Den svåra konsten att prata fotboll: Del ett: livereferatet.
Att kommentera fotboll är inte så lätt alla gånger: det märks om man noggrant lyssnar på vad som sägs. Det hela sker live: man kan inte redigera det som sägs i efterhand. Man måste arbeta spontant. Man kan bara ha stöd från vissa fakta, men manuset skrivs i nu:et. Jag har lyssnat på Niklas Holmgren under Man U- Blackburn Rovers.
Vilka är egentligen de vanligaste felen när fotboll kommenteras?
Man kan säga för mycket, man kan låta självklarheterna hagla, droppa klyschor i tid och otid, säga fel namn på spelare (läs: Lasse Kinch), samt leverera rena faktafel. Dessutom kan man vara partisk. Typexempel på partiskhet är när Sverige spelar, vilket ofta anses förlåtligt, då de flesta som lyssnar och tittar är svenskar.
När man dessutom tvingas till spontanitet öppnar det för grodorna. Ett skönt exempel på en groda är när Jesper Hussfeldt på Canal + vräkte ut sig när Juventus spelade utan Del Piero att dennes frånvaro berodde på att: ”Del Pieros far gick hastigt och lustigt bort i veckan.”
I dessa tider när en del journalister hellre vill kalla sig mediamän och åter andra låter påskina att de kan sin sak fastän deras kunskaper är ytterst begränsade är det viktigt att vi TV-tittare inte tolererar vad som helst.
TV4 introducerade Petra Nordlund till TV-världen genom att lära henne travsporten, intet ont i Petra Nordlund, om det inte vore för att idrott skall kommenteras av de genuint insatta och intresserade. Nu var hon i och för sig inte där för att kommentera loppen.
Fotbollsmatchen som kommenteras under nittio minuter är ett prov på kommentatorns expertis, hans fotbollskunnande men också på dennes passion för idrotten. Här har Canal + det ganska bra förspänt. Holmgren och Fredriksson och frilansaren Granqvist är alla bra på inlevelse. Granqvist är förövrigt i en klass för sig. Hans radioreferat är helt enkelt små mästerverk. Men det är viktigt att påpeka skillnaden mellan radio och TV. I TV måste man vara mer sparsam med att höras. Det är också lättare att skilja de bra från de dåliga i radio.
Under säsongen –98, när Helsingborg och AIK gjorde upp om SM-guldet var det två motpoler som stod för kommenterandet. På Råsunda förstod man precis var dom hände, där höll Lasse Granqvist till. På Gamla Ullevi begrep man ingenting. När Häcken gjorde mål sades det till exempel inte vilket lag som gjorde det för SM-guldet avgörande 2-1 målet. Utan det kom mitt i tomt prat bara ett utropande av ”MÅL” som följdes av det krassa konstaterandet att målskytten ”har ingenting att göra” och därför sköt bollen i mål.
TV3 har haft många störelsemoment under matchernas gång, bortsett från de som kommenterar matcherna. Bland annat har man tjatat om sina kandidater i några år, och under en hockeyfinal i VM, gjorde man mitt under den spännande upplösningen reklam för Baywatch.
Nåväl, om vi ska gå in på matchen Man U- Blackburn Rovers istället.
Även Holmgren lyckades säga fel på spelare idag: det går snabbt, men han påstår att det är van Nistelrooy som blir fälld när det är Blanc som blir det. Detta felsägande var dock inte av Kinchisk kaliber, då det inte var ögonen som såg fel, utan bara munnen som sade fel. Han visste mycket väl att det var Blanc som var framme.
Det sägs att 95 procent av det man tänker idag tänkte man på igår. När det gäller fotbollsrefererandet är det säkert samma lika. I genren ”Har vi hört det förut” dök det upp ett par bekantingar idag.
Van Nistelrooys cykelspark var ”bara den värd entre´pengen”.
När Mark Hughes kom in vädrades: ”släkten är värst”. Även om nu det nu inte kom att stämma idag. (Vilket är en del av klyschornas verklighet. De stämmer inte alltid.)
