Stor intervju med Björn Hellberg, Sveriges bäst pålästa supporter.
En av Sveriges bäst pålästa supportrar tog sig tid för en intervju med SvenskaFans Sunderlandsajt.
Att Björn Hellberg är ett tennisorakel utöver det vanliga som kan så gott som alla dubbelfel i Wimbledons historia vet säkert alla. Även det att han varit domare i ”På spåret” ett antal säsonger är också känt. Det som dock alla kanske inte vet är att Björn även är en hängiven Sunderland supporter. Jag lyckades få tag i Björn för en intervju och det ställde han gladeligen upp på.
Lite fakta om Björn:
Född: 4:e augusti 1944.
Bor: I barndomshemmet i Laholm.
Familj: Gift med Inger Hellberg och sju barn.
Yrke: Författare, journalist och underhållare.
Favoritklubbar:
Tennis: Laholms TK
Fotboll: Halmstads BK, Laholms FK och Sunderland
Brottning: Trollhättans AK
Bandy: Västanfors IF
Handboll: IK Heim
Ishockey: Leksands IF
Hur gammal var du när du började hålla på Sunderland?
Jag var åtta år. 1952, jag är alltså 61 år nu. Det kan man inte tro, man tror att man är betydligt äldre.
Vilken var anledningen till att det blev just Sunderland?
Det finns en speciell orsak. Jag såg en bild i en tidning, de vitröda ränderna och svarta byxor och så hörde jag smeknamnet ”the black cats”. Det tyckte jag var fascinerade och när jag sedan fick höra Evert Toubes ”eldarvalsen”, där nämns ju Sunderland, så var jag fast.
Hur mycket följer du Sunderland nu för tiden? Ser du matcher på tv? Åker du över till England och ser dem live?
Jag har ju inte sett dem mer än vid några få tillfällen men jag har läst om dom i över 50 år. Jag har haft matchprogrammen och läser engelska tidningar så jag har följt dom väldigt noggrant. Trots att jag sett dem vid så få tillfällen tycker jag ändå att jag känner alla spelarna bra. Matcher på tv har jag sett mängder av men live har jag endast sett dem vid tre tillfällen. Jag har inte haft tid att se dem oftare. Jag har varit inbjuden några gånger men aldrig haft den tiden att åka över, arbetslivet tar alldeles för stor plats i mitt liv. Just nu håller jag på med fyra stycken bok projekt samtidigt. Men man kan ju som sagt följa dem bra ändå.
Jag har två andra favoritlag som jag följt lika länge, Laholm och Halmstad BK och där ser jag alla matcher jag hinner, där har jag inte missat många matcher på 50 år.
Vad tror du är anledningen till att det gått så dåligt för Sunderland denna säsong?
Ja det kan jag nästan säga direkt. Man skall ju aldrig klaga på skador och så vidare men vi har haft en enorm otur. Om man tittar på fjolårs säsongen så var ju George McCartney Sunderlands bästa spelare. Det fick han även pris som och han har inte gjort comeback förrän nu i senaste omgången. Kevin Kyle har inte heller spelat förrän nu, han har varit borta i 1,5 år. Det är ju två verkliga nyckelspelare. Gary Breen har varit skadad till och från, han saknas mycket eftersom han håller ihop försvaret mycket bra så det är ju också ett avbräck. Arca har inte heller spelat helt kurant, samma med Stephen Wright. Så det är klart, att med sådana nyckelspelare skadade gick det som det gick helt enkelt och då har vi tyvärr inte haft tillräckligt bred trupp.
Sen får man väl säga att sommarens värvningar inte har varit tillräckligt vassa. Ett lysande exempel är ju att vi är nu efter West Ham med jätte många poäng. I fjol var vi före dem med motsvarande poäng.
Så jag får nog säga att skador och att vi inte haft några lysande nyförvärv har varit de främsta anledningarna.
Tycker du att det satsades rätt med nyförvärven. Eller skulle de hellre satsat på två-tre jätteduktiga spelare istället för 12 stycken halvdana?
