Sheffield United glöder - Yorkshire blöder
Stålstaden och numera hela Yorkshires stolthet, Sheffield United, har god möjlihet att hänga kvar i Premier League och på lång sikt etablera sig i världens bästa liga. Tyvärr ser det inte lika bra ut för flera av våra landskapsgrannar som haft stora problem under de senaste säsongerna.
När säsongen började var det inte många som satte sina pengar på att Sheffield United - det engelska laget som kallat sig United längst av alla - skulle hänga kvar. Man var dunderfavoriter att tillsammans med Watford och Reading få ta klivet ned direkt.
Med kanske den allra svagaste spelartruppen, Watford undantaget, har man dock gjort en strong säsong och slagit alla belackare på fingrarna både en och två gånger. Hemmasegrarna mot Arsenal och Tottenham har varit mina höjdpunkter på säsongen, och man är i slutspurten av ligan i allra högsta grad involverad i kampen om nytt kontrakt.
Vändningen och Warnocks intåg i United
Det hela började 1999 - i alla fall i mina ögon. Klubben blödde ekonomiskt och hade problem även sportsligt, då man efter tre raka topp-10 placeringar i mitten av 90-talet helt plötsligt slutade i botten av dåvarande Division 1 99/00. Anledningen var att klubbledningen tvingats till spelarförsäljningar av flera nyckelspelare för att kortsiktigt stoppa alla pund som sprutade ut ur klubben. Men det rådde även turbulens vid sidlinjen - fem managers inom loppet av två säsonger var givetvis också en stor anledning till att klubben började darra. Ekonomin var sedan länge körd i botten och man hade svårt att hämta sig efter att satsningen på en comeback i Premier League misslyckats.
Vändningen skulle dock komma i och med anställningen av Neil Warnock i december 1999. Som spelare var Warnock en medioker yttermittfältare, utan speciellt god teknik, men som dock slet för laget. Han hade ingen vidare talang utan huserade i tredje- och fjärdeligorna under sin karriär. När erbjudandet om att få ta över United kom, tvekade han inte. Född och uppväxt i Sheffield till United-supporter var han alltså svaret på klubbens problem.
Till en början var man skeptisk till att Warnock, som då kom från Bury, skulle försöka reda ut den knepiga starten. Men den gode Neil gjorde det han skulle och styrde klubben till en säker 16:e plats 99/00. Även om man under de kommande åren fortsatt var tvungen att sälja sina bästa spelare och ersätta dessa med oprövade bosmanfall gjorde Warnock ett bra jobb då han ledde laget till stabila mittenplaceringar år efter år.
Han visade också prov på långsiktigt tänkande då han bad styrelsen att istället för att ge honom transferpengar för bland försäljningarna av Curtis Woodhouse och Marcus Bent, att investera i och bygga upp en ungdomsakademi. Ett beslut som skulle visa sig vara väldigt klokt då man från ungdomslagen de senaste åren plockat fram en mängd duktiga spelare som visat sig hålla a-lagsklass. De absolut tyngsta namnen är Phil Jagielka, Michael Tonge, Stephen Quinn och Nick Montgomery – men akademin har även producerat mindre kända spelare (Billy Sharp, Kevan Hurst) som klubben sålt vidare till mindre klubbar för att på så sätt få ihop till den årliga driftskostnaden på ett par hundra tusen pund.
Man har sedan Warnocks ankomst till klubben sakta men säkert utvecklats på alla plan – något som också är nuvarande ordföranden Kevin McCabes förtjänst. Med hans hjälp har klubben lyckats komma på rätt fot vad gäller skulderna man drog på sig i mitten av nittiotalet – där ledningen efter ett mödosamt och noggrant arbete där man genomfört en återbetalningsplan istället för att hamna i ”administration”, till slut kunde vända de röda siffrorna till grönt och börja köpa spelare igen. Satsningen man gjorde inför fjolåret blev succéartad – man tog steget upp till Premier League efter att ha varit det laget som legat längst i andradivisionen.
McCabe har även ett finger med i spelet i Sheffield Uniteds verksamhet i Asien. Via hans goda affärskontakter har man köpt en klubb i Kina som man döpt till Chengdu Blades – en affär som både kan och borde kunna generera sportsliga som ekonomiska fördelar.
McCabe har också sett till att man etablerat ett samarbete med en belgisk division 3-klubb där man placerar eventuella framtidsprospekt för att se hur de utvecklas innan de plockas över till United.
