Spelet bakom kulisserna på The Den
Den nuvarande ledningen och lagets managers sågas vid fotknölarna när den avgående direktören Reg Burr lägger korten på bordet.
- Jag vill få Theo Paphitis att skämmas så att han ställer saker och ting till rätta.
I en intervju i supportertidningen "The Lions Roars" senaste nummer, som släpptes i samband med matchen mot Coventry City, levererade den före detta ordföranden Reg Burr svidande kritik mot den nuvarande Millwall-ledning. I bredsida efter bredsida sågar han den nuvarande ordföranden Theo Paphitis och lagets två managers Dennis Wise och Ray Wilkins.
Det känns inte som någon överdrift att påstå att den interna turbulensen i Millwall är värre än någonsin. Knappast någon har undgått Wise's besvikelse över utnämningen av Jeff Burnige som ny ordförande - officiellt först i juni men i realiteten redan nu - då managern i flera beska uttalanden sagt att klubben under hans ledning nu är på väg åt fel håll om man inte är beredda att fortsätta satsa. När Burnige för styrelsens räkning sa nej till tre tilltänkta nyförvärv blev Wise arg som ett lejon, och inte blev han lugnare av att man sålde anfallaren Scott Dobie bakom hans rygg. Ungefär i samma veva presenterades det ekonomiska resultatet för de första sex månaderna efter FA-cupsemifinalen i maj 2004 och det var rejält röda siffror som visade på dyra och högavlönade nyförvärv som med tanke på den nuvarande tolfteplatsen i tabellen måste anses ha underpresterat. Samtidigt har fler och fler supportrar ifrågasatt Wise och hans högra hand Wilkins, vars taktiska kunnande ofta lämnat en hel att önska liksom deras värvnings- och utlåningspolicy. Som grädde på moset har flera personer rapporterat om en spricka mellan just Wise och Wilkins efter att den förstnämnde har anställt Dave Bassett som tränare.
I "The Lion Roars" säger Burr att Paphitis inte ger Burnige en rättvis chans när han lämnar över ordförandeklubban och att klubben idag faktiskt är i en sämre ekonomisk situation än när han tog över Millwall från konkursförvaltningen 1997. Den gången betalade Burr och tre andra direktörer hälften av de £13 miljoner klubben hade i skulder, den andra delen skrevs av, och detta innebar att Paphitis tog över en relativt välmående klubb, med en generös avbetalningsplan för den nybyggda arenan och som faktiskt hade £3 miljoner på banken! Trots det har grekcyprioten gärna målat upp sig som mannen som räddade Millwall. Extra förolämpande är det när samma man också säger att han till skillnad från föregående ordförande inte tänker sälja lagets bästa unga spelare - men ändå säljer Lucas Neill, Stephen Reid och Tim Cahill för löjliga summor, säger Burr.
Vidare sågar han Wise och Wilkins som han menar förespråkar en destruktiv och publikfriande fotboll. Han ifrågasätter också många av värvningarna och beklagar sig över att Wise ofta tycks mer intresserade av att värva gamla kompisar än att satsa på klubbens unga lovande spelare, som han istället skickar iväg till non-leage lag runtom i landet och sedan aldrig ens åker och tittar på.
Burr säger att han stödjer Burnige fullt ut, han använder till och med orden älskar honom, men att varken han eller Peter Mead, som också är en före detta ordförande, föreslog honom till att ersätta Paphitis. Anledningen var helt enkelt att dom var rädda att Burnige inte har de ekonomiska resurserna som kommer krävas för att städa upp efter sin företrädare. Båda hade andra kandidater men den ena backade ur och den andra fick inte Paphitis förtroende. Paphitis ska också under en längre period ha letat med ljus och lykta efter någon kapitalstark man som velat köpa upp hans andel i klubben, utan framgång.
Man kan fråga sig varför Burr, med över 30 år i olika Millwall-styrelser bakom sig, väljer att gå till attack mot Paphitis i en supportertidning. Så här säger han: "Jag vill få Theo att skämmas så att han känner sig tvungen till att ställa saker och ting till rätta. Vad jag vill se är att Theo lämnar över ett Millwall utan skulder till Jeff. För att göra det måste han skjuta till ungefär £2 miljoner. Han ska lämna över klubben på samma sätt som Peter gjorde, och som jag gjorde."
Stora delar av artikeln berör de gånga åren, beslut tagna av Paphits, jämförelser med hur han hade agerat och en hel del hårda ord till höger och vänster. Millwalls australiensiska nyförvärv får veta att de är mer lämpade för Conference League-fotboll än ett lag som slåss för uppflyttning, han berättar att Mick McCarthy alltid hatade Millwall och allt klubben står för och så sent som den här säsongen ska ha sagt "I can't wait to get out of this shithole", i samband med play-off matchen mot Derby County 1994 och de efterföljande kravallerna identifierades 17 av de gripna som West Ham-fans men det tystades ned trots att det innebar att Millwall förlorade £5 miljoner i tappade sponsorpengar, Billy Bonds var en katastrof som manager och en gång ska han ha låtit Paphitis ta ut startelvan, han föreslår Yeovils Gary Johnson eller Brentfords Martin Allen som ny manager och säger att Ray Wilkins, när han var i QPR, gav den då provspelande Lucas Neill omdömet "he'll never make a footballer". Han berättar också en del om Millwalls ungdomssatsning som han anser är på väg åt fel håll, delvis beroende på bortgången av Bob Pearson, men att han hyser förhoppningar om bättring där då detta är något av Burnige hjärtefråga. Unga Barry Cogan, som dragits med en del skador och missat hela den här säsongen, beskrivs som en av de största talangerna sedan George Best.
Reg Burr avgick i samband med utnämnandet av Burnige som ny ordförande och det var ingen lycklig skilsmässa intygar han. Efter flera kritiska uttalanden mot den sittande Millwall-ledningen, inte minst det i "The Lion Roars", har han enligt uppgift också förbjudits att närvara i direktörsloungen i samband med lagets matcher. Trots det är Burr alltjämnt Life President/Director för Millwall FC.
Även om detta är skrämmande läsning, inte minst för att det kommer från en person med uppenbarligen god insyn, ska man komma ihåg att även Burr ofta var ifrågasatt av supportrarna. Även han har genom åren sålt lagets mest talangfulla spelare och även han har varit ansvarig för en mängd misslyckade värvningar. Dessutom har han faktiskt suttit med i den styrelse som godkänt många av de katastrofala beslut under senare år som samma man nu kritiserar öppet. Värt att komma ihåg.
Mer om detta kommer i nästa nummer av supporterklubbens medlemstidning "Millwall Enough Said" som kommer... så småningom...