Ja nu med facit i hand hade det naturligtvis varit bättre att satsat på få spelare med kvalité istället för flera mindre duktiga spelare. Trots allt var ju Sunderland det bästa laget i fjol i underdivisionen, det klart bästa laget. Det är ju märkligt, det laget borde ju ha räckt till i Premier League. Men jag tror alltså att skadorna i första hand som sagt har varit alldeles för många. Det gick inte helt enkelt. Vi hade haft betydligt fler poäng om McCartney och Wright varit med i backlinjen hela tiden, Kyle också.
Har du någon favorit spelare genom alla tider?
Ja, det är nog Gary Rowerll, han var ju väldigt lojal och hade blivit landslagsman om han inte, i en match mot Leyton Orient, brutit benet. Sunderland vann matchen med 1-0 efter att han själv gjort målet. Han fick benet avsparkat. Efter det hade han svårt att få igång karriären igen. Han var som sagt en mycket lojal spelare för Sunderland. Han var en bra målskytt och en iskall straffskytt. Han slog 21 straffar under sin tid i Sunderland i tävlingsmatcher och missade inte en enda. Bland annat slog han in en straff inför en öronbedövande oväsen från Liverpool supportrarna när vi vann med 1-0 på bortaplan för ett antal år sedan. Så det är nog min absoluta favorit.
Har du något favorit minne genom alla tider? Någon speciell match eller händelse?
Först och främst säger man ju givetvis den här matchen mot Leeds, självklart. Det måste man säga om man är Sunderlandare. Vi vann med 1-0. Ian Porterfield dundrade in bollen efter en hörna av Billy Joeson. Den store centern tog ner den på bröstet och begravningsentreprenörens son drog till på halvvolley. Det är ju såklart det största minnet. Fast det är ju inget originellt svar eftersom alla säger det. Sedan har jag ju givetvis minnet ifrån den första tipsextra matchen som någonsin sändes, det var mot Wolves, det var ju spännande, jätteroligt att just Sunderland blev det laget som fick spela den allra första matchen som sändes i tipsextra. Tyvärr blev ju det förlust med 1-0 efter att Joe Carren nickat in målet. Så det är klart att den matchen minns jag ju mycket väl.
Kan du berätta lite hur Sunderland var förr i tiden för oss lite yngre Sunderlandare?
Det var ju det första lag under 1800-talet som tog sig igenom serien med idel hemmasegrar. De satsade väldigt tidigt och fick därför lite försprång gentemot motståndarna. De hade i början ett lag som bestod av idel skottar. Skottarna låg lite före i vissa avseenden när det gällde fotbollen. Eftersom Sunderland ligger nära gränsen till Skottland så sökte sig skottarna till Sunderland. Det fanns ju väldigt många bra spelare. Sunderland var motsvarigheten mot internationellt plan till Uruguay som var den dominerande nationen i början i fotboll. De vann bland annat OS och tog hem det första världsmästerskapet på hemmaplan 1930. Sunderland var i stort sett lika dominant inom klubbfotbollen som Uruguay var inom den internationella sektionen. Det var kul. Så vi ska komma ihåg nu när folk spottar och fnyser åt oss och föraktar katterna att vi har en väldigt anrik och fin historia. Men det är klart, när vi inte haft en ligaseger i högsta serien sedan 1936 så är det klart att det börjar kännas lite segt.
Sen har vi ju cuperna, där har vi varit hyggliga men inte sådär outstanding. Två segrar och två andraplatser i FA-cupen och ingen seger i Ligacupen, där har vi bara en andraplats, det är ju inte så bra facit. Däremot har vi väldigt många semifinaler i cupen så vi har ändå ett hyggligt facit där.
Sunderland´s storhetstid var ju i 1890 talet och även i viss mån 1930 talet. Tror du att Sunderland kommer komma till den storhetstiden igen?
Ja, även i viss mån också runt 1910 talet skall vi nämna.
