MUWomen’s Barmy Army: Goalkeepers’ union
Målvakter brukar ofta ses som ganska egna och skiljas från utespelarna, de har liksom sin egna lilla union. Manchester United har haft det väl ställt på målvaktspositionen sedan laget bildades 2018, och här tar vi en titt på hur resan sett ut och vad framtiden kan innehålla.
Vi tar det från början, när Manchester United rekryterade spelare till den första upplagan av det nystartade damlaget under sommaren 2018 hämtades det in många unga spelare med en bakgrund i Uniteds ungdomsled, några spelare utifrån och några med lite mer rutin. Den med allra mest rutin återfanns längst bak i plan, målvakten Siobhan Chamberlain.
Det är svårt att tänka sig en bättre värvning än Chamberlain när det kommer spelare lite varstans ifrån och helt plötsligt över en sommar ska bli ett helt nytt lag.
Med sina 35 år och rutin från en mängd olika klubbar i England och ett äventyr i den amerikanska ligan tillsammans med 50 landskamper blev hon direkt ett fundament att bygga saker kring. Dels skulle hon vara den där säkra sista utposten på Uniteds väg mot högstaligan och dels kunde hon fungera lite som en förlängd arm ut i spelargruppen för Casey Stoney – de är gamla landslagskamrater – i hennes första uppdrag som huvudtränare.
Chamberlain hämtades in från Liverpool och har beskrivit det som en dröm att få representera Manchester United, något hon aldrig trodde skulle bli möjligt. Men så kom dagen då United startade upp ett damlag igen och då var det Siobhan som skulle se till att bollarna hölls borta från eget mål. Första matchen – 1-0 segern mot just Liverpool i ligacupen – blev startskottet för en säsong där United fullständigt körde över motståndet i Championship och endast släppte in sju mål på 20 matcher.
Den rutinerade målvakten stod i 17 av dessa matcher, de andra tre fick ynglingarna Emily Ramsey och Fran Bentley ta hand om.
Jag tror inte man kan överskatta den betydelse Chamberlain hade på laget för att svetsa samman truppen och sedermera göra dem till en faktor även i WSL.
Men något spel i högstaligan för United blev det aldrig för Siobhan, hon blev gravid – och födde sitt första barn, en dotter, i januari 2020 – men hon var hela tiden involverade i laget och arbetade även lite extra som expertkommentator för MUTV under säsongen 19/20, något hon fortsatt med sedan hon avslutade karriären sommaren 2020.
Så med Chamberlain borta från matchtruppen när laget gick in i sin första säsong i WSL hängde målvaktsfrågan lite i luften.
XXX
Under november har vi fått se två spelare sätta pennan på papper och skriva nya kontrakt med United, Carrie Jones och Ella Toone.
Carrie Jones är bara 18 år gammal – född 2003 – men gjorde debut redan förra säsongen. I år har vi fått se henne fortsätta göra några inhopp och dessutom starta två matcher i ligacupen. Efter en lite trevande inledning i ligacupmatchen mot Manchester City tog hon verkligen för sig och för mig kändes det som matchen där hon på riktigt tog steget till att bli en seniorspelare. Utöver utvecklingen i United har hon representerat Wales landslag sju gånger där hon debuterade som 15-åring. Ni märker att det är en riktigt spännande spelare United nu knutit upp.
Kontraktet – som är hennes första proffskontrakt är skrivet till 2023 med option för ytterligare ett år.
Till manutd.com kommenterade Marc Skinner kontraktet: ”Carrie är en så talangfull spelare och visar upp en mognad långt över hennes ålder, och det visar sig verkligen på sättet hon spelar och tar sig an matcher”.
Ella Toone behöver jag inte beskriva något närmre, ni som följer United vet vilken utveckling hon haft både i klubblag och landslag och att hon är en spelare United vill bygga sin framtid kring. Vill ni läsa mer om henne kan ni kika in på denna artikel jag skrev för två månader sedan.
Hon har redan spelat flest matcher i klubbens historia och dessutom gjort flest mål, och nu kommer vi få njuta av att se henne till åtminstone 2025.
”Att skriva ett nytt kontrakt med klubben är väldigt exalterande för mig, United har varit en stor del av min uppväxt och jag är överlycklig över att fortsätta min resa här”, kommenterar hon till manutd.com.
Två spelare som United verkligen kan bygga på framöver, så det finns inget annat att säga än att det är fantastiskt att se kontrakten påskrivna!
Ella Toone firar sitt ledningsmål mot Everton tillsammans med de tillresta supportrarna.
XXX
Visst fanns Emily Ramsey och Fran Bentley kvar, men det var nog ingen som egentligen såg dem som redo att ta hand om förstaspaden i WSL riktigt än.
