Aston Villa - Brighton
2 - 2

Aston Villa - Brighton: 2-2

Årets sista match slutade med delad poäng på Villa Park under måndagskvällen.

Ibland känns oavgjorda matcher som vinster, ibland som förluster och ibland som en delad poäng. Momentum är en färskvara och det blev vi onekligen varse om i den här matchen. Underläge. Kvittering. Överläge. Kvittering. Pressade i slutet av matchen. Samtidigt har Villa flera möjligheter att stänga matchen - men varken Watkins, Bailey, Tielemans eller Rogers lyckades sätta bollen i nät. Jag grubblade för mig själv hemma i tv-soffan, strax efter att Rogers gjorde 2-1, att: så länge vi är bättre framåt än vad vi är dåliga där bak så vinner vi den här matchen. Det skulle visa sig vara enbart önsketänkande och rent krasst en rätt medioker analys.

Villa var inte tillräckligt bra framåt i de avgörande lägena och försvarslinjen kan faktiskt inte klandras allt för mycket i den här matchen. Men då ska det noteras att rösten kanske gick upp någon tonart vid matchens första mål.

Nåväl, vi tar detta i någon sorts kronologisk men tematisk ordning:

Underläge
Matchens inledning skulle präglas av att en lång boll skickas från Brightons planhalva precis när matchklockan ska slå över till matchminut 12 mot Villas straffområde. Konsa och Pau försöker få ordning på både Joao Pedro och bollen, men inget utav det går något vidare utan bollen hamnar vips som det är hos Adingra. Han avlossar ett skott som placeras i Martinez vänstra nätmaskor. Brighton tar således ledningen med 0-1. Ett tidigt insläppt mål och avsaknad av att vara resolut. Have we seen this before?

Några minuter senare tackar Pau Torres för sig, efter vad som verkar ha varit en skada mot foten, och lämnar plats för Tyrone Mings. Känd för att vara resolut i sina ageranden var det för undertecknad (bortsett från Torres skada) ett välkommet byte. Min uppfattning är att den moderna fotbollen ställer i alla lägen och situationer krav på spelarna att försöka hitta ett sätt att kontrollera bollen – men det är ett risktagande – som alltför ofta ställer till det för oss. Mings är en annan typ av spelare från en annan typ av fotboll och det tyckte jag han visade med sitt inhopp idag. Resolut.

Kvittering
I matchminut 30 åker Rogers på en tackling av Van Hecke i Brightons straffområde, som vid första anblick och kanske även vid ett ytterligare slängt getöga, såg ut som en straff för Villa. Huvuddomare Pawson håller inte med utan dömer i stället hörna. Den hörnan leder till en ny straffsituation med Rogers i rampljuset igen, skillnaden denna gång är att Pawson springer ut och kollar på bildskärmen mellan avbytarbåsen. Det brukar oftast leda till att domaren blåser straff – och straff blev det.

När vi som mest behöver honom kliver han fram, denna gång till straffpunkten, Ollie Watkins. Distinkt placerat längs vänstra hörnet såg han till att kvitteringen var ett faktum. Viktigt för Watkins själv men framförallt för laget att han var på hugget idag.

Det var en svängig första halvlek utan att något av lagen tog taktpinnen riktigt. Fram och tillbaka. Långa avbrott. Detta skulle visa sig när matchklockan tickade upp mot 45´ och domaren visade upp +12 i tilläggstid. Förra säsongen var Villa det lag med mest tilläggstid per match i snitt (14 min 33 sek) över hela säsongen. Vi håller verkar hålla god form även i år. Andra halvlek inräkand blev det ödmjuka +18 min idag.

Överläge
Andra halvlek startar fantastiskt efter att Watkins snappat upp en boll strax utanför straffområdet och hittar Rogers med en pass som han med ett kliniskt avslut hittar nätmaskorna. 2-1 till Villa och detta är ett resultat som ska hålla i sig ganska länge. I det här skedet finns flera möjligheter att avgöra matchen men slutprodukten är inte tillräckligt bra. Antingen så skjuts det när man ska passa eller så passar man när det ska skjutas.

Kvittering och under press
I 81 minuten kvitterar Brighton genom Lamtptey, där egentligen ingen I Villa kan klandras. Det är fint spel av Brighton och ett avslut av Lamptey som Martinez helt enkelt inte kan göra något åt. Efter målet hamnar Villa under enorm press och ser ut att kämpa för sina liv för att behålla poängen man för stunden har. I slutskedet av matchen har Watkins i samband med en hörna matchens sista skott mot mål och möjlighet att avgöra, men det är för mycket fot under bollen som såg ut att landa hos supportrarna på upper holte end.

Medtag från matchen
Watkins är tillbaka i startelvan och med 1+1 känns det enormt tryggt att han är på spelhumör igen. Samma känner jag med Rogers som stod för samma poängskörd som Watkins och med de två tillsammans på plan kan vi verkligen hota framåt. Jag tycker även Digne ska ha ett plus i kanten som kontrollerar sin vänsterkant under hela sin tid på planen.

Nu stänger vi 2024 – ett på många sätt alldeles fantastiskt år sett ur ett Villa-perspektiv – och jobbar vidare mot ett ännu bättre 2025.