Aston Villa - Arsenal
Kan Emery överlista Arteta igen?
Hemmapremiär efter premiärseger, denna säsong där Champions League-spel väntar runt hörnet. Kan förväntningarna bli högre månntro? Men det är verkligen rakt in i hetluften på Villa Park, mot titelkandidaten Arsenal, ännu en vendetta för Unai Emery.
Förra säsongen bröt Aston Villa en lång förlustsvit mot Arsenal. Och inte nog med det, vi tog en dubbel mot London-laget! 1-0 hemma på Villa Park i december och sedan en chockupplevelse för Gunners-fansen när Villa smart spelade hem 2-0 på Emirates, ett resultat som starkt bidrog till släckta titeldrömmar för de rödvita.
Ny hjärnornas kamp mellan Mikel Arteta och Unai Emery är att vänta, men också en ny möjlighet till ännu en uppvisning för “the king of mind games” - Emi Martinez - mot sin gamla klubb. Extra bonus för oss att världens bäste målvakt förlängde sitt Villa-kontrakt under veckan. Hurra!
Villa började säsongen resultatmässigt tillfredställande med 2-1 borta mot Hammers och även om spelet inte var “klang-och-jubel” hela vägen så var det ändå i en mycket positiv ton jämfört med försäsongsmatcherna. Startelvan var ganska väntad, men glädjande var också de inbytta spelarna som blev tungan på vågen. Efter Pau Torres lyftning ut mot vänsterkanten blev det one touch-uppvisning hela vägen av inhopparna Ian Maatsen, Jacob Ramsey och målskytten Jhon Duran. Duran, orosmolnet som bad om ursäkt inför Villa-klacken för sin Hammers-flirt under sommaren. En saga i sig…
Den store giganten var annars nyförvärvet Amadou Onana på det defensiva mittfältet. Handplockad av Emery och specialinstruerad för att lösa sin uppgift tillsammans med utmärkta komplementet Youri Tielemans. En belgisk duo i klass med Tintin och Haddock. Bomber och granater! Vad månde bliva?
Hur är då stämningen i Arsenal-lägret efter premiärsegern mot Wolves?
Jag vänder mig till två inbitna supportrar i min närhet. Först ut: Michael Wallin, grundare av Arsenal Arvika, en minst sagt inbiten Gunner.
- Premiären hemma på Emirates var stabil, utan att glänsa och spraka. Havertz och Saka fick näta. Gott så, men sett till övertaget i matchen borde det blivit ett eller ett par mål till. Raya räddade ett par onödiga lägen för Wolves, uppkomna ur okoncentration från hemmalaget. Men, stabil seger som sagt med 2-0. Lördagens bortamatch mot ett pånyttfött Villa blir en helt annan uppgift. Hemma på Villa Park är Emerys boys svåra att tas med. Jag tror på en jämn och tät match, där krysset ligger nära. Jag är imponerad över Villas utveckling senaste säsongerna! Tippar er högt upp även i år! Strax bakom topp fyra, säger Micke.
Och hur är då förväntningarna på årets Arsenal, som var två poäng från ligasegern förra året?
- Säsongens mål är ju självklart topp 4 och CL-spel, men ÄVEN ligaseger TROTS motstånd av omöjliga City. Som supporter av ett annat lag blir man oerhört irriterad när City år efter år klarar sig undan alla utredningar (115 punkter) men mindre klubbar som Everton (-10 poäng) och Forest straffas omedelbart. Lika inför lagen? Knappast!?
Arsenal ställer tilltro till förra årets trupp till stor del och har därför varit ganska stillsamma på marknaden, även om spanjoren Mikel Merino verkar komma in nu i ett sent skede.
- Det mest anmärkningsvärda under sommaren är väl köpet av Riccardo Calafiori från italienska Bologna. En reslig (188cm) 22-åring som främst är tänkt som vänsterback/mittback. Ansedd som en av Italiens mest lovande spelare på den positionen. Debuterade i A-landslaget nu i år. Fysisk spelare som är duktig i positioneringen på plan. Sedan har ju Emile Smith-Rowe lämnat för Fulham. En spelare från de egna leden, omtyckt bland fansen, som tyvärr inte fått förtroendet från Arteta fullt ut. Har varit skadad en del senaste åren, men gör det bra när han väl får chansen på mitten. Känns konstigt att se honom i den svart-vita tröjan.
Den saknaden delar Micke med David Björkegren, arsenalare som har lyckats nästla sig in i vår familj som måg. Nåja, det får väl gå…
Så hur ska det gå utan favoriten Smith-Rowe?
- Man vill ju vara optimistisk och tro på ligaseger men City känns ju alltid helt omöjliga… Dessutom finns det ju fler lag runt omkring som kan få till dundersäsonger om man har otur, t.ex. Liverpool. Premiären var väl godkänd, Saka och Havertz igång direkt vilket är skönt, men såg förvånansvärt svajigt ut bakåt stundtals så det hoppas jag att de skärper till. Sen så har man ju förra säsongen färskt i minnet så helgens drabbning är jag väldigt nervös inför. Men jag måste ju tro på seger ändå, säger David medan jag undrar om vi verkligen kan dela soffa på lördag kväll..?