Då vände United istället blicken mot Tyskland och övertygade Mary Earps att komma tillbaka till England efter en säsongs utflykt till Wolfsburg – där hon var med och vann ligan och cupen. Earps – som då var 26 år gammal hade redan samlat på sig rutin från bland annat Bristol och Reading i WSL och slagit sig in i det engelska landslaget – kom till United som en uttalad förstamålvakt och har sedan dess stått mer eller mindre varenda minut för klubben.
Med Earps mellan stolparna har United tagit två raka fjärdeplatser i ligan och hennes kontrakt har också förlängts en gång sedan hon skrev på under sommaren 2019.
Förhoppningarna var väldigt höga – i alla fall från mig – på att Earps skulle vara och bli den där målvakten som kunde leda United vidare i utvecklingen och ta steget ut i Europaspel.
Har då dessa förhoppningar infriats? Nja är väl mitt svar. Något Europaspel har det inte blivit ännu, men det ligger så klart inte bara på Earps, det handlar om hela truppen och den konkurrens som finns i toppen av ligan.
Men faktum är också att Earps inte tog de kliv man hoppades på under de två första säsongerna i klubben. Ni som följt denna artikelserie ett tag vet att jag tidigare skrivit om mina frågetecken för målvaktspositionen.
Mary Earps är en väldigt duktig målvakt på många sätt, det som för mig kanske framför allt sticker ut är hur duktig hon är när hon ställs öga mot öga mot en anfallare. Däremot har spelet i luften inte alltid övertygat och det har ofta blivit rörigt vid inlägg och hörnor som skulle kunnat hanteras på ett betydligt bättre sätt.
Den landslagsplats hon hade gick också förlorad när andra unga engelska målvakter började dyka upp runt om i ligan. Så när jag i somras satt och funderade kring Uniteds lagbygge såg jag en uppgradering på målvaktspositionen som om inte nödvändig, så i alla fall önskvärd.
XXX
Den 27 november 2022, skriv ner det datumet, då kommer Manchester Uniteds damlag ta emot Everton på Old Trafford.
Redan under förra säsongen spelade damerna en match på Drömmarnas Teater när man slog West Ham med 2-0, hur stort som helst men då var det utan publik och det är ändå inte riktigt samma sak.
Nu ska det packas in massor av människor på Old Trafford – så länge covid-läget i Europa och världen inte blir värre igen – och damlaget ska få känna den atmosfär som kan skapas där.
Har ni kanske planerat att resa till England och titta på fotboll denna säsong nu när restriktionerna lättats en del, varför inte köpa biljetter till denna match och vara med om något historiskt! Ni kan läsa mer om detta här.
XXX
Men säsongsinledningen har i mångt och mycket motbevisat mina farhågor, Earps har imponerat och dessutom tagit tillbaka sin plats både i landslagstruppen och startelvan – visserligen i Ellie Roebucks frånvaro, men ändå.
United gjorde inför säsongen lite förändringar bakom Earps. Ramsey och Bentley skrev nya kontrakt men lånades direkt ut till Birmingham respektive Bristol, och in kom istället Sophie Baggaley från Bristol som åkte ur WSL.
Baggaley har representerat England i alla landslag till och med u23 och dessutom varit med i truppen med seniorlandslaget några gånger utan att få kliva ut på planen i en match.
Bristol åkte ur WSL med dunder och brak och det släpptes in en hel massa mål, men det var inget man enbart kunde lasta Baggaley för, laget var helt enkelt inte tillräckligt bra.
Så när hon kom till United var min tanke att hon kunde ta upp kampen med Earps på riktigt. Hittills har hon dock bara fått stå två ligacupmatcher, men kanske att vi fått se en situation som liknar den i herrlaget när Alex Telles värvades. Helt plötsligt blev Luke Shaw en vänsterback av hög internationell nivå, och lite likadant har det blivit för Mary Earps.
Sophie Baggaley hämtades in från Bristol City inför säsongen.
För det är inte bara så att Earps fått tillbaka sin landslagsplats på grund av att någon annan målvakt blivit skadad, hon har gjort många fina prestationer för United också. Direkt från start denna säsong kändes det som att hon kom ut med ny pondus och en stabilitet i delar av spelet där hon tidigare varit mer svajig, framför allt spelet i luften.
Hon har fortsatt göra flera riktiga klassräddningar som gjort att United undvikt baklängesmål och varit den där trygga sista utposten.
Med det spel hon visade upp i inledningen av säsongen blandade hon sig i diskussionen om ligans bästa målvakt, men nu de senaste matcherna har det kommit något misstag för mycket som man gärna vill undvika. Dels en rejäl miss i kommunikationen med Maria Thorisdottir som gav Everton kvitteringen och sedan stod hon totalt felplacerad på Miedemas distansavslut mot Arsenal. Misstag kan alla göra och denna säsong är det för mig inget snack om att hon ändå har tagit ett steg framåt och stärkt sina aktier.
