Aston Villa - Sheffield U2 - 2
Aston Villa - Sheffield United 2-2
Dagen före julafton och 35000 på läktarna, det är uppdukat för fest på Villa Park. Till början pekade allting i rätt riktning med denna kvällen slutade med en bitter eftersmak.
Steve Bruce mönstrar en helt förväntad elva med ett lag som är ur slag och har endast två poäng på de tre senaste matcherna. För ett lag som har ambitionen att ta klivet upp är detta naturligtvis inga bra siffror så här i jul/nyårsperioden då matcherna duggar tätare än snön här hemma.
Det tar endast några minuter innan domaren Simon Hooper får göra sitt första ingripande i matchen, han blåser straff då Davis går omkull. Adomah stegar upp och placerar bollen säkert i mål. En skön start på matchen och det är precis vad laget behöver och det skulle komma mer…
Strax innan matchuret visar 9 minuter får Villa en frispark nästan nere vid hörnflaggan på Sheffields planhalva. Snodgrass hittar en fri och högt hoppande Jedinak som säkert knoppar in 2-0. Detta far Jedis första mål för Villa och glädjen är total. Det verkar som Bruce hittat tillbaka till ett vinnande spår och vi kan blicka uppåt i tabellen för en stund.
Men glädjen blir tyvärr kortvarig och det visar sig tydligt att Jedinak inte har alla kvaliteér som en mittback bör ha. 3 minuter efter sitt första mål så glömmer han att titta bakom ryggen. En lång boll från Sheffields egen planhalva friställer Donaldson som snyggt tar ner bollen och lobbar över en chanslös Johnstone. Trots att detta är en bra prestation så är det ändå en klar miss från Jedinak, när man inte har farten så måste man vara placeringssäker och ha full koll på motståndarna.
Nu blir det oroligt i matchen, det starka övertaget Villa hade var frukten av två fasta situationer och inte av något lysande eget spel. Det bollas i sidled och Villa har ett skenbart övertag i form av bollinnehav utan att skapa några chanser. I 26:e minuter gör Jedinak en dundertavla, han sparkar ett hål i luften och bollen friställer istället Donaldson som sätter sitt andra mål för kvällen och 2-2 är ett faktum. Tyvärr visar det sig åter – Jedinak är inte en klippa i försvaret, visst att han kan vikariera under en period under en match men inte som ordinarie mittback.
Efter avspark så blir det farligt nästan direkt, Elmo drar iväg ett sällsynt inlägg som Adomah möter med pannan. Här borde vår specielle målskytt göra bättre av – han missar totalt målet i ett superläge. Resten av halvleken blir lite av ett ställningskrig och lite försiktigare efter den frejdiga öppningen. Johnston får ingripa och göra en riktigt bra räddning, så nära att Sheffield vänder matchen där. I slutet av halvleken ha Hourihane ett skott precis utanför stolpen vilket också blir Villas bästa chans för resten av matchen.
Halvtid
Svårt att analysera matchen med den starten. Himmel och helvete på 26 minuter och istället för att blicka uppåt i tabellen måste man kika neråt och se vad lagen runt om oss sysslar med. Det är ingen bra känsla tyvärr.
Det massiva övertaget i form av 2-0 på hemmaplan mot ett av seriens formsvagaste lag har förbytts till en ångestfylld resa och man får hoppas att Steve Bruce kan få fart på grabbarna i paus.
Matchen är igång igen men tyvärr tar inte Aston Villa tag i taktpinnen och kör över Sheffield. Det blir istället ett ineffektivt bollinnehav med väldigt lite fantasi och kreativitet. Istället är det Sheffield som står för de klara målchanserna. Efter cirka en kvart kommer första bytet, De Laet mot Snodgrass på högerkanten. Så vårt första vapen mot en seger blir att byta in en högerback! Vad som sker i manager Bruce hjärna kan man inte förstå. Dock visar De Laet på sin halvtimma mycket energi och gör ett positivt intryck, han borde dock fått mer bollar för löpvilja finnes.
Det blir inte mycket att skriva om i andra halvlek för Villas spel är slätstruket och det skapas ingenting av värde, det är Sheffield som skapar de bästa lägena och kanske borde tagit ledningen dessutom. Men så i minut 72 spelar Steve Bruce ut sin sista trumf, ett dubbelbyte. Två iskalla forwards ska in och få fart på det slätstrukna anfallsspelet. Gabby och Hogan in – Elmo och Davis ut. Trots denna toksatsning framåt så händer ingenting, inte ett avslut på mål under sista 20 minuterna som dessa herrar får chansen. Domaren blåser av och Villa fortsätter sin kräftgång i december – ingen seger.
Efter matchen
Bäst i kvällens match var Grealish som är den enda spelaren vi har som blickar framåt och tar bollen framåt. Det är alldeles för många Daniel Andersson i laget.
Jag kan inte förstå mig på Steve Bruce. Jag undrar varför vi har vissa spelare på bänken. Elphick, värvades in som kapten och var den som skulle leda försvaret som mittbacksgeneral. Nu när två mittbackar är skadade så borde han vara ett naturligt val, men icke det blir istället en defensiv mittfältare som tar den platsen. Hutton, visade när chansen kom att han var vår bästa ytterback men nu är han nummer två på bänken som ytterbacksalternativ. Till sist Birkir, han som ska spela VM och islänningarna förstår hans kapacitet men Steve Bruce envisas att ha kvar honom på bänken – obegripligt!
Ny match på annandagen, nya tag och då kanske första segern i december kommer?