Det är så svårt att säga, man kan ju aldrig bedöma något lag på det sättet. Jag vill passa på att ta en liten liknelse från tennis. Där var ju det gyllene årtalet 80-talet då Sverige dominerade. I början av 90-talet intervjuade jag Stefan Edberg och då sa han att vi aldrig kan räkna med att få tillbaka en sådan storhetstid igen, det kommer i bästa fall ta 100 år innan vi kan få uppleva något sådant.
Men man skall ju aldrig vara kategorisk heller va. Så jag vet när Björn Borg hade vunnit fem gånger i Wimbledon så kom han fram till mig och sa att det här kommer ingen att upprepa. Men nu är det ju fyra stycken som passerat honom redan på den här korta tiden.
Det som kan tala för Sunderland är att det stora, nästan religiöst baserade intresse för fotbollen som finns i den regionen. Där finns alltså de mest hängivna supportrar och därför kommer Sunderland alltid att vara en betydande maktfaktor. Så om bitarna stämmer in, får de den rätta blandningen mellan ungt och gammalt och rätt ledare så kan det mycket väl bli så.
Inte så stort som det var för 100 år sedan naturligtvis, men att vi kommer tillbaka är jag helt övertygad om. Jag är ju optimistisk av naturen så jag vet att vi kommer komma tillbaka. Sen är ju frågan om vi får uppleva det i vår livstid. Ni lite yngre har ju större chans än mig att få uppleva det såklart.
Då vill vi veta ditt Sunderland allstar.
Ja visst, då får du betona att det är under den tid som jag har följt Sunderland, alltså sedan i början av 50-talet. Då har jag även tagit ut reserver eftersom det funnits så många bra spelare.
I mål har jag Jim Montgomery. Så tänker jag spela 4-3-3, eller att jag spelar, det låter så förmätet va *skratt*, så pompöst på något sätt, men ni förstår vad jag menar. Men vi kör med en 4-3-3 uppställning, det är lättare då.
På högerbacks platsen har jag satt Colin Todd, han var egentligen mer en mittback men eftersom det finns två sådana otroligt bra mittbackar så sätter jag honom som högerback istället. Ena mittbacken är Charlie Hurley, även kallas Mr.Sunderland, och Dave Watson är den andre, Watson som var den store stjärnan när vi tog cupen 1973. De är mittbackar.
Egentligen hade jag tänkt ta Joe Bolton som vänsterback men jag känner att jag måste ha med en ur dagens Sunderland, så på vänsterbacken sätter jag Julio Arca, han kunde även ha placerats som vänsterhalv men där finns alldeles för stor konkurrens. Så får vi i alla fall en med som inte är en gammal stofil. Jag har annars försökt ta det från olika epoker, varje decennium är representerat.
På mittfältet har vi Paul Bracer. I mitten på tremanna mittfältet har vi Gary Bennet, den svarte mannen, också en väldigt fin spelare, en av mina absoluta favoriter. Han kan också användas som mittback men i mitt lag får han spela innermitt. Till sist har vi Dennis Tuert, han var vänsterytter i den här klassiska 73 matchen mot Leeds när vi vann cupen.
Till sist kommer vi till kedjan. Där har vi Gary Rowerll. Som anfallare nummer två har vi Len Chakelton, det är en legendarisk Sunderland spelare, jag ska återkomma till honom. Till sist har vi Kevin Phillips. Det är min startelva. Sen har jag ett antal reserver också.
Som målvakt har jag Chris Turner, reservback är Shaun Elliot. Sedan har vi han som jag nämnde om vänsterbacksplatsen, Joe Bolton, en mycket bra vänsterback, säkert bättre än Arca men jag tycker ändå Arca ska få vara med de stora grabbarna och leka lite. Nästa reserv är Stan Anderson, han var en mycket bra mittfältare, landslagsspelare på sin tid. Sen får även Alan Claff vara med på bänken. Han var en väldigt farlig målskytt när han spelade i Middlesbrough och kom till Sunderland en kort period innan han skadade sig. Så han skall vi också ha med. Till sist har vi Niell Quinn, han får vi inte missa. Han kanske till och med borde vara med i startelvan men jag tycker det är svårt. Chakelton var landslagsman, Rowerll måste jag ha med och även Phillips, därför hamnar Quinn på bänken. Men avbytarna får ju hoppa in och spela titt och tätt så det går nog ingen nöd på dom inte.
