Att leva med Villa. Gästkrönika.
Några tankar kring Claret & Blue i synnerhet och Premier League i allmänhet, av Sven Bellinder
Jag hade från början bara tänkt skriva om Aston Villas saknad av en kreatör på mittfältet, men det visade sig att det fanns bra mycket mer att skriva om. T ex situationen som Villa-supporter i Sveriges glesbygd, tjatet om Chelseas alla köp och "Rio-fallet".
Hösten 1995 var jag nio år. Den andra december gick matchen mellan Aston Villa och Arsenal på Villa Park. Jag blev väldigt förtjust i två spelares förehavanden. En i vardera lag; Dwight Yorke i Aston Villa och Glen Helder i Arsenal. Jag valde att hålla på Villa i den matchen. Varför vet jag inte. Förmodligen var det den tjusiga tröjan som fällde avgörandet. Hursomhelst, efter den dagen har jag alltid varit Villa-fan. Det trots påtryckningar från ett Arsenal-fan till pappa och storebröder med hjärtan klappandes för Liverpool.
Hur är det då att leva för Villa när man är sjutton år och bor i en västgötsk småstad? Jo, att vara Villa-supporter har, med vissa magiska undantag, varit sorgligt. Det är inte sällan man, av diverse mer eller mindre fotbollsintresserade människor, blivit påmind om vilket kasst lag man håller på. Inte heller har man haft någon att sälla sig med eller något att säga till sitt försvar: "Ja, jag är förälskad i ett lag som det nästan jämt går dåligt för." Men det har också gjort mig stark som Villa-supporter. Nu gråter jag inte längre efter varje förlust, i alla fall inte så det syns. Mina år med Villa har ytterst sällan givit mig något att glädjas åt. Resultaten har, för det mesta, gått käpprätt åt h-vete och som studerande med skral ekonomi är det inte så lätt att åka över till Birmingham för att stödja sitt lag bara så där utan vidare.
Det positiva är att när det väl finns något att glädja sig åt så myser man desto mer. Att kung Olof, Sveriges utan tvekan bästa fotbollsspelare 2003, är uppväxt fyra mil norr om "min" stad är något jag gärna skryter om. Att han dessutom gick på samma gymnasium som jag själv läser på just nu och att ett av hans gamla engelskaprov dök upp i min hand häromveckan gör det inte precis mycket tråkigare. Som ung landsortsbo med hjärtat klappande för Claret & Blue verkar det vara sådana saker man får värma sig med.
Villas resultat leder, som sagt, allt som oftast till värk i själen. Det blir inte mycket bättre när man ser spelet heller. Botemedlet hittar man i en riktigt vass kreatör. En spelare med samma känsla i fötterna som Alvaro Recobas vänsterfot, speed likt Kieron Dyer, oberäknelighet i stil med Jay-Jay Okocha och speluppfattning som Eyal Berkovic. Hittar vi en kille hälften så bra som en superlirare med de kvaliteterna kombinerat, så kommer vi att klättra i tabellen. Jag har alltid varit väldigt förtjust i Mustapha Hadji, men O'Leary verkar inte tro på honom. Övriga mittfältare vi har är också duktiga, men vi har ingen som kan lösa upp ett tätt motståndarförsvar med geniala framspelningar. Ofta har man hört managers skylla måltorka på anfallarna, när det egentligen varit brist på kreativitet hos mittfältet som det berott på. Jag anser att O'Leary ska satsa på de anfallare han har och istället söka en offensiv mittfältsmotor. Som transfermarknaden är nu verkar man kunna hitta riktigt bra spelare förhållandevis biligt eller snappa upp dem på lån.
Övrigt att tillägga är att jag faktiskt hoppas att det ska fortsätta gå bra för Chelsea. Största anledningen till det är att jag inte skulle orka med folk som säger: "Vad var det jag sa? Man kan inte köpa ihop ett lag hur som helst." En annan anledning är min beundran för deras f d West Ham-profiler Glen Johnson, Joe Cole och Frank Lampard. De är alla briljanta fotbollsspelare. Köpet av Johnson var oerhört smart och, en smula, oväntat. Svennis måste snarast peta offsideupphävande Gary Neville till förmån för den offensivt överlägsne supertalangen!
Slutligen: Nu är det tydligen fritt fram för alla dopade spelare att "glömma" dopingtesten. Det är bara för dem att hänvisa till Rio-fallet, för FA måste ju vara konsekventa. Eller hur? Jag påstår inte att Rio Ferdinand hade dopat sig, men man kan ju undra hur FA hade reagerat om det var Patrick Vieira, och inte Rio, som glömt ett sådant test.
Sven Bellinder
