Krönika: Får Rodgers ekonomiska förutsättningar för att lyckas?
Brendan Rodgers har i dag uttalat sig om det stundande januarifönstret, och magister Grafström började under en tågresa fundera vilka förutsättningar Rodgers har fått att lyckas jämfört med Liverpools andra managrar i Premier Leaguehistorien.
Varje ägare av en fotbollsklubb bör vara medveten om två saker. 1. Det kostar pengar att sparka en tränare. 2. Effekterna av att anställa en tränare kostar också pengar.
Den första punkten känns tämligen uppenbar. I dagens fotbollsvärld är det synnerligen ovanligt att en tränare eller manager hamnar i en ”bosmansituation”, det vill säga att kontraktet är på väg att löpa ut. I många fall börjar managern frusta så smått i diverse tidningsintervjuer om problemet med att säkerställa spelarnas kontrakt om managern själv har ett kontrakt som sträcker sig kortare tid än två år. För en spelare är managern den enskilt viktigaste faktorn vad gäller karriärplanering, och sitter managern i en situation där kontraktet är vatten värt börjar spelarna genast bevaka sina egna intressen.
Detta medför att när det väl händer att en manager får sparken återstår det ett antal år på kontraktet och ägaren till klubben vars manager får lämna jobbet har rätt till kompensation. Ofta innebär det att förhandlingen inte är med en person utan med hela managerns arbetsstyrka i form av hjälptränare, målvaktstränare och så vidare. Ofta en rätt kostsam affär, fråga Roman Abramovich som sparkat folk till höger och vänster (och med fyra raka utan seger i ligan ligger Roberto Di Matteo förmodligen pyrt till).
Nu är det dock inte bättre än att det tillkommer en kostsam detalj, nämligen nyanställningen. En ny manager förväntas sällan klara av att göra underverk med ett material som den förra managern misslyckades med. Ofta får en ny manager en något större summa pengar att värva för de första två transferfönstren. För att sätta egen prägel på laget, för att få in spelare som passar managerns taktiska plan eller helt enkelt fylla luckor som finns i en trupp någon föregångare samlat samman.
Det är med ovanstående i tanken som jag läser citaten från Brendan Rodgers och det kommande transferfönstret i januari. Rodgers hamnade i en alldeles extraordinär situation i augusti där han i princip inte fick ekonomisk backning över huvud taget. Visst, Joe Allen för 15 miljoner pund och Fabio Borini för strax över tio miljoner pund är inte småpengar men det såldes spelare för 13 miljoner pund och sex etablerade landslagsspelare med höga löner försvann från kostnaderna. Vi minns väl alla alltför väl hur farsartat situationen med Clint Dempsey till slut föll ut, och om inte det var illa nog har väl de flesta återupplevt det hela genom att se Being Liverpool. Släng iväg Andy Carroll på lån till West Ham för att strö salt i såren. Rodgers hamnade där och då i en situation Liverpoolmanagrar tenderar att inte hamna i, nämligen att nekas ekonomiskt stöd i början av karriären. Låt oss ta en titt i backspegeln för att visa min poäng.
Roy Evans (manager i Liverpool 1994-1998)
Evans kastades in för att rädda det sjunkande skeppet som var Liverpool under Graeme Souness styre. En frejdig offensiv med många målrika drabbningar blev resultatet och hade England där och då haft fyra platser i Champions League hade Evans förmodligen haft kvar jobbet än i dag då Liverpool kom antingen trea eller fyra under Evans samtliga hela säsonger som manager. Vilket ekonomiskt stöd fick Evans? Bland de första värvningarna Evans åtar sig är Phil Babb (3,6M), John Scales (3,5M), Stan Collymore (8,5M) och Jason McAteer (4,5M). Det verkar kanske inte som så stora pengar i dag, men Collymore var brittiskt transferrekord när det begav sig och använder vi oss av Transfer Price Index (TPI, utvecklat för boken Pay as you play av bland andra Paul Tomkins och det omvandlar äldre övergångssummor till dagens penningvärde) hade Collymore kostat 22 miljoner pund och de övriga varit värvningar i Joe Allens klass rent ekonomiskt. Evans fick med andra ord goda förutsättningar rent ekonomiskt.
