Bury - Oldham2 - 2
Chelsea - Aston Villa 3-3 (1-1)
Nytt år, nya möjligheter. Något som Houllier troligtvis hade tutat i de gamla rävarna.
Efter många veckors besvikelse och nästan enbart förluster så var vi förmodligen inte många som ens trodde på en jämn match idag. När startelvan kablades ut så kunde man lätt tro att O'Neills fingrar var med i spelet.
Chelsea har precis som oss stora problem för tillfället, det märktes också i början av matchen. Inte alls samma frenesi och rörelse som vi vant oss vid från den blå maskinen. Agbanlahor har ett skott i början av matchen som smiter strax utanför stolpen, den gode Cech hade dock koll på bollen. Det är ett ställningskrig de första 20 minuterna, Villa har bra koll på Drogba, Anelka och Malouda. Tyvärr verkar Lee Mason (dagens domare) tycka det är lite dåligt med målchanser, därför blåser han straff när Collins går klockrent på boll i en nickduell med Malouda. Den senare står upp ett tag men när han märker att det inte blir någon målchans så dyker han likt en svan. Otroligt tungt när Lampard sätter bollen behärskat.
Det blir ett jäkla viftande med korten under en period och det är ordentlig frustration i bortalägret, med all rätt. Det dröjer till den 41:a minuten innan han viftar åt Villas håll, även denna gång är det straff. Reo-Coker blir klumpigt nersparkad av Essien, inget snack om den straffen. Ashley Young sätter den utom räckhåll.När halvleken är slut så har Mason lyckats skicka upp det gula kortet inte mindre än 7 gånger, 6 av dem till Villa.
Rättvist resultat efter 45 minuter, det enda orosmolnet är alla gula kort som vi i vissa fall får skylla oss själva för.
Andra halvlek startar Villa inspirerat och det dröjer bara ett par minuter innan Heskey har utnyttjat debutanten Bruma's passivitet i hemmalaget. Glada skrik här hemma, dock med en djävul sittandes på axeln som bara vill en illa för tiillfället, så känns det ju faktiskt just nu. Som så ofta med ett lag i motgång så blir ängslan otroligt stor, jag börjar se rensningar redan i 55:e minuten. Då vet man att det inte kommer hålla, inte på Stamford Bridge.
Det börjar dock kännas som det kan gå vägen när det återstår ca 10 minuter. Chelsea har hela tiden försökt komma till avslut utan att riktigt lyckas. När man känner sig som säkrast, det är då galningen från Elfenbenskusten dyker upp. Kvitteringen är ett faktum, håll ut nu skriks det på många ställen i Sverige. Det märks att många fortfarande har svårt för Ryssens intåg i Premier League och skadeglädjen är som det heter, den sanna glädjen. Då händer givetvis det som inte får hända, Albrighton slarvar ute på kanten och bollen kommer så småningom fram till Terry som skickar in bollen i nät. 3-2 och då ska det vara godnatt, trevlig helg och allt det där som vi är vana vid som Villa-supportrar. Våra ungtuppar, Albrighton och Clark vill annat. Super-Marc slår ett perfekt inlägg till Clark som från nära håll bara sätter till huvudet, kvitterat och glädje. Lerner på läktaren får fnatt och ger sig på Paul Faulkner. Med tanke på bilderna där så finner man det svårt att han enligt vissa bryr sig mer om sitt Cleveland Browns. Efter detta händer det knappt inget och matchen slutar helt rättvist 3-3.
Trots 3 mål bakåt idag så känns det ganska stabilt med Cuellar, Collins, Dunne och Clark. Samtliga i laget får ett godkänt betyg idag, extra plus till Cuellar, Heskey och Young. Litet minus till Downing för sitt offensiva spel. Dunne agerar som ett proffs ska och ska väl ha en liten eloge för det. Låt oss hoppas att han är tillbaka för att stanna. Vilan som han fått har nog varit mer än välbehövlig. Enligt rykten ska han ha spelat halvskadad väldigt länge nu.
Laget
Friedel
Cuellar Dunne Collins Clark
Downing Petrov Reo-Coker Agbanlahor
A Young
Heskey
Albrighton in för Agbanlahor 85'
Målskyttar
Lampard (str) 23'
A Young (str) 41'
Heskey 47'
Drogba 84'
Terry 90'
Clark 90'
Kort vila till onsdag, då kommer Sunderland till Villa Park. Låt oss hoppas på bra spel även då.