Fulham - Tottenham
1 - 2

Paulina delar med sig av sin reseberättelse

Fantastiskt match och en härlig medlemsresa. Förnedringen av Sunderland.

Ett par veckor senare är det fortfarande matchen med stort M som ger mig ett leende på läpparna. Men låt oss börja från början…

26/4. Uppstigning i ottan efter några få timmars sömn. Grannarna hade bestämt sig för att ha fest en torsdagskväll med basen på max. ”Sävegänget” samlades på den lilla flygplatsen i god tid och redan där började ompackning av våra väskor då jag lyckats packa ner ett kilo för mycket.. Väl framme på Stansted väntade en lång tågresa på 3 timmar och 11 minuter upp till Birmingham. Vi checkade in på det pittoreska Britannia Hotel. (Eller som min mosters man sa innan vi åkte ”Jag vet inte om det går att bo där i år, när jag sökte på hotellet på Google Earth såg det ut som om det hade brunnit". Nog för att de fuskat litegrann med fasadtvätten men...) På kvällen intog vi som vanligt favoritrestaurangen Handmade Burger nere vid kanalen, som bjöd på den godaste hamburgaren jag ätit under de helger jag varit i Birmingham.

27/4. Lördag = utflyktsdag. Efter en kortare samling i hotellbaren med information om helgens aktiviteter, begav sig jag, pappa, Per-Erik, Håkan, Eva och Anders till tågstationen på Moor Street med destination Stratford Upon Avon. Ett ställe vi länge pratat om att åka till men inte hunnit med. 45 minuter och en hagelstorm senare strosade vi runt på de mysiga gatorna i William Shakespeares födelseby. Hans hus och den åretrunt öppna julbutiken besöktes och även lördagens antikvitets- och matmarknad. Efter att ha sett Hela England bakar på tv, var jag tvungen att köpa med mig en påse cross buns (vetebulle med syltad frukt i.) Vi hann bara med en liten del av vad staden hade att erbjuda de timmar vi var där, så dit vill jag definitivt åka tillbaka. På kvällen var vi ett stort gäng som åt på en italiensk restaurang nere på stan. Att testa på nattlivet i Birmingham med Villa Sweden gänget är alltid roligt. Därför tog jag sen upp jakten på det nyöppnade ölstället Brewdog, som inte en kotte visste var det låg. Efter cirka en timmes irrande på Birminghams gator, hittade jag stället som senare visade sig ligga 5 minuter från vårt hotell. Kvällen avslutades på ett trångt och svettigt Victoria.

28/4. Uppstigning 07.00. Ibland är det jobbigt att vara morgonpigg. Vi var ett gäng som bestämde sig för att promenera ut till Villa Park, längs med kanalen. Efter en timme tornade arenan upp sig framför oss. Innan vi spenderade tid och pengar i Villa Village, hade Putte Norrland ett mission - att leta upp Lodge Road, där Ozzy Osbourne växt upp. Den skulle bara ligga ett stenkast från Villa Park. Vi andra hängde på, och mycket riktigt man kunde till och med skymta arenans tak från slutet av gatan. Att ha besökt två legendarers hus på en helg är inte illa tycker jag. Innan vi lämnade Villa Park för Aston Social club, var jag lite sugen på en rundvandring. Villashopen inne i stan hade sagt att de inte hade någon förrän på onsdagen. Men jag tänkte att om jag har tur, så är det Derek som sitter nere i vakthuset vid ingången. Efter några försiktiga knackningar på dörren, var det han som öppnade det lilla sidofönstret på huset. ”Ja, det är ni som är från Sverige ja, vad roligt. Gör såhär att ni går in genom den första smala dörren ni ser där uppe, så kommer ni direkt in på planen. Men ni får lova att INTE gå på gräsmattan". Även om det var lockande, så höll vi vårt löfte. Länge var vi där inne. Gick ett varv runt planen, tog kort och testade avbytarbänkarna. Jag älskar att de har kvar sina gamla slitna träbänkar. Inga stoppade stolar här inte! Nöjda och glada dricksade vi Derek och tackade så mycket. Sen gick också vi vidare till Aston Social club. En Villapub med go atmosfär och äkta engelsk pubmat för 4 pund. Anders Gustavsson hade beställt kyckling och hade oturen att få halva kycklinghuvudet på sin tallrik. Jag är glad att jag valde köttsteken. Framåt kvällen var det restaurang Red Pepper som gällde nere vi Mailbox. Walk about och senare the 80’s (med Carola och Abba låtar på dansgolvet) fick avsluta en toppentrevlig dag och kväll.

