Arsenal - Aston Villa
0 - 2

Inför Arsenal – Aston Villa: Inga 15 minutes of shame, tack

Nu går vi in i oxmånaden. Det gäller att steppa upp, vara på tårna, gör det vi har pratat om, komma upp i nivå och allsköns alla tränarklyschor som går att skaka fram. Grejen är att det är verkligheten som speglas i alla dessa standardutryck.

Förra veckans 15 minutes of shame mot Brentford höll på att förvandla en gediget genomförd hemmamatch till ett praktfiasko. Nu räddade Ollie Watkins oss och Villa från den pinsamheten. Där och då kändes det bra att få med en pinne, men sett till helheten var det hur sunkigt som helst att inte kunna stänga den matchen. I Conference League kom franska Lille till Villa park i veckan och även där kändes det som en seger som kunde promeneras hem efter John McGinns 2–0 mål. Det sket sig igen, men inte lika illa som mot The Bees och Villa leder i halvtid med 2–1.
Woolwich stolthet Arsenal F.C. på Emirates är ett motstånd av en helt annan kaliber. Så långt är jag med, men min detaljkunskap är begränsad om laget, sånär som att jag såklart vet att Arsenal är i högsta grad med i racet om ligatiteln. Jag bollar över frågan till Linus Olsson, Gooner från Ytterby, som inte heller tänker dra några pilar hit och dit om spelidé och taktiska genidrag.
– Jag är en dålig analytiker, jag kollar mest för att det är kul, säger han.

Måktiga Emirates ingen kokande gryta
Det är skäl så gott som något att älska fotboll och ett lag.
– I år har det mesta varit fantastiskt bra, skitkul när det är jämnt i ligan. Det gör det roligare. Declan Rice har imponerat mest. Och Kai Havertz, som var så jäkla kass i början, han gör jobbet och har gjort några baljor. Fast han är ett träben också ibland, man kan inte få allt. Saliba och Gabriel i backlinjen har varit fantastiskt bra, även om de i stundens allvar mot Bayern München gjorde en del småmisstag, tycker Linus.
Han har varit på Emirates fem gånger, men aldrig på Highbury.
– Det är en fin och mäktig arena, men den har inte den där grytkänslan. Det riktiga trycket blir inte av när det inte är tight, tycker Linus.
Aston Villa då? Spelare med kvalitet finns, men räcker det till i hårt matchande? Jo då. Problemet är att det tenderar att inte spela i 90 minuter, Brentford är ett exempel. Och att de lätt hamnar i en sömnig handbollsuppställning och passar varandra utan explosivitet. Här vill vi ha ett ryck från Leon Bailey eller Moussa Diaby, en boll på Ollie Watkins eller skott från Thielemans.
Defensiven blandar och ger, inte minst Diego Carlos, även om det är kul när de zoomar in hans brottningsmatcher i samband med hörnor, Mot lag som Arsenal får de hålla sig till sin övre nivå om de ska bli någon poäng. De senaste matcherna mot lagen i toppen, City och Spurs, har varit riktiga svängdörrskalas. Det funkar inte mot Arsenal heller.
Så Villa boys, gör som jag säger så går det vägen. Eller skit i det, lyssna på Unai Emery i stället. Både magkänslan och vetenskapen säger att han oftare är rätt på det. Och så gillar han att trycka dit Arsenal. UTV!