Aston Villa - Bayern München1 - 0
"Oh, it must be and it is..." Anno 2024!
“Oh, it must be and it is! Jhon Duran!” Jo visst fick vi nya vackra minnen att vårda, denna elektriskt sprakande kväll när Champions League återvände till Villa Park. 1-0 mot Bayern München, ett resultat som känns så ljuvligt bekant. Så oväntat, men också så fantastiskt!
Förväntningarna var låga, även om stämningen var gnistrande och förhoppningarna gryende, såväl på Villa Park som hemma i sofforna. Skulle ett Villa med defensiva problem verkligen ha en chans mot det Bayern München som har öst in mål i säsongsinledningen. Det verkade inte realistiskt, men vårt hopp stod som alltid till Unai Emerys taktiktavla. Och som den levererade! En vacker konstinstallation skapad med ett enda penseldrag av overkligt effektive superinhopparen Jhon Duran fick Peter Withe att le uppe på läktaren. En rad njutningsfulla tigersprång av Emiliano Martinez skickade Nigel Spink-vibbar in i själen på Villa-supportrarna. Och efter en monumental laginsats syntes prins William redo att adla samtliga hemmahjältar. Himlen målades i claret-and-blue, precis som vi har längtat efter, i årtionden.
Men i realitetens namn kunde det förstås ha gått som förväntat. Bayern tog tag i taktpinnen och skruvade fast Villa i försvarsuppställning gång på gång. “Dibu” fick plocka fram sina allra mest publikfriande takter när han sträckte ut hela sin argentiska atletkropp för att tippa Olisés välriktade skott över ribban.
Föga förvånande var Emerys plan ett lågt stående försvar och vassa snabba omställningar. Men perfektionisten hade förstås också en mängd små detaljer inbakade i den stora bilden. Redan i startuppställningen signalerade spanjoren att han hade tänkt till. Jaden Philogene från start? Andra starten någonsin i Villa-tröjan. Ja, om man ville vara nostalgisk redan här så kunde tankarna gå till Nigel Spink som ju också levererade sin hjälteinsats med bara en Villa-match i ryggen. Jaden ville inte vara sämre. Den 22-årige akademiprodukten var strålande! Såväl offensivt som defensivt. Inte ens en skada på Jacob Ramsey, och därmed byte av kant för Jaden, kunde rubba hans målmedvetenhet. I 90 minuter plus var han som ett jobbigt klängigt lillasyskon för Bayern.
Några rynkor i pannan och gråa hårstrån bör Dayot Upamecano ha fått efter att ha tampats med Ollie Watkins i 70 minuter. Kanske skulle Bayern-backen också ha fått syna det röda kortet efter både en och två nedrivningar av Watkins. Den första bedömde domaren som en sammanstötning, den andra renderade i ett gult, men Ollie hade varit helt fri mot mål om inte Upamecano idkat handpåläggning.
Villa åt sig in i matchen och fick också första bollen i nät. I samband med en frispark serverade Jaden ett guldfat för Pau Torres, men VAR upptäckte att Ramsey var tydlig offside i ett tidigare läge.
0-0 i paus. Vi var lättade och stolta. Visst, förväntat överlägset bollinnehav för gästerna, men nollan intakt och vi hotade faktiskt framåt!
Villa fortsatte att styra bort Bayern på ett effektivt sätt i den andra halvleken, men alla visste att det förstås skulle komma chanser förr eller senare. Men också kontringslägen åt andra hållet.
Och alla visste att Jhon Duran skulle äntra scenen. Och alla visste vad som skulle kunna hända då. Outröttligt jobbande Watkins lämnade planen och öppnade vägen för han som alltid tror att han kan avgöra matcher. Oavsett motstånd.
Peter Withe gjorde sitt oförglömliga mål i 67:e minuten. Duran behövde nio minuter för att jobba fram sitt underverk. I den 79:e small det. Lustigt nog skrev jag tidigt i matchen i en gruppchatt: “Frågan om inte Neuer får släppa in en lobb idag”. You can call me Saida!
I eftersnacket har det också varit tydligt att Duran hade fått just dessa instruktioner, att hålla koll på Manuel Neuers positionering långt ut på planen, alltför långt ut ibland. När “Dibu” kastade ut till Pau Torres, försvarsgiganten med den känsliga vänsterfoten, var det dags för magi. En lång svepande passning, en Duran som tog Upamecano på ryggen, en snabb blick mot målet - jodå Neuer mycket långt ute - och en enda stöt på bollen, seglande i en triumfatorisk båge över Tysklands målvaktslegendar.
Euforiskt jubel på Villa Park, katten vettskrämd hemma i soffan. 1-0! Precis som i Rotterdam 1982. Skulle det verkligen kunna hålla? Ja, om man har den största vinnarskallen som målvaktsskrået har skådat mellan stolparna så är det möjligt. Serge Gnabry lurade offsidefällan och fick ett öppet avslut mitt i “slottet”. Den väldige “Dibu” var där och täckte med sin kroppshydda. Fortfarande 1-0, in på stopptid. Det är då de stora lagen brukar krångla sig ur besvärliga situationer. Men inte denna gång. Harry Kane skulle ha frälst sitt lag som han har gjort så många gånger och nicken i 95:e minuten var välplacerad och realistiskt sett kvitteringsvärdig. Men det finns en anledning till att Lionel Messi har blivit både världsmästare och sydamerikansk mästare under de senaste åren. Han heter Emiliano Martinez. Än en gång vecklade “Dibu” ut sin kropp åt rätt håll, i rätt hastighet och styrde ut bollen från farligt område.
Tiden rann ut för Bayerns stolthet. Efter 41 matcher utan förlust i Champions Leagues gruppspel kom det ett nederlag. Senast det hände var 2017, mot Paris St Germain, där managern hette: Unai Emery!
Det finns knappt ord att beskriva den stolthet man känner som Villa-supporter. På dagen sex år efter att Steve Bruce fick ett kålhuvud kastat mot sig i samband med en 3-3-match mot Preston i Championship manövrerade vi ut en av titelkandidaterna i Champions League på ett Villa Park kokande av optimism.
Det är svårt att singla ut de individuella topparna efter en så gedigen taktisk lagtriumf, men förutom Martinez och Durans matchavgörande insatser samt redan nämnde Jaden, så måste också Pau Torres nämnas. Spanjoren utövade sitt försvarsspel med en perfektion i nivå med Spaniens förnämsta paella-kockar. Det ska också nämnas att kollegan Diego Carlos, utskälld efter Ipswich-matchen, revanscherade sig å det väldigaste. Youri Tielemans är förträfflig i sin defensiva mittfälltsroll - enastående hög nivå hittills under säsongen, så också denna gång!
Men det här var en kväll för kollektivets hjältar. Alla räknas, precis som Emery tryckte på i eftersnacket och på sina sociala medier. Unai glömmer aldrig att lyfta fram fansen och bad om fortsatt energi från läktarplats mot Man United på söndag. Det känns fortfarande långt dit. Först ska vi njuta av en upplevelse som går till Villa-historien, kvällen när fotbollens finrum möblerades på Villa Park för första gången på 41 år.
Och Gary Shaw log i sin himmel, var så säkra…