Men som sagt: klyschorna är en del av kommenterandet. Det är en del av sportjournalistiken överhuvudtaget. De måste förlåtas för annars blir det outhärdligt. Själv har jag dock svårt att härda ut, när alla dessa intervjuer görs med idrottarna själva. Inte ett vettigt ord brukar sägas.
Här ett axplock ur andra verbala yttringar som vid ett närmare betraktande ter sig en smula underliga.
Holmgren sade vid ställningen 1-1 om Blackburn: ”De får passa sig för att inte bli för övermodiga.”
Vidare: ”Man U har förlorat tre matcher på Old Trafford. Det är mycket för att vara Man United” Nå: det är väl ändå bara Man U. som överhuvudtaget kan förlora tre matcher på en säsong där. Fast man förstår vad han menar och det är ju huvudsaken, inte sant.
Om Andy Cole: ”Han gjorde 121 mål för sir Alex”. Han sade det när Ferguson var i bild, men personligen ogillar jag när det blir personkult. Andy Cole gjorde målen för Manchester United och sig själv, knappast för en enskild individ som Alex Ferguson.
”Tugay, planens kung” Detta yttrande kom i ett skede då Tugay var bra, men framförallt efter att det att Holmgren nämnt att Rovers manager sade att Tugay var den bästa värvning denne gjort. Planens kung var att ta i. Men överdrifter är lätt att ta till i stridens hetta.
I den sjuttiofemte matchminuten kommer Giggs in. I den sjuttiosjunde säger Holmgren: ”Det är pigga ben på Giggs”.
Han hävdar att Manchester United under sin segerperiod inte har slagit något riktigt topplag. Jag undrar vad Newcastles supportrar säger om det. Som ni minns slog The Red Devils , the Magpies för bara någon vecka sedan.
Matchen tar slut, och hans analys av matchen i sin helhet går inte att kritisera. Han har inte utmärkt sig, vilket är positivt, då han likt en domare inte skall märkas för mycket.
När huvudmatchen är över och den har dissekerats duktigt i studion (för övrigt, del två i : Om att prata fotboll.)kommer sedan som pricken över i:et. Det är ”Arnes höjdare” och till min stora glädje blev det referat-klassikern Sverige – Ryssland från VM- 94. Då Arne kör sin vanliga: ”Det står ett- ett på tröjan. Det står ett – ett i matchen.” när Brolin gör mål på straff. Samt den oförglömliga: ”Nu firar vi midsommar här i Pontiac Silverdoooom” då Martin Dahlin avgör för Sverige.
Ibland gör, trots allt, kommentatorernas insats allting så mycket roligare.
Sammanfattningsvis ger jag kommenterandet under Manchester United – Blackburn godkänt. Niklas Holmgrens små ”fel” under matchen är knappt noterbara, och en del av det som jag rackar ned på är nog i mångas ögon rätt triviala och överkomliga.
Men som kommentator är det viktigt att tänka på vissa saker. Han har en stor kunnig och kritisk publik att ta hänsyn till. Han bör vara engagerad men balanserad, tydlig och initierad. Att man säger fel ibland är oundvikligt. Men TV-kanalerna har en möjlighet att se till att de som säger minst fel får kommentatorsjobbet. Detta vet TV3 ingenting om
Oh ja, sen är man väl där och kastar sten i glashus. Mina rapporter från matcherna har säkert sina små fel, rapporter som jag dessutom har tid att redigera. Jag bortförklarar mig med att jag inte är utbildad journalist
Själv skulle jag vara totalt oduglig på att kommentera fotboll live. (I mina barndoms dagar lekte jag kommentator. Vid ett tillfälle spelade farsan in det i hemlighet. Jag blev fullkomligt rosenrasande. Antagligen för att det lät alltför osammanhängande.) Nä, kommenterandet låter jag andra sköta. Jag sitter framför TV:n och vet bättre än så.
