Inför Aston Villa vs Fulham - har Villa lyckats skaka av sig debaklet på Molineaux Stadium?
Efter att ha dansat på moln i åtta förlustfria matcher blev Villa åter neddraget till verkligheten när man förlorade mot lokalrivalen Wolverhampton Wanderers förra helgen. En växande misströstan infann sig bland anhängare runt om klubben efter en oroväckande uddlös insats, och en svag prestation mot Fulham på lördag kan bli en ovälkommen katalysator för nya spekulationer kring Steve Bruce varande i klubben.
Med ett öga i backspegeln
Efter en imponerande förlustfri svit på åtta matcher såg det ut som att Steve Bruce äntligen lyckats lägga pusselbitarna på plats. Ett lag som länge tyckts famla efter en identitet började utveckla struktur och en kollektiv beslutsamhet och resultaten hade börjat leda Villa tillbaka in på vinnarspåret i kurs mot ligatoppen.
Som en tydlig värdemätare för Villas framgångar väntade nu ett möte med ett av Championships största skrytbyggen.
Uppbackat av det kinesiska konglomeratet Fosun Groups förmögenheter hade Wolverhampton Wandereres spenderat stora pengar inför säsongen och efter ett imponerande transferfönster hade man gått från " dark house " till " main horse " i uppflyttningsracet. Ledda av den förre Porto tränaren Nuno Santos presterade man seriens kanske mest attraktiva fotboll under säsongens inledning och Aston Villas nykomponerade försvar stod inför sin tuffaste prövning för året.
När slutsignalen ljöd med resultatet 2-0 på tavlan, kändes det som att Villa kommit lindrigt undan.
Wolves hade skickat tydliga signaler till övriga topplag i The Championship, genom att slå hål på Villa supportrarnas lyriska bubbla, och med sin dynamiska och rörliga fotboll, befäst sin position som The Championships främsta lag.
Efter en tid präglad av upprepade positiva insatser befann sig Aston Villa återigen i kölvattnet av en förlust med mer frågor än svar.
" Vi kommer behöva spela på vår högsta nivå imorgon "
Att återvända till vardagslunken efter att ha svävat högt i ett par veckor kan ha sina svårigheter och Bruce måste få sitt lag att lägga förlusten bakom sig och bibehålla blicken framåt. Det är med den inställning Bruce möter media under fredagens presskonferens.
" Det positiva med fotboll är att även om förluster är tuffa att smälta är det bara att acceptera dem och gå vidare. Det är ganska simpelt. Den här veckan har det handlat om att analysera vad vid gjorde fel och se till att vi inte gör om samma misstag igen. Vi måste radera förra veckans förlust - det är sådant som händer."
Mycket av veckans samtalsämne i media har cirkulerat kring Aston Villas svaga spelmässiga insats i förra veckans förlust. I vad som var ett lokalderby, och en match många supportrar markerat som en höjdpunkt redan innan säsongen började, förväntade sig många supportrar en bättre prestation. En del av orsaken kan ha att göra med trötthet efter ett intensivt landslagsuppehåll där viktiga VM platser stått på spel. Något Bruce också poängterar.
" Jag vill inte komma med bortförklaringar men våra två svagaste insatser den här säsongen har varit efter landslagsuppehållen. Några spelarna har varit trötta, efter att ha spelat två matcher i Afrika. Det var en farhåga, men det som hände förra veckan lämnar vi bakom oss nu. Vi kommer behöva spela på vår högsta nivå imorgon."
Fulham var ett lag många, runt om i engelsk media, höjde som en kandidat att ta en av de två direktplatserna till Premier League. Men efter en del skador på viktiga spelare placerar man sig på en blyg nionde plats, men Bruce säger sig inte luras av Fulhams inledning och menar på att de är ett lag som, trots sin placering, tillhör seriens elit.
" Det är ett väldigt bra lag, särskilt på bortaplan. Det kommer bli en stor utmaning mot ett av seriens bästa lag. Över det senaste 18 månaderna har dem fått ihopa en grupp spelare som är väldigt bra. Dem gillar att spela på kontringar och dem har mycket fart över hela planen - det är ett starkt lag. Om vi tillåter dem att spela sitt spel kommer det bevisa sin kvalité."
Ett annat uppmärksammat ämne i media, runt om i Birmingham, de senaste dagarna har varit Jack Grealish och hans tillfrisknande från den otäcka skada han ådrog sig under en försäsongsmatch mot Watford tidigare i år. Steve Bruce hintade redan innan spelåret att han ville bygga lagets offensiv runt den engelska U-21 landslagsmannen, och när Grealish nu verkar vara på bättringsvägen finns det många som hoppas på en återkomst redan på lördag.
