-
Inför Aston Villa – Fulham
Villa ser ut att fortsätta trenden att vara bra på bortaplan, så vad behöver vi då ändra för att börja vinna hemma?
Villa kan vara ett riktigt uppochner lag. Höjder som att besegra Liverpool borta och ta hem en försäsongscup med bra motstånd. Sen brakar man samman mot Wigan och Rapid Wien i ett spektakulär t fallerande. Nu är det ju början på säsongen och några dippar kan man alltid räkna med, de tillräckligt bra lagen tar sig ur dem och vi får hoppas att så blir fallet på söndag mot Fulham. Ljuset i tunneln är två raka segrar även om Wien segern inte smakade sött på grund av bortamål men det var lik förbannat en seger.
En viktig sak vi sett som har genomsyrat det senaste halvåret är den stora skillnaden (förutom förlusten av Laursen) mellan att spela 4-5-1 och 4-4-2. Det senare har varit allt annat än lyckat och mest känts som en anledning att få pressa in Heskey på ett eller annat sätt. Och hur lyckat har det varit? 4-5-1 med tok offensiva yttrar har varit vår melodi under framgångsvågen och med Reo-Coker som en Rydström på steroider kan försvaret känna sig mycket tryggare också. Försvaret ja, skadeskjutet är det. Curtis Davies axel verkar endast hållas fast av överkokt spagetti . Den går ur led konstant och en specialist ska kolla på den nästa vecka. Hur det blir med spel i helgen är osäkert och ersättarna växer inte på träd. Närmast ligger Beye som i så fall får flytta in från högerkanten, alternativt får lovande ungtuppen Ciaran Clark chansen bredvid Cuellar.
I denna match gissar jag att O’Neill säkrar med 4-5-1 och ställer upp ungefär så här.
Friedel i målet i ligan verkar vara även årets plan. Guzan har fått chansen i alla cup matcher och man får anta att han vaktar även i de inhemska cuperna för att utöka sin rutin för att sen ta över Big Brads hanskar. Han ser onekligen vass ut.
Vi lekar med att Davies spelar och Young forfarande sörjer sin bror. Då har vi Beye ute till höger och Cuellar och Davies i mitten. Sen är det frågan om inte nyförvärvet Stephen Warnock får chansen på vänsterbacken på Nicky Shoreys bekostnad. Den senares försvarsspel har lämnat mycket att önska sen flytten från Reading.
På mittfältet lär det bli samma uppställning som mot Liverpool och det betyder att Milner och Young huserar på varsin kant. Petrov agerar central speluppläggare, Sidwell löper i djupled och Reo-Coker städar rent.
I anfallet står valet och kvalet mellan Agbonlahor och Carew. Den senares form talar för honom men lagets förmåga att börja slå långbollar när han finns däruppe är lite oroande. Agbonlahors spelsätt inbjuder inte till det samma och vi blir mer rörliga. O’Neill får tänka lite men jag gissar Carew.
De 10 senaste mötena med Fulham har givit oss 2 segrar, 2 förluster och 6 oavgjorda. Läge för en jämn match med andra ord.
The Bells are ringing for Claret and Blue!
