Liverpool FC vs Aston Villa FC (0-2) 1-3
Sedan 2001 har vi visst inte vunnit på Anfield Road i PL, allt detta enligt alla statistiker. Nu spräckte vi den myten genom kamp, vilja, svett och smärta.
Kära vänner och andra läsare, det Aston villa åstadkom i dag i Liverpool var järnvilja, genom att inte tillåta Gerrard och gänget komma fram till ett målfyrverkeri mot oss. Även som Villa supporter vill man att vi vinner varje match, kändes det som en förlust innan matchen ens hade börjat. Så härligt skönt att känslan var helt fel.
Första halvlek.
De första 10 minuterna av matchen gav intrycket att nu är vi körda från början. I åttonde minuten var det kalabalik i vårt straffområde varvid både Gerrard och Torres kunde gjort livet surt för allt som står för AVFC. I 12 minuten kommer Ashley Young in i en sen tackling mot Kuyt, där Young får stifta bekantskap med den gula färgen. Redan under dessa minuter började man att se ett annat spel av oss, där vi kämpade och bröt bollarna högt uppe på plan, istället för att backa hem. Båda lagen kämpar hela tiden fysiskt varvid det resulterar i en frispark till vår fördel i den 33 minuten, som Young lägger. Skottet går mot Milner som irriterar backlinjen och Lucas tror han nickar bort bollen till hörna, vilket resulterar i ett självmål. Reina hade inte en chans att rädda den. Liverpool är hela tiden farliga för vårt försvar och Torres står för mycket av deras anfallspel tillsammans med Gerrard. När 40 minuter är gångna får vi en hörna efter skott på mål som styrs av en försvarare i LFC. Reina blir förbannad och sparkar bort bollen i ren frustration och ilska, som anser att det är inspark. Reina får gult kort för sitt tilltag av domaren Martin Atkinson. Liverpools spelare ser frustrerade ut över lag, att de inte får igång sitt spel. Denna hörna i 46 minuten på stopptid nickas in av Curtis Davis där han är punktmarkerad av både Carragher och Torres.
När matchen blåstes av buade och busvisslade hemmapubliken missnöjt. Benitez var och är fortfarande missnöjd med lagets insats vilket syntes på både ansiktsuttryck och kroppsspråket
Andra halvlek.
I den andra halvleken pressar LFC i de första 15 minuterna, vilket resulterar i flera målchanser på båda hållen, som öppnar upp för kontringar till vår fördel. Det var nära vi gjorde 3-0 genom Young och Abgonlahor. NRC blir varnad för att han sparkar bort bollen i protest för ett felaktigt domslut mot honom. I den 65 minuten byts Lucas ut mot Voronin för att LFC ska bli mer offensiva. I den 71 minuten fullföljer Insua sin löpning på vänsterkanten och istället för att skjuta passar han i flykten till Torres som som skjuter bollen i mål, detta grundlurar hela försvaret hos oss, 1-2. Nu kom den där känslan igen, jaha nu tappar vi allt igen. Icke sa nicke, i den 73 minuten fälls NRC av Gerrard i straffområdet, efter att ha fått en djupledsboll passad till sig. Young tar straffen och slår den i mål, 1-3. I den 75 minuten byts Benayoun ut mot Babbel, vilket innebär att LFC kommer göra allt för att knipa poängen av oss. Den 76 minuten blir Young fult tacklad av Carragher vilket resulterar i en frispark till oss, vilket Torres protesterar mot och han med blir varnad. I den 80 minuten går Young ut och in kommer Heskey. 87 minuten drar Skrtel ner Gabby vilket blir gult kort även där. LFC ger allt för att forcera in flera mål på slutet vilket det inte blir fler. Vårt spelsystem var 4-5-1 och islutet var det 4-6-0.
Kort sammanfattning:
Vinsten var som alltid, välkommen. Nu saknas det två mittbackar av hög rang och att vi måste utveckla spelet mer. Vi kan inte förlita oss på fasta situationer alltid, vi måste bli ett mer spelande lag som producerar rolig och vinstgivande fotboll. Hela mittfältet gjorde en utomordentlig insats, och resten var nästan lika bra.
"Proud History, Bright Future"
Goce "The Villan" Bockarovski
