Reseberättelse Villa - Wolves
Villaredaktionens Hans Fagerlin besökte i helgen Birmingham för att beskåda första ligamatchen mellan Villa och Wolves på 19 år. Här är hans berättelse om bland annat matchen, fotbollskärlek och hat i Midlands
December 2003, Aston Villa - Wolverhampton. Äntligen skulle lagen mötas igen. Detta var första matchen lagen emellan i ligan sedan 1984 och jag har sett fram mot detta möte i herrans massa år. Avspark var först planerad till lördag klockan 15 och det förväntades givetvis bli lapp på luckan på Villa Park. Jag hann knappt mer än boka resan innan fotbollsförbundet meddelade att matchen flyttats från lördagen till söndagen med frukostavspark. Inte på grund av matchen skulle visas på TV utan för att undvika eventuellt bråk. Samma gamla visa igen tänkte jag. Helt hopplöst att polis och förbund blundar för att eventuella problem existerar och sätter kick off till hopplösa tider istället för att försöka ta itu med problemen.
Resan startade nästan för bra. Vi var fyra (!) på planet till Brum och två flygvärdinnor serverade fri mat och dryck under hela resan. Väl framme i fotbollens Mecka tog jag mig till Coventry för att träffa polarn. Regnet stod som spö i backen och allt var precis som vanligt. Jag fick lite tid över och vandrade in till centrum och såg att de sålde ut matchtröjor i julrushen. Och minsann, fanns det inte ett gäng Villatröjor högt där uppe i taket. Jag tog hjälp av en kvinnlig expedit som tittade på med mig med en skarp blick och sa: "En Villatröja?" "Yes, please", svarade jag och hon trampade upp på stegen för att ta ner årets hemmatröja. Väl uppe på toppen av stegen tittade hon ner på mig igen och sa: "Varför vill du ha en Villatröja? Jag hatar Villa. Det gör alla här". Jag drog lite på munnen och tänkte att den säljerska bara driver med mig. Hon såg dock förbannad ut och det oroade mig lite då det knappast är ett bra säljningsknep. Jag svarade dock vänligt. "Det är möjligt att de inte är populära här, men jag tycker om Villa och tänkte köpa en matchtröja i julklapp till mig själv" Expediten replikerade snabbt: "De är förmodligen det största skitlaget i hela England och jag vet inte varför vi har dessa till salu. Jag vill inte att vi säljer skiten". Nu förstod jag att hon inte skämtade och helt enkelt försökte övertyga mig att inte inhandla denna vara i hennes affär. Nåväl, efter några ytterligare klarläggande från hennes sida angåendes Villas mindre förträfflighet vandrade jag ut från butiken med vetskapen att "Sunny Cov" definitivt var fel plats att vistas på som en Villan.
Matchflytten till söndagen öppnade upp för livefotboll även på lördagen. Jag inbillade mig att valet stod mellan Baggies-Crewe eller Stoke-Reading innan min vän meddelade att det var match i Conferance League mellan Telford och Barnet. Sagt som gjort så begav vi oss till Telford och hamnade på en alldeles underbar stadium, Buck´s Head, som med lätthet skulle placera sig i topp fem bland bästa arenor i allsvenskan. Spelkvalitén var dock långt från allsvensk klass utan kunde jämföras med låg superettaklass. Det hindrade dock inte Barnets supportrar att göra resan från London till West Midlands och följa sitt lag. Jag kan aldrig sluta imponeras över dessa personer som resor England runt och följer lag som Barnet, Chester, Stevenage och Hereford i vått och torrt. Det är bara så härligt. Barnet kryllade för övrigt av spelare som inte platsat i proffsklubbar som QPR, Bristol Rovers och Hull. Londonlagets och hela ligans stora stjärna Grazioli rann igenom i början på andra halvlek och sköt segermålet till North Banks vilda jubel. (Grazioli är kanske kille för Villa? ;) Han har pyttsat in 20 på 18 matcher) När jag satt där på Buck´s Head slog mig tanken att hur i hela friden kan jag underhållas och fascineras av denna match i duggregn och dimma och som utspelar sig på gyttjeåker mellan två lag som enbart de verkliga fotbollsnördarna hört talas om? Det är väl kärleken till sporten antar jag.