När nu alltså säsongen lider mot sitt slut kan vi summera att intresset för Sheffield United varit otroligt stort. Publiksnittet på nästan 31 000 har fört upp Sheffield United på en 11:e plats i publikligan, före lag som Blackburn, Bolton och Portsmouth. Ett mycket bra facit för ett lag som gör sin första säsong i Premier League på över 10 år. Skulle man nu klara av att kriga till sig ett nytt kontrakt väntar en mycket intressant framtid för the Blades. Intresset kring laget skulle, enligt de flesta experter, fortsätta att stiga uppåt – precis som publiksnittet. När man nu också utökar kapaciteten på Bramall Lane skapar man sig en hyperintressant plattform för vidare avancemang inom den engelska toppfotbollen.
Det långsiktiga målet är givetvis europacupspel, men just nu är det självklart enbart fokus på att etablera klubben i Premier League. Att man sedan också har planer på att bygga hotell, kasino och köpcentra i direkt anslutning till arenan kommer troligtvis även att stärka klubbens profil.
Jag anser att stödet på hemmamatcherna och trycket på Bramall Lane håller definitivt toppklass i Premier League och är en stor anledning till att vi med den trots allt ganska mediokra truppen finns med i racet i slutomgångarna.
Samtidigt som man som United-supporter gläds med sitt eget lag kan man inte låta bli att snegla på konkurrenterna och undra vad det är som händer. Sheffield Wednesday har varit nere i League 1 och vänt, men är nu tillbaka och plockar i år en stabil mitten- eller topp 10-placering. Sakta men säkert håller man på att hämta sig från de ekonomiska trubbel man fastnat i, och under Bryan Laws ledning har man ett intressant 07/08 att se fram emot.
Leeds – årets gåta i engelsk fotboll, spelade Champions League-semifinal för sex år sedan men återfinns nu med all sannolikhet i League 1 till nästa säsong. Även om klubben i sig är bland de jag gillar att slå mest måste jag samtidigt gråta en skvätt å fotbollen i Yorkshires vägnar. En klubb av the Whites dignitet bör verkligen inte spela hemma på Elland Road mot Cheltenham och Bournemouth, något som alltså blir verklighet nästa år.
Att man åker ur kom som en fullständig chock för mig och de flesta andra som känner klubben bra – ifjol föll man på målsnöret till Premier League då Watford snuvade Kevin Blackwell på avancemang, och i år faller man ur trots att man inte tappat speciellt många spelare. Spelarna, ledningen och Dennis Wise måste ta sig i kragen inför nästa säsong och lova varandra och fansen att man gör en omedelbar comeback i the Championship. Återväxten är fin då man har talanger som Daniel Rose och Tom Elliott att tillgå – infrastrukturen i klubben är fin och ungdomsakademin håller riktigt, riktigt bra standard.
Resten av lagen i vårt kära grevskap går det heller som på dans för; Bradford City, som åkte ur Premier League 2001, följer med ett annat Yorkshirelag ned i League 2 – nämligen lilla Rotherham.
Barnsley, som också spelade i Premier League i slutet av 90-talet, har under hela säsongen funnits med i bottenskiktet i the Championship, men har efter tränarbyte och ett par lyckade värvningar gått upp på fast mark och hållit sig kvar. Kanske kan the Tykes etablera sig på allvar i the Championship nästa år och långsiktigt ha målet inställt på Premier League.
Potential finns
Även om dessa lags misslyckande, i alla fall per definition, i många fall gläder många Sheffield United-supportrar, ska vi veta att vi förlorar på det i längden. Klubbarna har en enorm potential, och det gäller främst Leeds och de båda Sheffield-klubbarna. Man har utan tvekan kapacitet att ligga i toppen av Premier League och utmana om europaplatserna år efter år. Men på grund av usel skötsel under flera år har vi alltså numera endast ett lag – Sheffield United – i den högsta serien. Jag är dock optimistisk, inom fem år tror jag att både Leeds och Sheffield Wednesday kan vara tillbaka i högsta ligan – och frågan är var Sheffield United finns då? Jag hoppas givetvis på ett publiksnitt kring 40 000 och att man spelar i Europa. Ingen omöjlighet alls då förvandlingen med klubben de senaste fem åren varit större än europaspel skulle vara inom en femårsperiod.
