- -
Aston Villa - Fulham 1-1
Aston Villa och Fulham möttes i en av säsongens hittils tråkigaste matcher. Helt rättvist blev det därför också oavgjort.
Nej, Aston Villa och Fulham bjöd inte på något skönspel att tala om. Passningsspelet var dåligt, tempot stundtals bedövande lågt och till och med coachernas insatser kan ifrågasättas. Mer om det senare.
Matchen inleddes aningen trevande, men Villa lyckades skrapa ihop till ett par halvchanser. Precis som matcherna innan var det på kanterna farligheterna skapades, och visst hade Fulham lite respekt för vår vindsnabbe ytter, Agbonlahor (som annars var blek idag).
Kanske skulle Villa också haft en straff när bollen hamnade på Roseniors hand, men det var inget som domare Foy tog notis om. Nästan exakt likadant läge några minuter senare när det var Agbonlahor som fick bollen på handen; rättvist nog tilldömdes ingen straff då heller.
Straff blev det däremot när Petrov tog sig runt på kanten och fick Rosenior hängandes i hasorna. Duellen såg på intet sätt så speciellt farlig ut, och vi var många som reagerade - Villa-fansen positivt, Fulham-fansen förstås negativt - när Foy pekade på straffpunkten. Som alla vet har Villa och straffar inte dragit riktigt jämnt, men Barry var iskall när han la en otagbar straff upp i taket. 1-0 till hemmalaget.
Men spelet var krampaktigt. Jag säger inte att Fulham gjorde det så mycket bättre, men med tanke på att det är Villa som var ute efter trepoängaren i första hand kan man begära mer av laget. Så tyckte jag till den 45:e minuten. Då övergick min försiktigt negativa inställning till ilska. Radzinski fick bollen ute på Villas högerkant; mot sig hade han Hughes i hemmalaget. Och alla ungdomar som läser detta, här har ni ett typexempel på hur ett försvarsspel inte ska gå till.
Radzinski gör några halvdana försök till finter, men Hughes går ändå på dem och står minst tre meter ifrån när Radzinski får alldeles för gott om tid att slå ett inlägg. Inlägget är egentligen ofarligt, men tack vare en horribel markering av Barry blev det precis raka motsatsen. Volz blir den lycklige målskytten. 1-1 i paus.
Andra halvlek är riktigt seg och Fulham gör allt för att få tiden att gå. Villa faller ner i samma dvala och är inte kapabla att vakna till liv. Två bra chanser får man dock, men ingen av de fyra framrusande Villa-spelarna lyckades få träff på bollen från Barrys farliga frispark. Dessutom fick vi i alla fall se ett fint anfall i matchen. Det slutar med att Angel får ett fint skottläge, men inga problem för Niemi i Fulham-kassen. 1-1 slutar matchen, och inget av lagen gjorde någon vidare reklam för sig. Fulham visade upp typiskt bortaspel och släppte inte till så mycket bakåt, och är säkert nöjda med poängen.
För Villas del är det nog lite si och så med den saken. "Vi är fortfarande obesegrade," säger opitmisten. Det tror jag personligen är det stora problemet just nu. Det verkar som om detta har blivit lite av målet i sig, och spelet verkar ha låst sig. Alltför mycket handlar om att inte förlora, och detta kan vara en av anledningarna till att vi har svårt att vinna. Både mot Spurs och Fulham har spelet varit krampaktigt (om vi bortser från delar av andra halvlek mot Spurs). Kanske dags att antingen förlora en match så vi glömmer allt detta med antal vunna matcher i rad, eller helt enkelt började lira fotboll igen, som vi gjorde i inledningen av säsongen.
Det var allt för många spelare som inte bjöd till eller lyckades tillräckligt bra idag. Steven Davis var en av dem. Davis har egentligen inte kommit upp i fjolårets form under någon av matcherna och det börjar bli dags för Martin O´Neill att se över hans del i laget. Nu var visserligen McCann skadad idag - han har annars varit kanske lagets allra främsta spelare. Hoppas han är tillbaka till nästa match, då är han given bredvid Petrov på mitten.
Petrov, ja. Gjorde åter igen en stor match kämpamässigt och är den som försöker bäst och oftast. Tillsammans med vår backlinje minus Hughes och Angel på topp gav han det i alla fall ett försök. Angel kämpade och slet och såg betydligt hungrigare ut än Baros. Men nog tycker jag att Baros kunde fått mer tid på sig.
Om inte spelarna bjöd till, så kan man nog säga att Martin O´Neill och Chris Coleman inte heller charmade de lite mer än 30 000. Detta kan man verkligen inte kalla fotbollsunderhållning värt Premier Leagues stämpel. Coleman ska jag dock inte hacka ner på nämnvärt; däremot var jag lättad när McBride gick ut - en kille med sådant huvudspel är alltid farlig att ha kvar på plan - trots att han inte visade sig från sin starka sida under dagen.
Men bytena som O´Neill gjorde måste jag sätta ett frågetecken för. Här är förutsättningarna: det står 1-1 i en match som Villa bör vinna. I paus byter vi ut förra årets skyttekung Baros mot halvt matchotränade mittfältaren Agathe. Mitt i andra tar vi ut Angel och sätter in Chris "ett mål på två år" Sutton, som dels bara spelat b-lagsfotboll de senaste 1 1/2 åren (i Birmingham shitty) och som precis blivit någorlunda fri från skadan. Till slut ger vi Osbourne chansen för Davis; ett korrekt byte i sig, men det kändes mer som att O´Neill var nöjd med en pinne än att han i själva verket skulle kunna gå in och förändra matchen.
Samspelet Baros/Angel förtjänar mer tid. Gabby är just nu farligare på kanten än som forward. Agathe tillför inte mycket när vi behöver göra mål. Sutton behöver mer tid innan han kan gå in på plan och göra en skillnad i Premier. Kul för Osbourne, dock. Sparade O´Neill krut till matchen i Ligacupen i veckan, månne?
Roligaste under hela matchen var att se Randy Lerner iklädd en Villa-halsduk. Och nu vet vi att hans pengar behövs i januari; så här dåligt får det inte se ut. Jag fick en känsla av förra året, till och med. Nu måste vi gå ut och börja lira fotboll för våra trepoängare igen - inte bara spela för att försvara vår förlustfria svit.
