180 minuter kvar + stopptid
Två matcher kvar och Aston Villa har sedan länge cementerats på en plats på den undre halvan av tabellen. Svårt att hitta några extraordinära upplevelser från Premier League-säsongen; möjligen "Allback"-metamorfosen isbit-strykjärn.
Annat stoff som får en Villa-supporter att i alla fall småle är Mellbergs mål mot MUFC, 5-2 borta mot Middlesbrough, Enckelmans tabbe i derbyt samt den stabila ojämnheten resultatsmässigt. Eller vad sägs om 0-3 borta mot Charlton, 0-3 borta mot Birmingham, 0-2 hemma mot Birmingham, 3-0 hemma mot Blackburn, 2-1 hemma mot Chelsea, 1-1 borta mot MUFC, 1-1 borta mot NUFC och 1-1 hemma mot Arsenal.
Tendensen visar ju dock på att AVFC är bäst mot de bästa. Något att glädja sig över? Nja. Vi kanske kan betitla oss lite som dirigenter av ligatiteln. Jag skrev lite…
I övrigt bör vi inte vara nöjd med säsongen alls. Min egen kalkylering visade på en stabil 7:e plats. Nu blev det inte så. So what – jag har aldrig vunnit mer än 1000 kronor på stryktipset heller. Men vad är det som styr obalansen? Varför åker vi bergochdalbana? Frågeställningen känns onekligen berättigad. Det enda jag vet är vad resultatens instabilitet medför – bepansring av psyket.
Aston Villa FC – för hårdhudade fans!
