Bolton W-Aston Villa FC 3-2 (1-1)
Snacka om att släkten är värst. Gary Cahill gjorde vad han skulle, och sänkte sin gamla barndomsklubb som fostrat honom till det han är idag. En av Premier Leagues engelska bästa mittbackar. Jag säger bara: vilken kampvilja och målsinne den killen har. Vi skulle behållt honom.
Aston Villa ställde upp med Friedel i mål och Walker, Clark, Baker och L. Young i backlinjen, mittfältet bestod av Delph, Albrighton, Downing och NRC, i anfallet var det Ashley Young och Darren Bent.
1:a halvlek började med att efter 3.30 får Bent en perfekt boll i djupled som skär igenom hela Boltonförsvaret och är helt själv med målvakten. Men vad gör karln, någonstans på vägen så touchar han bollen med fel fot och första fiaskot var fullbordat. I den 15 minuten kommer Walker på höger kanten och rycker ifrån tre Boltonspelare, skickar iväg en hård passning längs med marken som de två mittbackarna inte kan bryta i straffområdet och Bent är helt fri, utan markering bredsidar in bollen i det vänstra hörnet av målburen. 0-1 till oss. Detta är lovande känns det som. Ja nu visar vi vem som bestämmer på plan. Albrighton kom även han på högerkanten och skickar in en boll mot Bent där mittbacken Wheater i Bolton går upp för att nicka, får bollen i bakhuvudet studsar på Bents huvud rätt upp i ribban och ut. Bent var inte riktigt med på att bollen skulle komma till honom på det viset. I den 24 minuten får Albrighton iväg ett inlägg som Delph missar öppet mål. I den 45 minuten får Bolton en hörna som vi skickar iväg till ny hörna, varvid i den 46 minuten kvitterar så klart Gary Cahill till 1-1. Med tanke på chanserna som vi hade skulle det i alla fall varit 3-1 till oss, nu var det 1-1. Halvleken var inte precis ett sömnpiller utan det var full fart från början till slut.
2:a halvlek började med att vi dominerar hela 30 minuter helt och hållet, trots att Bolton inte var helt ofarliga. I den 53 minuten skickar Albrighton ett inlägg till Downing som på volley skickar iväg bollen på fel sida om stolpen. Vi fortsätter att trycka på och under 54-55 minuten går bolle nsom ett flipperspel mellan våra spelare och räddningar från Jaaskelainen och försvaret. A Young, Bent och NRC fick inte in bollen i denna kalabalik. I den 68 minuten stänger Weather vägen för A Young i straffområdet och straffen är ett faktum. Ashley Young stirrar ner på Reebok Stadiums gräsmatta och drömmer sig bort förmodligen till kanske Old Traffords gräsmatta, vad vet jag. Istället för att koncentrera sig på Jaaskelainen och var han ska sätta bollen i målet så glor fanskapet ner i gräsmattan som om han skämdes för nåt. Jaaskelainen har följt Young med blicken och räddar den så utomordentliga dåligt slagna straff och det andra fiaskot var fullbordat. Här kunde vi ha dödat matchen. I den 75 minuten får Bolton hörna som vårt försvar bommar helt och Gary Cahill nickar hårt som Friedel räddar, returen ut igen till Cahill som larmar in bollen på volley i mål. Nu får Bolton luft i lungorna och under vingarna och pressar varvid Klasnic får en boll på volley i den 86 minuten och gör mål medan vårt försvar tittar på. Sen är resten historia och istället för att vinna kanske med 4-1 eller 5-1 så förlorar vi med 3-2.
Jag med de flesta, har nog aldrig varit så besviken som jag var igår på en match som vi kunde avgjort och fått med oss 3 poäng och klättrat upp i tabellen.
Det tredje och sista fiaskot är att vi tappar matchen helt till Bolton.
Domaren Kevin Friend delade ut 7 gula kort, varav Bolton även vann detta med 5 gula mot våra två. Snacka om att även detta är för djävligt. Även bytena vann Bolton med sina 3 mot våra 2. 3-2, känns siffrorna igen?
GH:s aktier sjönk ännu mer i den bottenlösa stinkande dyn. Det ska vara Guld värt för att ändra åsikt.
