Brynäs - Växjö0 - 1
Tåget går utan Portsmouth?
Pompey saknar fortfarande hemmavinst efter 1-2 mot Charlton. Med blott sju poäng på tio matcher trots bra spel börjar läget se kritiskt ut.
Det här blir ingen vanlig matchrapport. Istället väljer jag att länka till Charltons redaktions matchrapport som jag tycker speglar matchen väl.
Det känns lite som att tåget har gått nu. De två kommande matcherna mot Sunderland och Wigan måste vinnas, annars kommer poängskörden att vara mycket liten då möten med Liverpool, Chelsea, Manchester U och Tottenham väntar.
Man frågar sig hur det ska gå till. Pompey har spelat bra i de flesta matcher och dessutom dominerat större delen av dessa matcher. Målchanser skapas men motståndarlaget har högre effektivitet.
Igår tog laget ledningen tack vare Dario Silvas första mål för klubben, men när man fortsatte missa chanser var vändningen oundviklig. En lysande räddning av Andersen på Vukic skott var en av vändpunkterna. Strax därefter kom kvitteringen. En lysande passning av Danny Murphy friställde Darren Ambrose och 1-1 var ett faktum. Pompeys försvarsspel rämnade och man visste att Charlton nu låg närmast segern.
Med lite hjälp av Vukic gjorde gästerna sedan segermålet. Vukic drällde med bollen på egen planhalva när laget var på väg framåt och Murphy fann Rommedahl med ytterligare en fin passning. Avslutet var kliniskt och snyggt. Katastrofen var ett faktum.
Men genomklappningen började egentligen runt den 30:e minuten i första halvlek. Avsaknaden av Salif Diao är total. John Viafara slog bort de enklaste passningar och mittfältet tappade mer och mer boll. Fram till dess hade man imponerat med ett aggressivt försvarsspel över hela planen, ett försvarsspel som kännetecknat laget under Perrin.
På bänken fanns Richard Hughes, Premier Leagues näst bäste passningsspelare. Det låter märkligt, men Sky Sports statistik över passningar till rätt adress (se länk) visar att endast Roy Keane har högre procent. Visst, Keane passar oftare bollen framåt än Hughes och detsamma gäller Viafara, men när den senare för femtioelfte gången slår bollen rakt på en motståndare som står två meter framför honom skriker man efter en enkel passning i sidled à la Daniel Andersson.
Viafara spelar oavgjort med sig själv. Han vinner lika mycket boll som han spelar bort. För laget innebär detta stora svårigheter. När Viafara vinner bollen flyttas positionerna uppåt, vilket bäddar för farliga kontringar när bollen slås bort. Till Viafaras försvar ska det dock nämnas att han inte varit skyldig till något baklängesmål. Än.
Nyckeln till framgång för Pompey är att det aggressiva försvarsspelet över hela planen fungerar. Då kan man störa alla lag. När det inte fungerar blir försvaret virrigt och då släpper man in sådana mål som Ambroses kvitteringsmål. Visst var passningen fin, men var fanns markeringen?
Problemet ligger i att säsongen började för tio omgångar sedan och inte nu på lördag. Todorov och Mbesuma har alla möjligheter att axla Yakubus mantel, men det är först nu de är aktuella för startelvan. Med facit i hand hade nog laget inte klarat sig sämre om dessa båda fått chansen från säsongsstarten istället för Karadas och Silva, men Perrin hade nog med rätta tänkt sig att laget skulle klarat sig lite bättre.
Det är lätt att vara efterklok och jag tycker att Perrin har gjort ett utmärkt jobb så här långt. Enda missen kom igår. Det var knappt en kvart kvar att spela när laget hamnade i underläge. Innan dess hade man tappat mittfältet och försvarsspelet fungerade därmed inte. Varför kom bytena i 87:e och 88:e minuten?