Även om lördagskvällen blev sen och bestod av många bitter var det bara att stiga upp tidigt på söndagen och ge sig av mot Villa Park. Det var ju avspark klockan 12 och vi och alla andra ölsugna var ju tvungna att finna en lämplig pub innan avspark. Jag och polarn fann en schysst pub på Trinity Road som vi stegade in i en och halv timma innan start. Puben var överfull med Villans som tog sin bira och jag konstaterade att det enda fotbollsförbundet lyckades uppnå matchflytten var att supportrarna började dricka ännu tidigare på dagen. Innan match stötte jag också ihop med säsongskortsinnehavaren Mr Taylor, knappa 90 år och uppväxt ett stenkast från Villa Park. Han berättade att han bevittnade sin första Villamatch 1923 och att han följt dem varje säsong sedan dess. Respekt. Det var för mig ett alldeles underbart möte där Mr Taylor berättade hur man förr fick klättra upp för lerbankerna på kortsidorna på Villa Park och att det nästan alltid var mellan 60-70000 åskådare på plats. Idag kan han tyvärr inte resa på alla Villas bortamatcher då arenor som till exempel St James Park placerar bortasupportrarna högst upp och det saknas hiss. Hur många Villans har följt laget sedan 1923 och är fortfarande än idag "Season Ticket Holder" på både hemma och bortamatcherna? Ge denna man fribiljetter livet ut!
Inne på Villa Park hade jag plats på Upper Holte, vilket är det ställe man ska befinna sig på som Villasupporter. Två banderoller var uppsatta på Doug Ellis Stand. Den ena med texten "Witton Lane Stand says: Ellis Out" (Witton Lane Stand var namnet på läktaren innan klubbens ordförande fick storhetsvansinne och döpte om läktaren efter sig). På den andra banderollen fanns samtliga styreslemedlemmars namn och dessa följdes av texten:"We say go!"
Lite märkligt var blev matchen inte slutsålt utan cirka 6000 stolar gapade tomma på arenan. Riktigt dåligt. Wolvessupportrarna hade dock fullt hus på sina sektioner. O`Leary presenterade en offensiv uppställning med Allbäck, Angel och Vassell från start. Dessutom var Crouch tillbaka på bänken efter att lirat 14 matcher för Norwich och där levererat fyra mål. Eftersom jag vet att tränare Nigel Whittingham i Norwich varit nöjd med Crouch förvånade det mig lite att se den gänglige britten på Villa Park, fast samtidigt visste jag att Norwich hade problem ekonomiskt att klara av sina spelarlån. Nu visade det sig dock att Norwich velat förlänga med Crouch, men att O`Leary kallat honom tillbaka då han anser att klubben har forwardsproblem. Kommentarer är överflödiga för oss som sett Mr Crouch spela fotboll i Villatröjan.
Själva matchen var intensiv, spännande, aggressiv, frustrerande och målrik. Något bra spel gick dock inte att finna. Villas första 25 var definitivt okej, men Wolves bjöds in i matchen efter 35 minuter efter att Angel gjort en indian som var en kopia av Allbäcks mot Spurs. Efter det vände allt och gästerna tog över resterande delen av första halvlek. Första 15 minuterna från Villas sida i andra halvlek var möjligen okej. Resten var inte dåligt, det var så bedrövligt och måste upplevas för att förstå hur undermåligt det var. Villa mönstrade från start 4-4-2 med Allbäck och Angel på topp och Vassell som högerspringare. Efter en timma byttes Allbäck ut mot De La Cruz som intog höger mittfält och Vassell flyttades upp i anfall. Efter detta byte spelade Villa sin s