29/4. Äntligen dags för match! Jag hade sett fram emot att få se en kvällsdrabbning på Villa Park. Planerna på förmiddagen var att åka en sväng med en kanalbåt, som enligt skyltarna skulle gå varje dag och varje timma. Men så var tydligen inte fallet just denna kylslagna dag, så det fick bli shopping inne på Bullring istället. Mössa och vantar inhandlades inför kvällens match.

Samling 16.00 i hotellbaren och vandring ut till Villa Park. När vi kom fram satte vi oss i Holte Suite för diverse förtäring, tillsammans med massor av andra Villasupportrar. Nu började nervositeten göra sig kännbar och jag hade svårt att sitta still. Sprang bort till Derek och gav honom ett Villa Sweden-pin som tack för att han ställt upp för oss.

En timme innan matchstart stod jag uppe vid biljettinsläppet till Holte End och såg hur hundratals supportrar vallfärdade till Villa Park. Även om det var en otroligt viktig match, så kändes det att det var förväntningar i luften, positiva sådana. Det märktes också när vi klivit in till våra platser på K6, Holte End Upper, då Villapubliken började stämma upp i sång. En stämning som sen höll i sig hela matchen. Efter Villas 1 – 0 mål av Vlaar kvitterade Sunderland bara någon minut senare. Inte en sån match igen, tänkte jag. Men Villafansen visade sitt stöd genom att sjunga ännu starkare. Weimann satte 2 – 1 innan halvtid. Ett mycket viktigt mål, efter en lite trevande och nervös halvlek från Villas sida. I andra halvlek kändes det som om nervositeten släppt lite grann och Villa började rulla boll på riktigt. Det var en lekfullhet och glädje både på planen och läktarna som jag inte känt på flera säsonger. När en viss Christian Benteke stänkt in ett hattrick som betydde 5 – 1 till Villa, skanderade publiken ”WE WANT SIX!!!” And six it was. Att just Villaikonen Gabby Agbonlahor fick punktera matchen efter en soloräd från halva planen, värmde nog i allas Villahjärtan denna otroliga måndagskväll. Att få vara där och bevittna lagets största hemmaseger på 18 år, det är stort. Orden bara rinner på när man får uppleva något sånt här och ordet skrivkramp fick just nu en ny innebörd för mig, då tummens muskler fastnat i pennläge.

Efter matchen blev det en gemensam promenad tillbaks till hotellet, med ett stopp på McDonalds. Väl på rum 624, hade pappa efter tre snark, förflyttat sig till drömmarnas värld. Men det tog lång tid innan John Blund ville strö grus i mina ögon den kvällen.

30/4. Hemfärd. Frukost, packning och ompackning. En sista shoppingrunda och ett traditionellt fika på Starbucks. Tåg, flyg, bil och båt. Hemma på ön onsdag morgon.

Avslutningsvis…
Det har verkligen varit en femstjärnig helg. Tillsammans med alla som jag, lika tokiga och inbitna Villasupportrar. Och ett bättre avslut på helgen kunde vi inte fått. Det har gått 8 år sedan min första Villaresa. Mycket har hänt sedan dess och det har gett mig mycket upplevelser att bevara i mitt minnes skattkista.
Ta hand om er, så ses vi nästa vår igen. Up the Villa!

Paulina Ottosson