En poäng, tack för det.
Tottenham kom undan med blotta förskräckelsen från Anfield med en pinne i bagaget. Något som Jol & Co sannolikt är mycket nöjda med.
I kölvattnet av årets mål från Erik Edman kunde Spurs kämpa till sig ett oavgjort resultat mot starka Liverpool. Inför matchen trodde jag absolut inte på poäng med Tottenham fick precis den öppning som man behövde. Erik Edman hade glömt kontaktlinserna och drog upp bollen i krysset från 35 meter. Efter matchen förklarade Erik att
"Jag trodde jag var längre fram i banan, det var därför jag sköt"
Vi får vara glada för Edmans usla lokalsinne och tacka för att den svenske vänsterbacken gav oss en het kandidat till årets mål i Premier League. Dudek i Liverpools mål tror nog som vi andra att bollen är på väg upp på läktaren men plötsligt dyker den ned och sitter klockrent i krysset. Spurs hade den arbetsro man såväl behövde. Liverpool trycker på men Tottenham försvarar sig rätt väl och jag tycker att vi dödar nästan hela första halvlek effektivt. I mittförsvaret gjorde Michael Dawson debut och han var mycket bra tillsammans med King. Nu ska vi inte dra för stora växlar på en enda match men en lovande början var det sannerligen.
Tyvärr håller vi inte emot hela halvleken men strax före paus kan Pool kvittera. Inget att säga om det, det var välförtjänt. Hade dessutom inte Robinson storspelat i målet så hade Liverpool haft ledningen i paus.
I andra halvlek hände det desto mer då spelet öppnade upp sig och det var två lag som verkligen försökte spela boll. Spurs lyckades inte så superbra med uppdraget utan fick finna sig i att Pool ofta bröt uppspelen och kom i snabba kontringar på kanterna. Simon Davies (varför spelar karln? Hans formkurva pekar lodrätt nedåt) och Andy Reid skapar en farlighet i början av andra men sedan är det Pool för mest hela slanten. Dock agerar backlinje och Robinson bra tillsammans och kan freda målet.
Då händer det som jag inte kunde tro skulle hända. Fredi Kanouté jagar fram en boll på högerkanten och får i en duell till ett perfektinlägg som Keane kan nicka in via en Liverpoolback. Dudek i målet var utan chans och bortafansen fick njuta av Keanes patenterade kullerbytta. Plötsligt var Spurs nära att vinna. Trepoängaren hägrade framför ögonen.
Glädjen varade inte så länge eftersom nästan direkt efteråt kommer Steven Gerrard igenom Spurs försvar och blir kapad. En helt solklar straff och allt kändes som vanligt. Av någon anledning tar Gerrard straffen själv, trots att han blivit fälld. Straffen far långt utanför stolpen och hoppet stiger hos Spurs igen. Ska det hålla? Ska vi ta en bortaseger för första gången i år?
Svaret är nej. Såklart vi inte skulle vinna. Pool pressar på och skapar en otrolig mängd chanser. Det är snarast en tidsfråga när Pool ska kvittera. Till slut faller 2-2 målet och det är den nye skyttekungen Hyypiä som gör målet efter en hörna. En högervolley som inte Robinson ser smiter in vid stolpen och potten är delad.
Efter målet lyckas bland annat Morientes missa ett kanonläge från fyra meter och Cissé ha ett par halvfarliga avslut. Hjärtat satt i halsgropen och jag tror att när matchen blåstes av var Liverpools killar mest besvikna.
Jol måste vara nöjd med att vi fick med oss poäng från en tuff bortamatch och han måste vara nöjd med Dawsons debut. Däremot tycker jag att han bör vara bekymrad över "Super Si" Davies insats. Karln gör inte ett rätt. Dåliga löpningar i offensiven. Helt fel positioner i defensiven. Långsamt passningsspel. Till hösten lär vi se Tainio på den platsen och jag frågar mig om det inte är bättre om Davies för spela i en annan tröja då. Kanske West Hams?
Robinson visar varför han är landslagskeeper och det är bara att hoppas att vi får behålla honom i många år. Likaså Ledley King som är magnifik. Andra plusvarianter var den ständigt löpande Sean Davis på innermitten liksom våra två forwards Keane och Kanouté.
Tack för en poäng. Vi är 4 poäng efter Liverpool och jakten mot Europa går vidare.
