Reseberättelser från året - 1
Dags är dags att blicka framåt och längta till sommaren....I alla fall alla vi som vill representera oss i supportercupen i Malmö. Här är The Villans berättelse i ord och bilder.
Så här i vintermörkret tänkte vi plocka fram några anekdoter och reseberättelser från året som gått för oss i supporterklubben. Först ut att avhandlas är sommarens supporterturnering i Malmö. Er guide på Limhamnsfältet är vår trogne forumskribent "The Villan"
Lördagen den 26 juli
Väckarklockan ringer på exakt den tid den blev inställd på, 07.30. Man vaknar och tittar ut, och konstaterar att det ser riktigt mörkt ut. Upp och hoppa, letar fram dansk text-tv för att kolla väderprognosen. Gör en extra kontroll på svensk text-tv samt på nätet (msn väderkarta). Dessutom lyssnar jag på lokalradions väderprognos kl.08.30. Prognosen är densamma, tilltagande kraftig nederbörd framåt morgonen och uppehållsväder resten av dagen, med start framåt middagstid. Några minuter över nio öppnar sig himlen och det bara vräker ner, som om någon glömt att stänga av duschen. Min enda tanke var, hoppas att alla spelare kommer nu, trots väderförhållandet. Att cykla och ta bussen var uteslutet, då hade jag blivit både blöt och sen. Taxi nästa.
Aston Villa Sweden - Grymt stabila grabbar
Många intryck
Väl nere på Limhamnsfältet upptäcker jag Helsingborgs IF har två bussar med sig och har mycket folk på plats. De är inte riktigt kloka, de där i nordvästra Skåne. Tji fick jag. Det visade sig vara Vålerengens supportrar, varav en av bussarna var utrustad med en stor bar. Kärleken mellan de olika könen flödade över supportergränserna och alla var riktigt glada och trevliga. Många hade redan påbörjat sin kraftansamling inför matcherna, öl mm flödade runt bland supportrarna. Peking fanz sjöng om att de inte var värda att spela, varken i allsvenskan eller superettan, med tanke på vad de presterat fram till det dags datum.
På den korta tid som jag var på plats lyckades vattnet stiga ordentligt vid fotbollsplan ett. Intill planen fanns det folk som tältade i gräset (vattnet). Här utvecklades en ny sorts sport. Vattenplana och glid in i tältet, efter du har tagit sats och sprungit ca 10 meter. Det såg roligt ut, men jag prövade inte på den nya sporten. Under tiden jag väntade på proffsen, hann jag få tillbaka anmälningsavgiften och samtalade med arrangören Per Nobäck om dagens övningar. Dessutom träffade jag före detta fotbollsdomarkolleger som man pratade med. Japp! Det stämmer, jag har varit en av de svartklädda en gång i tiden. Även liljekonvaljernas ordförande träffade jag, för södra Sverige. Det vet du vad det är, Big Steffe? Liljekonvaljerna!
Under tiden som man njuter av allt som finns runtomkring en dyker Sabel upp, och kort därefter kommer Ranta. Helt plötsligt dyker alla upp som blivit kallade till cupen. MFF:s ordförande Bengt Madsen öppnar supporter cupen med sitt tal och önskar alla en trevlig helg och cuptillställning.
The Villan gjorde enligt rapporterna en hel del tigersprång i målet
Match 1. AVFC-1860 Munchen: 2-2.
Precis innan matchen börjar, träffar vi på Münchens målvakt. Denne man svävade omkring i en annan värld, vilket var tur för oss! Vi körde med en väldigt offensiv uppställning, 2-3-1. Vi hittar varandra direkt och det blir efter en minut ett nickmål, genom Martin Nilsson. Innan matchstart säger Martin att han är urkass på att nicka. Sicken lögnare alltså, även om det var med bakhuvudet målet kom till. Martin var en ständig oroskälla för försvararna i straffområdet. Crouch motsvarighet, fast mycket kortare. 1860 kvitterar direkt efter avspark i andra halvlek, varav jag gör värdens vurpa i lervällingen framför mål. Vid en situation blev det utrusning och ett väldigt högt hopp och boxning av bollen och jag skadar mig vid landningen på vänster skinka. Meningen var att jag skulle landa på anfallaren, men den typen flyttade sig. Det var nog en syn för gudarna och se denna kropp komma upp så högt i luften. Även jag blev förvånad att jag bara kom upp så högt. Kajsa Bergqvist ligger i lä. 1-2 kom nästan direkt efter kvitteringsmålet och förlusten var ett faktum. I den sista minuten slår vår egen lilla "Alpay" Nicklas Holmstedt till med en suverän frispark, rätt in i högra krysset (tror jag). 2-2! Vi klarade av en poäng till AVFC i första matchen.
Ranta, en klippa både på backen och forumet
Match 2. Änglarna 2 -AVFC: 2-2.
Vår offensiva uppställning behöll vi till denna här matchen. Vår egen Magnus "Keane" Mattsson vräker sig och bollen in i mål efter fem minuter, 1-0 till AVFC. I slutminuterna av förta halvlek gör Martin Nilsson 2-0 efter att ha kollrat bort både målvakt och backar. I början på andra halvlek reducerar Änglarna till 1-2. De får mersmak och pressar oss rejält. Hans "Mellberg" Sabel och "Alpay" Nicklas dominerade mittbackspositionerna och anfallen blev stoppade gång på gång av detta suveräna mittbackspar. I slutminuten blåser domaren straff till Änglarna och alla ser minst sagt, väldigt förvånade ut. Både vi och motståndarna blev tagna.
Men straffen gick in till vänster om mig, trots att jag var på den. Denna domaren är vida känd för att avgöra matcher på detta sättet i Malmökorpen, men dömt är dömt! En poäng till oss. Två av sex möjliga poäng, känns det igen från någon annanstans?
Match 3. Kärnan- AVFC. 4-1.
Vad ska man säga, undanflykter hjälper inte. Men det är lätt att ställa upp med ett lag som består av 16-18 åringar, vilket troligtvis gör dem till licensierade spelare i sina respektive klubbar. Efter en snabb och chockerande öppning av nordvästskåningarna var vi chanslösa. Fyra mål kom snabbt och de sprang sönder oss totalt. Vi hade några chanser under hela matchen men det blev ingen utdelning. "Ranta" drog iväg ett skott på halvvolley, vilket blev en liten tröst. Det målet var snyggt. Det hade blivit ytterligare ett om "Keane" Mattsson hade fått in bollen som stannat i lervällingen på mållinjen. Allt slutade som en enda bombkaskad och kärnorna fick iväg bollen i sista stund. Vi gjorde vårt bästa!
Fult spel biter inte på Villa Sweden
Del två av berättelsen finner du här
