faller in i deras spel (Arsenal förra veckan är ett lysande exempel). Villa har under senare tid haft relativt lätt för Bolton, men i premiären i höstas, som slutade 2-2, var Bolton det lag som låg närmare segern.
Villa befinner sig i vad som bara på villa-språk kan kallas formtopp, nämligen att laget är utan förlust under de senaste tre ligamatcherna. Cup-skrället glömmer vi; Debaclet i Doncaster är väl snarare bara ytterligare ett exempel på att vi inte kan föra matcher. Det slipper vi imorgon. Den slitna klyschmaskinen nämner ordet krig; och krig kommer det att bli - som alltid när Bolton spelar.
Men Bolton är inte bara ett gäng fyrtorn med betongfötter, långt ifrån. Spela fotboll har de bevisat att de kan för länge sedan, och tabellpositionen ljuger aldrig, hur mycket Aston Villas tränare, spelare och klubbledning än påstår det (år efter år). När inte ens en mittfältare av Okochas klass är given, talar vi om ytterst kvalificerat motstånd. "Rattfyllot" Diouf har lekt med Mellberg i andra sammanhang, och är också en spelare som låter fötterna tala.
Aston Villa kommer med ett så gott som ordinarie lag, men med skador på de gamla vanliga spelarna. Laursen och Berger är borta en längre tid, medan vi får klara oss utan Super-Kev på topp. På mitten hittar säkerligen Milner tillbaka till startelvan, kanske på Hendries bekostnad. Hendrie gjorde en bra insats mot Newcastle och stod för lite kreativitet framåt. Återstår att se hur O´Leary löser det angenäma problemet.
Hur det blir med Steven Davis öden och äventyr verkar inte vara riktigt bestämt. DOL påstår att han behöver vila, och kanske kan Bakke ta plats bredvid McCann på innermitten. Vänsterkanten skötte Barry bra senast, straffmissen till trots.
Två på topp hoppas jag på. Baros är given, kanske får han sällskap av Angel trots allt. Trots allt säger jag på grund av att han verkligen inte rosat marknaden i år och står fortfarande på 0 mål i kolumnen. Men Angels relativt vassa huvudspel lämpar sig bättre mot Bolton är Luke Moores snabbhet, även om vår yngling visat framfötterna under sin begränsade speltid med Baros.
Backlinjen står sig säkert sedan förra matchen, då de åter igen "höll nollan" (om man bortser från Ridgewells sedvanliga "klumpighet" i det egna straffområdet). Till höger ser vi Hughes, och till vänster BoomBoomBouma som verkligen visade vilken vänsterslägga han har senast. Varje friidrottare med kastgren som specialitet hade varit stolt med den utkastvinkeln som Bouma fick till.
I övrigt har backlinjen imponerat på sistone; inget spelmål insläppt på de sista tre ligamatcherna. Sörensen vaktar målet, förhoppningsvis lika stabil som vi vant oss vid på sistone. Kanske kan vi också behöva få tillbaka honom i samma gamla goda straffräddarform som innan?
På med blåställen och förbered er på kroppskontakt så fixar vi detta! Villa vinner, 2-1. Baros och Bakke ser till att poängen bärgas.
Up the Villa!