Gérard Houllier (manager i Liverpool 1998-2004)
Houllier delade sysslan med Evans under några månader, men då Houllier hade ensamt ansvar från november 1998 räknar vi från denna tid. Fransmannen hade ett antal framgångsrika säsonger resultatmässigt men anklagades också för att spela ett tråkigt spel där ordens makt är allt (Liverpool ansågs av många spela kontringsfotboll, vilket har en negativ klang samtidigt som Arsenal under Arséne Wenger spelade omställningsfotboll – vilket är samma sak men som anses vara sevärd och positiv fotboll). Precis som Evans fick Houllier värva friskt där spelare som Dietmar Hamann (8M), Vladimir Smicer (3,75M), Sander Westerveld (4M), Stephane Henchoz (3,5M) och Emile Heskey (11M – då övergångsrekord i Liverpool). Till Houlliers försvar skall sägas att under samma period hämtades också en av klubbens absolut bästa värvningar någonsin i form av Sami Hyypiä för blott 2,6 miljoner pund. I TPI-mått motsvarar Hyypiä ungefär 6 miljoner pund och den som lyckas värva en sådan mittback för den summan i dag blir snabbt geniförklarad. Hamann hade i dagens värde kostat över 18 miljoner pund och Heskeys värde i dagens mått skulle vara över 25 miljoner pund, eller en Luis Suarez med gott om växelpengar kvar för att göra det ytterst konkret.
Rafael Benítez (manager i Liverpool 2004-2010)
Spanjoren Benítez vann som vi alla känner till en viss final en vacker sommarkväll i maj. En av Houlliers sista gärningar som Liverpoolmanager var att knyta till sig Djibril Cissé för 14 miljoner pund vilket i dag skulle vara 26 miljoner pund och denna rekordvärvning fick Benítez med sig in i jobbet. Detta hindrade dock inte ägaren David Moores att skjuta till mer medel och tidigt i Benítez karriär kom spelare som Xabi Alonso (10,7M), Luis Garcia (6M), Fernando Morientes (6,3M), José Reina (6M), Mohamed Sissoko (5,6M) och Peter Crouch (7M). Dessa spelare kostar enligt TPI 75 miljoner pund med Alonsos 19 miljoner pund som den enskilt största posten. Benítez fick precis som Houllier och Evans ekonomiskt stöd.
Roy Hodgson (manager i Liverpool 2010-januari 2011)
Englands nuvarande förbundskapten fick ingen lång sejour i klubben (och det är vi alla glada för), och det skall väl också sägas att under Hodgson blev det ekonomiska läget i klubben under Tom Hicks och George Gillett av det mer akuta slaget. Tack vare Javier Mascheranos övergång till Barcelona fanns det ändå pengar för Hodgson att spendera och som han gjorde det. Christian Poulsen (4,5M), Paul Konchesky (3,5M) och Raul Meireles (11,5M) är spelare som sticker ut på ett eller annat sätt. Som tur är befinner sig dessa siffror i en så modern kontext att TPI blir samma sak, men i de första två spelarnas fall tror jag vi alla kan enas om att Juventus och Fulham rånade oss i förhandlingarna. Hodgson fick inget ekonomiskt stöd att tala om, men så var klubben bara några dagar från att gå under på grund av usel ekonomi i två månader efter transferfönstrets stängning också.
Kenny Dalglish (manager i Liverpool januari 2011-2012)
Friska vindar med nygammal manager och nya ägare som vill visa vart skåpet skall stå. Luis Suarez (22M) och Andy Carroll (35M) verkar onekligen vara en satsning utan dess like i Liverpools historia (två transferrekord inom loppet av några dagar till exempel), men tänker man in försäljningen av Fernando Torres till Chelsea och Ryan Babel till Hoffenheim rör det sig om växelpengar som de nya ägarna faktiskt spenderade de galna sista dagarna av januari 2011. Dalglish fick dock rejält med stöd under sommaren 2011, ty då värvades Jordan Henderson (16M), Charlie Adam (6,75M), Stewart Downing (18,5M), José Enrique (6M) och Sebastian Coates (4,9M). Kanske är det med dessa namn och siffror i minnet som fått Fenway Sports Group att hålla tillbaka under Rodgers första värvningsfönster, för undantaget Suarez är det få av dessa som visat upp spel som motsvarar pengarna de kostat att värva.
När då Rodgers säger att han vill förbättra anfallspositionen i januari men också säger att "Det kommer inte bli några stora förändringar när det kommer till spelare som ska tillkomma, sån är den verklighet som klubben befinner sig i" rör han sig i en kontext där det finns ett beprövat anfallsalternativ i truppen och han fått en hårdare ekonomisk start än någon Liverpoolmanager under Premier Leagueeran. Han ligger på samma poäng som Hodgson gjorde efter tolv spelade ligaomgångar, och har fått jobba med ungefär samma ekonomiska medel. Vill Fenway Sports Group förbättra detta är det nog dags att de ger Rodgers ekonomiska medel att jobba med.
