Mjahaja!
Barry till City, ett omen?
Så tog den långa sagan om Gareth Barrys vara eller icke vara i Aston Villa äntligen slut. Det blev Manchester City som drog strået som visade sig vara tillräckligt långt för Marton O’Neill och Randy Lerner .
Många diskussioner framkommer på diverse forum om hans vara eller icke vara och svikare hit och dit. Jag tror att han helt enkelt inte gick fullständigt ihop med O’Neill, en slutsats jag drar av hans olika preciserade anledningar och försök att lämna under ett års tid nu. När Liverpool knackade var det CL som lockade, När City lockade var det potentialen i klubben.
Personligen tycker jag att det är en bra spelare som lämnar oss men troligen var han lite för högt ansedd än han var bra om ni förstår vad jag menar. Han kunde likt Gerrard aldrig petas, men till skillnad mot Gerrard så fanns det en hel del anledningar att faktiskt göra det ibland. Han spelade på en väldigt viktig plats och då får man sällan ha dåliga dagar. Det har ju faktiskt gått så långt att Petrov passerade honom i nyttighet på planen.
Så till det sura i transfern. Villa blir tvungna att släppa en talisman till en konkurrent. Jag kan kalla det Selling club mentalitet eller för att vara lite elak, Spurs-syndromet. Konsten att ta sig upp till de högre regionerna hänger på att man gör sig av med spelare för att de inte platsar, inte för att man får betalt. Det enda som händer är att man antingen köper en sämre ersättare och backar av det. Eller så köper man en bättre spelare, men tack vare sin tidigare metalitet blir av med även denna spelare till andra klubbar och så fortsätter karusellen i absurdum. Den andra surdegen är att alla klubbar vi nu kontaktar kommer begära minst 12 miljoner pund för de spelare vi vill ha då en ersättare inte verkar vara klar innan denna affär basunerades ut. Detta grundar jag i och för sig på brist av sån info. MON kanske har ett ess i rockärmen och då bortser vi genast från ovan skrivna.
Ashley Young, där har vi nästa huvudbry.
Mina förhoppningar när klubbledningen byttes ut var att detta syndrom skulle brytas, för vi var verkligen en säljande klubb under många herrans år och resultaten var därefter. Nu brast det i alla fall och med Laursens pensionering har Martin O’Neill och Randy Lerner ett ännu värre hästjobb framför sig om vi ska behålla positionen som (nästan) bäst of the rest.
11 år Gareth, hoppas det blir värt det, för dessa år kommer inte allt för många supportrar att värdesätta. Steve Bull, var är du när du behövs?