" Vi kommer att vara smarta med honom. Han har varit borta länge, nästan tre månader, men det är skönt att se honom tillbaka på planen. Det är härligt att se honom på träningsplanen igen. "
Trots missnöjda miner från supportrar efter förra matchens missräkning förväntas Villa park återigen dra storpublik, något som glädjer tränare Steve Bruce.
" Det är otroligt att se 32 000 på läktaren mot Bolton ett lag, som med all respekt, är ett lag från den nedre halvan. Jag har påpekat det många, många gånger - stödet för klubben och laget är otroligt. Det kommer vara en stor publik imorgon också och det är upp till oss att ge dem något att glädjas åt. Förhoppningsvis ett resultat som kan ta oss in bland topp sex - där vi vill vara. "
Motståndarkollen
När experter hade gjort sina ekvationer inför föregående säsong återfanns Fulham som ett av tre lag att flyttas ner till League One. Laget hade tappat sina två främsta målgörare från föregående säsong, Moussa Dembele (Celtic) och Ross McCormack , som tillsammans lyckats hålla Fulham från nedflyttningsstrecket med sina 36 mål. När 2016-17 års säsong stod för dörren var Fulham utan en fullvärdig ersättare och de flesta undrade hur laget skulle förmå att göra tillräckligt mycket mål för att stanna kvar i The Championship. Men experterna hade stirrat sig blinda på siffror och statistik och bortsett från x:et i ekvationen, Slavisa Jokanovic.
Den serbiska tränaren, som två år tidigare lyckats ta Watford till Premier League, var den tredje bidragande faktorn till att Fulham lyckats stanna kvar i The Championship säsongen 2015/16 och hans ledarskap skulle visa sig gällande även 2016-17. Smarta nyförvärv och taktiska drag såg Fulham segla fram som en kandidat för uppflyttning och man var endast tre matcher från att fullborda bragden när man snöpligt förlorade i Playoff semifinalen mot Reading.
Slavisa Jokanovic
Inför denna säsong hade experterna lärt sig av sina misstag och de allra flesta var överens om att Fulham återigen skulle flörta med uppflyttning. Men redan i inledningen av säsongen skulle lagets spelmotor, skottska stjärnskottet Tom Cairney, ådra sig en knäskada och hans frånvaro har lämnat sina spår trots att laget finns på en nionde plats med Playoff platserna väl inom räckhåll.
Men efter en lyckad rehabilitering fanns han med på bänken i lagets förra match mot Preston och förväntas finnas tillgänglig i mötet mot Villa. En välbehövlig förstärkning för ett lag som, bortsett från Cairney, lidit av en del skador på andra viktiga spelare. Även de spelarna väntas finnas med mot Villa och det mesta talar för att Fulhams ligaplacering kan vara påväg att stiga inom en närstående framtid.
Liksom Villas senaste motståndare bygger Fulhams spel kring ett dynamiskt och snabbt passningsspel och man bygger sin offensiv kring kombinationsspel längs kanterna via sina fröjdiga ytterbackar Ryan Sessegnon och Ryan Fredericks. Den förstnämnde, endast 17 år gammal, är ansedd som en av Englands främsta framtidslöften och har länge omgärdats av rykten om en flytt till bland annat Tottenham. Tillsammans med den trollande togolesen Floyd Ayite utgör man en av seriens främsta vänsterkanter.
Ryan Sessegnon
Nyckeln blir för Villa att försvara det centrala mittfältet väl för att motverka möjligheten till snabba spelvändningar som kan öppna upp ytor för Fulhams snabba kantspelare. Offensivt för Villa kommer mycket handla om hur väl man lyckas i omställningsspelet. Fulhams offensiva ytterbackar lämnar ibland sina två mittbackar väldigt exponerade och kan vara väldigt sårbara vid defensiva omställningar.
Tankar
Villa befinner sig i ett kritiskt skede av säsongen.
Efter att ha fått ta del av framgångens sötma och gått obesegrade under en längre tid, kommer man till lördagens match med den bittra bismaken av en förlust i minnet. Och svårighetsgraden sjunker inte nämnvärt när man nu får besök av ännu en förhandsfavorit i Fulham, och om laget inte lyckas skaka av sig debaklet i Wolverhampton kan man snabbt se sin nyvunna optimism gå förlorad i det tuffa spelschemat som väntar framöver. Med ett Second City Derby runt hörnet finns det en definitiv anledning till att åter styra in mot vinnarspåret igen. Segrar föder självförtroende och att gå in i en match med två förluster i bagaget mot ett taggat Birmingham City som slår ur underläge, är inget Steve Bruce lär önska.