XXX
Förra månaden skrev jag att det var lite upp till bevis för Marc Skinner och hans United under de kommande matcherna, och nu har vi facit på hur det gått.
Borta mot Everton började United väldigt starkt och tog ledningen genom Ella Toone, men sen blev det återigen för passivt och Everton tilläts och tog kontroll över matchen. Till slut kom också kvitteringen, låt vara på en tavla av United, och det blev bara en poäng att åka hem med.
Mot Manchester City i ligacupen blev det däremot en sån match det går att peka på och bygga förtroende och hopp kring. Efter att ha hamnat i underläge redan i andra minuten växte United mer och mer och fick till en kvittering innan paus genom Ivana Fuso. Man vågade kliva högre och sätta in den press jag efterfrågade förra månaden, vilket också gav resultat. När Ona Batlle fullföljde pressen och tryckte in 2-1 med tio kvar var det helt rättvist.
Jag vill också passa på att lyfta Kirsty Smith som gjorde säsongsdebut och var en av planens absolut bästa spelare.
Sen var det tillbaka till ligaspel mot serieledarna Arsenal. Det var en rejäl krigarinsats i första halvlek där United försvarade sig fint i eget straffområdet med Aoife Mannion i spetsen. Men när Vivianne Miedema spräckte nollan direkt i andra halvlek och sedan Katie McCabe dubblade ledningen på straff blev det en för svår uppförsbacke.
Utgångläget i ligacupen var nu perfekt, men då kan man inte förlora hemma mot Leicester på straffar. Underläge två gånger om och sedan förlust när extrapoängen skulle delas ut innebär att det blir betydligt tuffare när avancemang ska avgöras om någon vecka.
Så himla bra blev det väl inte denna månad ändå, tycker absolut vi ska kunna kräva mer av detta lag. Härnäst väntar Brighton och Aston Villa i ligan, och däremellan ska det avgöras om det blir avancemang i ligacupen när United tar sig an Everton på bortaplan. Nu gäller det att steppa upp.
XXX
Emily Ramsey blev matchhjälte i straffläggningen mot City i ligacupen förra säsongen.
Vad landar vi då i, har United sin målvaktsfråga löst? På många sätt har man nog det skulle jag säga. Hög klass på Earps som förstaslips och Baggaley är en fullgod backup. Sen vill man så klart ofta ha ännu mer och frågan är hur det kommer se ut om en eller två säsonger.
Emily Ramsey är född 2000 och Fran Bentley är född 2001, båda är utlånade och får speltid i WSL respektive Championship.
Ramsey har haft det tufft i Birmingham som parkerar i botten av WSL och fått se rätt många bollar passera in bakom henne. För Bentleys del har hon fått en del vitsord i ett Bristol som haft det halvtufft efter att förra säsongen åkt ur WSL.
Men båda dessa tjejer är med i Englands u23-landslag och ser sig säkert själva kunna konkurrera om en plats i United så småningom. Skulle jag sätta pengarna på någon av dem skulle det vara Fran Bentley, får bara känslan av att hon har något som kan ta henne långt.
Sen är frågan om Ramsey och Bentley kommer bli topp topp vilket kommer krävas för att slå sig in i United, men förutsättningar finns i alla fall. Och om United vill ta steget och kanske utmana om en CL-titel är frågan om Earps är tillräckligt bra, inte så säker på det trots att hon steppat upp denna säsong.
Men det är inte där United är idag, just nu handlar det om att försöka få in en tå på topp 3 och verkligen etablera sig i toppen av ligan. För det är den existerande målvaktsuppsättningen definitivt tillräckligt bra, och kan Earps fortsätta sporras av Baggaley och sedan kanske få konkurrens av någon av de yngre tjejerna är det inte omöjligt att vi kan utvärdera ett goalkeepers’ union som inte bara nämns i toppen av WSL utan i hela Europa. Låt oss hoppas.
Månadens spelare: Aoife Mannion
Aoife Mannion firar en seger med supportrarna, precis som Martha Thomas i bakgrunden.
Månadens mål: Ona Batlles 2-1 mot Manchester City. Hon driver först upp bollen på vänsterkanten och jagar sedan ikapp försvarare efter att Alessia Russo tagit ett avslut. Hon hade bara bestämt sig, skickar undan försvararen och borrar in bollen med vänsterfoten. Älskar det målet.
Månadens coolaste: Alessia Russo hoppade in för England mot Lettland med halvtimmen kvar och lämnades sedan matchen med en matchboll efter att ha gjort sina tre första landslagsmål inom loppet av drygt tio minuter. Nu ska det sägas att även Ellen White och Beath Mead gjorde hattrick och Lauren Hemp prickade in fyra mål. Därutöver gjorde bland annat Ella Toone mål och England vann med 20-0. Men hey, det var VM-kval och det var ett hattrick i landslaget för Russo.