Crystal Palace - Aston Villa4 - 1
Crystal Palace - Aston Villa 4-1
Phoenix visade sig vara starkare än Hercules och vi får hoppas att Aston Villa orkar resa sig ur askorna från fighten på Selhurst Park.
Att följa Aston Villa som supporter handlar om höga toppar och djupa dalar. Att uppleva euforin när vi slår Chelsea i lördags till att sjunka ner i hopplöshet igår när ett halvbra Crystal Palace nästan förnedrar oss i Londons utkanter är vad det handlar om. Supporterskapet.
För att gå emot strömmen och faktiskt hitta någon sorts jämförelse som är på något sätt är förklarande dristar jag mig till att påstå att kunna kombinera spel i Europa beror på vilken turnering man tävlar i. Ifjol var det Conference League och utan att på något sätt nedvärdera något av lagen som deltog så vill jag nog påstå att vi kunde vila spelare och ändå nå en semifinal. När det nu är Champions League måste vi alltid ställa upp med bästa tänkbara lag och det är klart att det sliter på de som alltid får spela. Bevismaterial A här är Newcastle från ifjol. I jämförelse med Geordie-gänget har vi klarat omställningen jäkligt mycket bättre. En skitsäsong i ligan och ut med en smäll ur Champions League blev facit för Eddie Howes gäng medan vi är i en betydligt bättre sits nu.
Samtidigt är matchen igår ett jäkla bottennapp både offensivt och defensivt. Det kändes som om vi var helt orkeslösa förutom den första halvtimmen. Man kan såklart skriva spaltmeter om VAR och varför Palace mål godkändes medan Morgan Rogers mål underkändes för att Ollie Watkins eksem på knäet var offside men sanningen är att vi inte skapade tillräckligt framåt och släppte till för enkelt bakåt.
Denne skribents ytterst lekmannamässiga analys handlar mer om skador än ett komprimerat spelschema även om jag håller med Doktor Petersson i Tubbared om att det är klart att man som Rogers et al. inte kan prestera på topp om du ständigt spelar 90 minuter. Samtidigt köper jag Docent Larssons från Limhamn åsikt att man fan i mig ska kunna tända till inför fullsatta läktare när fansen sjunger ens namn.
För att återgå till tesen om skador ska här nämnas att vi har spelat med 10 eller 11 olika mittbackspar, högerbacken har besatts av flera "olämpliga" alternativ, vår bästa defensiva mittfältare har varit skadad eller varit tvungen att vikariera som mittback och vad den inkonsekventa försvarslinjen betyder förstår till och med Troy Deeney. I vår skribentgrupp lyfte Lysekils-Oskar Laurell våra betydligt mer modesta försvarsalternativ under Dean Smith, Craig Shakespeare och John Terry när vi var väldigt svåra att göra mål på. Hade vi mycket skador då? Nej, vi kunde sätta vårt försvarsspel med hjälp av kontuinitet snarare än stora namn.
Man bygger ett lag bakifrån är ett talesätt som brukar användas och det är klart att en stabil defensiv ger trygghet och mod att även kunna prestera en bra offensiv. Kan då inte Emery sätta en bra defensiv? Jodå, se bara på tidigare år så har vi haft en jäkligt bra defensiv och enligt denne soff-coach så hade detta en oerhört stor betydelse för hur vi kunde prestera offensivt.
Sedan förstår jag absolut inte varför inte Malen spelade. Fullständigt obegripligt...
Hur besviken man är på insatsen i tisdags så är man jäkligt sugen på fredagsmatchen mot Cardiff. Och resan till Birmingham med fru och barn med respektive när vi möter Newcastle. UTV!