Aston Villa har givit sina supportrar glimtar av den potential som finns i truppen och har, trots en knackig start, lyckats klamra sig fast precis bakom det absoluta toppskiktet. En bortamatch mot Wolves på Molineaux Stadium är förmodligen den tuffaste matchen man kan spela under detta års upplaga av The Championship och det bör därför inte dras allt för stora växlar över den förlusten. Däremot kan lördagens match ge ytterligare klarhet över hur bra det här Aston Villa laget verkligen är.
Något som hemsökt Steve Bruce under sin tid i Villa är oförmågan att hantera förluster. En förlust har ofta utlöst en kedjereaktion av ytterligare nederlag, något man inte har råd med om man ska etablera sig i toppskiktet. Hur ett lag hanterar motgång är ofta den avgörande skillnaden mellan ett bra och ett väldigt bra lag och en stark insats mot ett starkt bortalag som Fulham skulle vara en indikation på att Villa kommit en lång väg mentalt sedan Steve Bruce kom till klubben.
Även om matchen mot Wolves redan på förhand förväntades bli en svår match fanns det i min mening en del att anmärka på i Aston Villas taktiska matchplan. Särskilt i den andra halvleken.
Ett återkommande tema i matcher mot spelskickliga motstånd under Bruce regim är yttrarnas låga positioner i försvarsspelet och jag är vill mena att det hade en direkt avgörande betydelse för matchutvecklingen även mot Wolves. Både Adomah och Snoodgrass positioner i försvarsspelet var så anmärkningsvärda i den andra halvleken att det med stor sannolikhet var en del av matchplanen från Bruce i halvtidspausen.
Av respekt för Wolves tekniska offensiva trio som gärna sökte sig mot de små fickorna mellan mittback och ytterback under första halvlek, valde man att ge Adomah och Snoodgrass uppdrag att följa Wolves wingbackar för att möjliggöra för Hutton och El Mohammady att stanna i centralare positioner intill mittbackarna och göra det kompakt och trångt centralt i banan.
Problemet blev bara att när Aston Villa väl vann bollen tvingades Adomah och Snoodgrass, två viktiga komponeneter i Villas anfallspel, ta löpningar från sina ytterbackspositioner, på 80-90 meter, för att nå Wolves straffområde. Aston Villa gjorde det alldeles för behagligt för hemmalaget. Wolves wingbackar kunde ohotat trycka upp i linje med Villas försvarslinje utan att oroa sig för ytan bakom sig och Villas yttrar, Albert Adomah i synnerhet, nullifierades.
Albert Adomahs genomsnittliga position mot Wolves (addomah och Huttons positioner låg på samma position efter att Adomah blev utbytt, därför syns inte Adomahs tröjnummer)
(Bild från Whoscored)
Jag skulle vilja torgföra min åsikt om Adomah som den mest underskattade spelaren i Aston Villa. Hans betydelse för Aston Villas anfallspel är, och har varit, ovärderlig sedan han kom till klubben. Redan förra året var han lagets bästa framspelare (Hourihane exkluderad då han även spelade för Barnsley), samt ligans nästfrämsta framspelare, och i år har han redan gjort fyra mål på sina åtta framträdanden. En spelare av Adomahs kvalité bör vara en förgrundsfigur i Aston Villas anfallsplanrt, inte delges särskilda defensiva uppdrag.
Under inledningen av andra halvlek hamnade Villa, i vad som nästa såg ut som en sexbackslinje(!).
För mig är det att ha alldeles för stor respekt för motståndaren och för lite tro på sin egen förmåga. Ett lag vars trupp kostat närmare 850 miljoner inte mäktar med mer än ett skott på mål, under en hel match(!) i The Championship, är oroväckande. Det är statistik som gör att Steve Bruce, trots fyra raka segrar på fem matcher, fortfarande bör vara under lupp.
Min önskade startelva:
Skulle vilja se ett löpstarkt lag som kan såra Fulhams stundtals naiva kantspringare, därför skulle jag tycka det var ganska intressant att spela Kodija på en kant, en position han har trivts i under sin tid i Frankrike och Bristol, och låta Hogan och Onomah, som har ett underskattat löpsteg, bilda anfallspar.
Snabba omställningar med Kodija, Adomah, Onomah, Hogan och Hourihane tror jag hade skapat oreda för Fulhams backlinje.
Det lär blir en matchbild som faller en ständigt löpande Scott Hogan väl i smaken och jag tror det kan lossna för honom imorgon. 3-1 Villa, Hogan dunkar dit två och Adomah noteras för sitt femte mål för säsongen.
