Shut up you southern muppet - Elake Daves Krönika (Del 2)
Som tröstpris tog Arsenal hem FA-Cupen mot ett Southampton som var glada över att bara vara i final. Därmed undslapp man nesan att gå titellösa vilket säkerligen skulle ha varit oerhört genant med tanke på vad som har sagts från Wengers håll under säsongen. Denna pokal till trots känner säkert de flesta Arsenalsupportrar besvikelse över att vad som började så bra slutade i samma gamla visa. Under de sju säsonger Wenger har varit coach för Arsenal har Man Utd vunnit ligan fem gånger. Det berömda utlovade maktskiftet känns inte mycket närmare idag än det gjorde för fem år sen.
Men, redan nästa säsong kommer Arsenal att bli ett ännu bättre lag. Man kommer att minnas bitterheten man kände den 11 maj när man såg Manchester United lyfta den pokal man hela säsongen varit övertygad om att man själva skulle vinna. Den bitterheten kommer omvandlas till revanschlusta, samma bränsle som har drivit Manchester United hela denna säsong. Det bränslet i kombination med Henry, Pires och Vieira kan mycket väl erövra världen. Om inte annat så är ju Arsenal alltid bäst i Wengers egen lilla värld.
#
Ett annat lag som vill betydligt mer än vad de kan är Liverpool.
Innan vi blir för kritiska, låt oss först slå fast att Liverpool har allting som krävs för att bli ett fantastisk lag. Förutom Englands (och här menar jag förstås nationalitetsmässigt) bästa anfallare och en av de bästa mittfältare har man även en stabil backlinje, en målvakt som i sina bästa stunder lugnt kan utmana om titeln bäst i ligan, bra ungdomsverksamhet och framförallt en fanatisk publik. Lägg till att man inte har några större ekonomiska bekymmer, en bra arena och en framgångsrik historia så borde väl allting vara upplagt för att man ska kunna konkurrera om ligaguld och internationella framgångar? Icke alls.
Allt detta ovan betyder ingenting när man har Gerard Houllier som coach. Detta är mannen som såg sitt Frankrike slås ut på övertid av Bulgarien inför VM 1994. Denna förlust har satt sig som ett sår i hans själ. Ett sår så smärtsamt och djupt att han går till vilka överdrifter som helst för att förhindra en upprepning. Vi talar här om en man vars ide om offensiv är att ha en man över mittlinjen och som rationaliserat bort begreppet ytterspelare. För Houllier är kanterna endast ett försåtminerat område där motståndarna kan tänkas erövra bollen. Följaktligen så det är mycket bättre att hålla sig i mitten där man kan få hjälp av de övriga i det egna laget som parkerar där. På Houlliers taktiktavla ritar han en stor strut som har öppningen emot eget straffområde och spetsen i vid motståndarens straffpunkt. Det är planen som ska följas och gud nåde den som träder utanför. Med hjälp av denna Liverpoolska variant av catenaccio-fotboll skulle all världens framgångar skördas och Liverpools namn nämnas med respekt i fotbollseuropa.
Utan att dra ut på lidandet alltför länge kan vi enkelt slå fast att så inte blev fallet.
Liverpool hade ett uttalat mål inför denna säsong. 85 poäng i ligan skulle man skramla ihop och man skulle också ta sig till semifinal i Champions League. Kan synas vara högst ställde förväntningar men så är det i Liverpool. År efter år är det samma visa när säsongen börjar. Coacher och spelare livligt påhejade av sina supportrar bedriver plakatpolitik och överträffar varandra i förhoppningar och förväntningar. Premier League seger säger Bull, Champions League seger säger Bill.
Resultatet blev 64 poäng, femteplats i ligan samt utslagna ur Champions League i första gruppspelet. Någon som kan stava till f-i-a-s-k-o?
Houllier vägrar dock ställa upp på stavningsövningar utan vill hellre använda termer som "smärre misslyckat" och "kanske inte i paritet med vad vi tänkt oss." Han poängterar också mer än gärna att det finns en femårsplan bakom Liverpools agerande och att Alex Ferguson minsann också behövde en massa år på sig att vinna ligan. Ej heller är han sen med att dra upp det faktum att Liverpools säsong faktiskt var riktig bra för man vann Kalle Anka cupen mot självaste Manchester United. Det är dock svårt att tro att den pokalen får någon framstående plats i prisskåpet. Ligacupen är och förblir en tramsturnering avsedd för notoriska mittenlag utan annan chans på europaspel. Vad gäller femårsplanen så vet vi att han har en sådan. Han försummar inte ett tillfälle att dra upp den efter varje förlust och berätta att man egentligen ligger före tidsplanen för att man vann UEFA-cupen 2001. Så vadå? Ska han hålla på likadant 2009 och berätta att hans femårsplan numera är en 15-årsplan och egentligen ligger man före tidsplanen för man vann ligacupen 2003 mot Man Utd? Sedan 1998 har Houllier spenderat £102, 5 miljoner på att bygga ett lag. Jag tror inte det är för mycket begärt av supportrar och styrelse att få se lite avkastning snart. Alex Ferguson i Manchester United har snart byggt två lag under tiden det har tagit för Houllier att få ihop ett och fransmannen är fortfarande inte klar. Liverpools lagbygge kan liknas vid ett IT-projekt. Det blir alltid klart nästa vecka och om det mot förmodan skulle vara klart så fungerar det inte.
Liverpool 2002-2003 är så långt ifrån 80-talets glansdagar det överhuvudtaget är möjligt att komma. T o m Birmingham har ett elegantare passningsspel i dagsläget - och det är betydligt allvarligare för Liverpool än en missad Champions League placering. Ska Liverpool komma tillbaka nästa säsong och utmana om åtminstone en Champions League plats så måste det ske förändringar och det måste ske snarast. Hur bra coach Houllier än är så fungerar inte hans idéer i Liverpool. Liverpool är ett klassiskt engelskt lag och bör spela engelsk offensiv fotboll med tyngdpunkten på snabbt passningsspel och snabba avslut. Denna fransk-engelska variant av catenaccio man har pysslat med under denna säsong är ett otyg och borde förbjudas för fotbollens överlevnad.
Fortsättning: Del 3