Till sist skall vi givitvis ha en manager till detta laget och det blir Bob Stokoe. Han var den som ledde oss 1972/73 då vi låg i dåvarande division 2. Vi vann alltså cupen som ett division 2 lag, så vi hade inget bra lag. Men då kom Bob och lyckades ingjuta mod i laget och räddade kontraktet. Vi höll alltså på att åka ur division 2. Det vände han helt och hållet på och ledde fram till laget cup seger efter att man på vägen bland annat slagit ut Arsenal och Man City.
I den finalen kan man nämna att Leeds hade landslagsspelare på varje lagdel medan Sunderland hade ett oprövat lag i finalen. Leeds ansågs som Europas bästa klubblag, samtliga spelare i Leeds hade uppträtt på Wembley. Den enda i Sunderland som gjort det var den minst kände Sunderland spelaren, han hette Ritchie Pitt. Han hade spelat en skolmatch där, men ändå lyckades man alltså vinna finalen i cupen.
Stokoe dog under förra året och nu håller man på att samla ihop till en staty som skall resas till hans minne, en sådan legendarisk tränare var han.
Allstar laget blev alltså:
Montgomery
Todd – Hurley – Watson – Arca
Bracer – Bennet – Tuert
Rowerll – Chakelton – Phillips
Avb: Turner, Elliot, Bolton, Anderson, Claff, Quinn.
Manager: Bob Stokoe
Lite om Chakelton. Det var en riktig spjuver, han spelade ett tag för Newcastle men han avskydde laget. Bland annat uttalade han sig så här en gång när folk var på honom och påstod att han hatade Newcastle. Då svarade han: ”Där har ni alldeles fel, jag bryr mig inte de minsta om vem de förlorar mot”. Det är ett ganska kul uttalande faktiskt. ”Jag hatar inte Newcastle men jag skiter i vilka de förlorar mot”. Sedan skrev han en bok om fotboll där han skulle ha ett kapitel om engelska managers. Han skrev då att här skall jag skriva vad jag tycker om engelska managers. Under det kapitlet var det bara blanka sidor i ett helt kapitel. Så han var en riktig spjuver denna Chakelton.
Har du något mer du vill nämna?
Ja det har jag, jag vill prata lite om målvaktsspelet. Jag förstår inte riktigt varför inte Poom fått spela, han var ju i och för sig skadad i början men det har varit mycket ojämnt målvaktsspel i Sunderland. Det får man ändå säga. En målvakt kan ju i en lång serie betyda upp emot 20 poäng. Om ett lag gör ett mål och har en kanonmålvakt som kan rädda dom istället för att släppa in mål, så får man istället tre poäng istället för noll, eller i alla fall ett poäng. Så där har vi också ett problem som varit under säsongen. Det kanske skulle varit med under frågan varför det gått dåligt för Sunderland men det glömde jag nämna då.
Till sist, har du någon hälsning till Sunderland supportrarna runt om i Sverige?
Självklart har jag det.
Ge aldrig upp, det finns inget värre än vindflöjtar, alltså sådana som känner hur vindriktningen är och håller bara på de stora lagen. Man skall vara obrottsligt lojal mot sitt lag, oavsett hur det går för dom. Nöden prövas vännen heter det ju. Det är klart att det kan kännas lite bittert när det går så dåligt och man ser hur bra det går för de andra lagen år efter år. Titta på Liverpool, Chelsea, Arsenal m.m. när de gnäller om de inte kommer bättre än trea i serien och så vidare. De är ju så bortskämda med framgångar.
Samtidigt kan man säga då här, när det väl blir framgångar för Sunderland så kommer vi uppskatta det desto mer.
